Innehåll

• Kalifens uppväxt
• Hans tillträde till makten och turkarnas dominans
• De viktigaste militära händelserna under hans regering
• Mötet med Babak al‑Khurramis uppror
• Erövringen av ʿAmmuriyya
• Mötet med zutt‑upproret
• Nedkämpandet av de ʿalawitiska upproren
• Civilisatoriska och byggnadsmässiga prestationer
• Varför kallades al‑Muʿtasim ”den åttonde kalifen”?
• Hans död

Kalifen Abu Ishaq Muhammad al‑Muʿtasim bi‑llah räknas som en av de mest framträdande abbasidiska kaliferna. Hans regering markerade en viktig övergångsfas i kalifatets historia. Han var känd för sin militära styrka och sitt politiska beslutsamhet, och hans namn är nära förknippat med framväxten av de turkiska elementen i armén och statsapparaten. Hans politik byggde på att stärka centralmakten och utvidga statens territorium, men den bar också på frön till förändringar som senare skulle påverka kalifatets utveckling.

Kalifens uppväxt

Al‑Muʿtasim föddes i Bagdad år 179 H/796 e.Kr. Han var son till kalifen Harun al‑Rashid och en turkisk slavkvinna vid namn Marida. Han växte upp i kalifpalatset och fick en framstående utbildning, likt övriga medlemmar av den abbasidiska familjen. Han utmärkte sig tidigt genom sitt militära intresse och sin fysiska styrka. Historiker berättar att han i ungdomen kallades ”al‑Muʿtasim al‑fata” (den unge riddaren) på grund av sin kraftiga kroppsbyggnad och sitt mod i strid.

Han hade en särskild relation till sin äldre halvbror al‑Maʾmun, som var sju år äldre. När al‑Maʾmun blev kalif utsåg han al‑Muʿtasim till befälhavare över flera militära kampanjer, vilket gav honom stor erfarenhet.

Hans tillträde till makten och turkarnas dominans

Al‑Muʿtasim tillträdde tronen under mycket svåra omständigheter. Staten plågades av uppror i olika provinser, och armén var splittrad mellan arabiska och persiska fraktioner. Han valde att möta dessa utmaningar med en politik som byggde på militär styrka och administrativ centralisering.

Hans första stora beslut var att flytta huvudstaden från Bagdad till Samarraʾ år 221 H/836 e.Kr. Enligt al‑Tabari berodde detta på att de turkiska soldaternas inflytande ökade och att Bagdads invånare inte tålde deras närvaro. Samarraʾ byggdes som en enorm militärstad för de turkiska trupperna, vilket gav kalifen större kontroll.

Al‑Muʿtasims regering markerar början på turkarnas dominans i den abbasidiska staten. Han utökade rekryteringen av turkiska mamluker i en aldrig tidigare skådad omfattning och förde in tusentals soldater från Centralasien. Dessa soldater var lojala mot honom personligen och utgjorde en formidabel militär styrka.

Men denna politik skapade också problem. Al‑Masʿudi berättar i Muruj al‑dhahab att turkarna började blanda sig i statens angelägenheter, och deras isolering i Samarraʾ ökade avståndet mellan dem och folket. Dessa problem skulle senare förvärras och leda till stora politiska kriser.

De viktigaste militära händelserna under hans regering

Al‑Muʿtasims regering kännetecknades av stora militära omstruktureringar och omfattande kampanjer mot interna uppror och yttre hot. Hans insatser återupprättade den abbasidiska statens prestige efter en period av svaghet.

Mötet med Babak al‑Khurramis uppror

Babak al‑Khurramis uppror (201–222 H / 816–837 e.Kr.) var ett av de farligaste upproren i abbasidernas historia. Det pågick i två decennier i Azerbajdzjan och delar av Armenien. Babak byggde upp en stark armé och hotade omgivande områden.

År 222 H/837 e.Kr. skickade al‑Muʿtasim en enorm armé under ledning av den turkiske generalen al‑Afshin Haydar ibn Kawus. Al‑Afshin använde skickliga militära strategier, bland annat att skära av Babaks försörjningslinjer innan han slog till med ett avgörande anfall. Babak tillfångatogs och fördes till Samarraʾ där han avrättades. Al‑Tabari berättar att kampanjen kostade staten enorma summor, men den eliminerade ett av de farligaste hoten mot kalifatet.

