Innehåll
- Vad menas med islamofobi?
- Orsaker till islamofobins framväxt
- Varför är väst rädda för islam?
- Former av islamofobi
- Islamofobi i medierna
- Vem bär ansvaret för att bemöta islamofobi?
- Hur bör vi hantera islamofobi?
Vad menas med islamofobi?
Fobi: en tvångsmässig, omedveten, irrationell och obefogad rädsla för en situation, person eller företeelse. När vi lägger till ordet ”islam” får vi begreppet islamofobi, vilket betyder en överdriven och obefogad rädsla för islam.
Vissa beskriver det som en syn på islam och muslimer där de betraktas som ett hot mot internationell fred och säkerhet.
När vi studerar detta begrepp bör vi skilja det från andra begrepp som: fördomar, fanatism, rasism och hat.
Det är ett fenomen som förändras beroende på politik, omständigheter och händelser i västvärlden. Tyvärr har även vissa arabiska regeringar börjat uppvisa detta fenomen.
Orsaker till islamofobins framväxt
Begreppet islamofobi började ta form efter att konflikten mellan väst och kommunismen upphörde. När vissa intressen och allianser kopplade till kampen mot kommunismen försvann, riktades fokus återigen mot konflikten mellan väst och muslimer.
Fenomenet ökade markant efter 11 september 2001, då USA attackerades.
Varför är väst rädda för islam?
- Historiskt arv: korstågen, Osmanska rikets invasion av Europa, modern kolonialism.
- Vissa muslimers handlingar: reaktioner på vissa handlingar som begåtts av muslimer.
- Judiska intressen: deras hat manifesterades genom deras kontroll över många mediekanaler.
- Västerländska läroplaner om islam: [Dr. ʿImad Husayn] – dessa läroplaner innehåller ofta förolämpningar mot Profeten ﷺ, beskriver jihad som ett heligt krig för att sprida islam med svärd, attackerar islams riter och kvinnors rättigheter. [Läraren Nur Isa] – västerländsk litteratur är full av skrämselpropaganda och förolämpningar mot islam, där muslimer stereotypiseras som krigare som sprider sin religion med våld.
- Västerländska kyrkor: vissa lär att muslimer måste utrotas för att kunna upprätta en israelisk stat, varefter judarna ska konvertera till kristendomen.
- Vissa västerländska tänkare: som Fukuyama (Historiens slut) och Huntington (Civilisationernas kamp).
Former av islamofobi
Islamofobi har visat sig genom demonisering av muslimer i uttalanden som:
- ”Muslimerna brukade ignoreras, men nu betraktas de som ett hatat och ondskefullt folk, helt främmande för Gud, och det enda som hjälper är att utrota dem.”
- ”En bra muslim är en död muslim.”
- ”Kommunismen är över – nästa hot är islam.”
- I ett amerikanskt radioprogram föreslog en programledare att muslimer borde märkas för att kunna övervakas.
Islamofobi i medierna
Västerländska medier
[Dr. ʿAzzam al‑Tamimi] – västmedia är selektiv i vad de rapporterar och generaliserande i sina slutsatser om muslimer. De visar ofta arabiska personer som stöder deras narrativ. Efter 11 september förändrades terminologin: allt islamiskt förknippades med terrorism, medan det judiska framställdes som offer.
Enligt statistik i USA:
- 2 % sade att de visste vad islam är.
- 10 % trodde att muslimer tillber månen.
- 25 % sade att islam i sig uppmanar till våld och terrorism.
Arabiska medier
[Läraren Nur Isa – Dr. ʿAyish] – De arabiska medierna är ofta oprofessionella och ineffektiva, och ibland förvränger de islam. De har ofta varit defensiva eftersom västvärldens attacker har klumpat ihop araber och muslimer.
Vem bär ansvaret för att bemöta islamofobi?
Alla människor bär ansvar utifrån sin position. Vi måste bygga broar mellan oss och väst – ett väst som både fruktar och hatar oss, och som vi i vår tur fruktar och hatar.
De som särskilt bör ta ansvar är:
- Regeringar och politiker: genom sina relationer och resurser kan de agera effektivt.
- Mediepersonligheter: arabiska medieinstitutioner bör skapa kanaler som riktar sig till väst och förstår deras tänkesätt.
- Predikanter och lärda: de måste vara kvalificerade att tala om islam och bemöta angrepp.
- Muslimska diasporor: de lever i väst, känner till mentaliteten och kan påverka.
Hur bör vi hantera islamofobi?
Islamofobi är ett verkligt fenomen i det västerländska medvetandet – oavsett om det är verkligt eller överdrivet, internt eller medierelaterat.
En del av orsakerna ligger hos oss själva: vi måste stoppa de okunniga som skadar islam, och bemöta dem som talar i islams namn men sprider hat mot judar och kristna. Samtidigt finns det delar vi inte kan kontrollera.
Vår diaspora i väst har ett stort ansvar: väst är inte en enhetlig röst – många av deras tänkare är rättvisa mot islam.
Våra regeringar bär ett stort ansvar: de har verktyg som predikanter och diaspora inte har.
Vi vill vara självständiga och värdiga, visa islams vackra bild och ta avstånd från terrorism. Vi vill att väst respekterar oss utan att vi förödmjukar oss. Vi vill förmedla den ljusa bilden av majoriteten av muslimerna.