Aqeel ibn Abu Talib (رضي الله عنه) berättade: ”Quraysh kom till Abu Taalib och sade: ’Såg du Ahmad (det andra namnet för Profeten ﷺ)? Han skadar oss i våra sammankomster och på vår tillbedjansplats. Stoppa honom därför från att störa oss.’ (Abu Talib) sade: ’O Aqeel, hämta Muhammad till mig.’ Så jag gick och hämtade honom från ett litet hus. Han anlände tillbaka vid middagstid i full hetta. När han kom in sade Abu Talib till honom: ’O min nevö! Dina kusiner påstår att du skadar dem i deras sammankomster och på deras tillbedjansplats. Sluta därför med det.’ (Aqeel) sade: ’Profeten blickade upp mot himlen och frågade: ”Ser ni den solen?” De sade: ”Ja.” Profeten (ﷺ) sade: ”Jag är inte mer kapabel att sluta med det än ni är att få en låga från den (dvs. solen).” Abu Talib (tilltalade Quraysh) sade: ”Min nevö ljög aldrig, gå tillbaka (alla ni).”’” [500]
Fotnoter:
[500] Musnad Abi Ya’la 6804, Tareekh Al-Kabeer av Imam Al-Bukhari 230, Mustadrak Al-Hakim 6467. Shaikh Al-Albani sade att denna berättelse är Hasan i As-Sahihah (92). Berättelsen – ”Om de lade solen i min högra hand och månen i min vänstra…”, även om den är berömd, är den mycket svag. Detta rapporterades av Ibn Ishaq i ”Al-Maghazi” och av Ibn Hisham (1/284–285) från Yaqoob ibn Utbah ibn Al-Mughira ibn Al-Akhnas att han sade: [och berättelsen är som ovan], men Shaikh Al-Albani graderade den i Silsilah Ad-Da’ifah (909) som ”Da’if Mu’dal” (svag på grund av uteslutning av två eller fler på varandra följande berättare från berättelsekedjan). [Översättning och fotnot: Abu Sahl Fahad bin Nawwab Barmem]
Utdrag ur boken ’The Biography of Prophet Mohammad (ﷺ)’ vol. 1 av Mohammad Thajammul Hussain Manna.