Erövringen av ʿAmmuriyya

År 223 H/838 e.Kr. ledde al‑Muʿtasim personligen en av de mest berömda kampanjerna mot det bysantinska riket. Kampanjen var ett svar på ett bysantiskt angrepp mot staden Zibatra och bortförandet av muslimska kvinnor.

Kalifen samlade en enorm armé — Ibn al‑Athir uppskattar den till 150 000 soldater, de flesta turkar — och marscherade djupt in i bysantinskt territorium. Han belägrade staden ʿAmmuriyya, en av rikets viktigaste städer i Mindre Asien. Efter flera veckors belägring föll staden den 17 Ramadan 223 H / 12 augusti 838 e.Kr.

Enligt al‑Masʿudi flydde kejsaren Theophilos i panik. Segern återupprättade den abbasidiska arméns prestige.

Mötet med zutt‑upproret

År 219 H/834 e.Kr. mötte al‑Muʿtasim ett farligt uppror från zutt (romani/gipsy‑grupper) i södra Irak. De attackerade byar, plundrade och störde handelsvägar. Kalifen skickade en stor styrka under Ojayf ibn ʿAnbasa, som lyckades omringa dem i träskmarkerna.

Ledarna tillfångatogs och tusentals zutt deporterades till gränsområdena mot Bysans. Al‑Tabari berättar att al‑Muʿtasim använde dem som gränsvakter — en smart strategi för att omvandla ett hot till en resurs.

Nedkämpandet av de ʿalawitiska upproren

Al‑Muʿtasim fortsatte sin bror al‑Maʾmuns politik mot ʿalawitiska uppror, men med större hårdhet. År 220 H/835 e.Kr. slog han ned ett uppror i Kufa lett av Muhammad ibn al‑Qasim ibn ʿAli ibn Omar ibn ʿAli ibn al‑Husayn. Han mötte även ett annat uppror i Tabaristan lett av al‑Hasan ibn Zayd. Han förlitade sig på turkiska befälhavare, vilket ytterligare stärkte deras inflytande.

Civilisatoriska och byggnadsmässiga prestationer

Trots sitt fokus på militära frågor uppnådde al‑Muʿtasim viktiga civila framsteg:

• Grundandet av Samarraʾ, som blev en av den islamiska världens största städer.
• Utveckling av bevattningssystemen i Irak.
• Stöd till den vetenskapliga rörelsen, även om mindre än under al‑Maʾmun.
• Byggandet av moskéer och palats, bland annat den stora moskén i Samarraʾ med sin berömda spiralminaret.

Varför kallades al‑Muʿtasim ”den åttonde kalifen”?

Han fick smeknamnet ”al‑Muthamman” (den åttonde) eftersom många aspekter av hans liv kretsade kring talet åtta:

• Han var den åttonde abbasidiska kalifen.
• Hans regeringstid var 8 år, 8 månader och 8 dagar.
• Han dog den 18:e i månaden (som innehåller siffran 8).
• Han hade 8 barn.
• Samarraʾ byggdes med åttkantiga strukturer och spiralformer med åtta nivåer.

Hans död

Al‑Muʿtasim dog den 18 Rabiʿ al‑Awwal 227 H / 5 januari 842 e.Kr. i sitt palats i Samarraʾ. Han hade drabbats av gikt i slutet av sitt liv. Ibn al‑Athir berättar att hans begravning var storslagen och att många av rikets ledande personer deltog, särskilt de turkiska befälhavarna som stått honom nära.

Efter honom tog hans son al‑Wathiq bi‑llah över tronen och försökte fortsätta hans politik. Men historiker är eniga om att al‑Muʿtasims död markerade slutet på den abbasidiska centralmaktens styrka och början på en period där de turkiska militärbefälhavarna tog över det verkliga styret.

Källor

• al‑Tabari: Tarikh al‑rusul wa‑l‑muluk
• Ibn al‑Athir: al‑Kamil fi al‑tarikh
• al‑Masʿudi: Muruj al‑dhahab
• Ibn Khaldun: al‑Muqaddima
• al‑Yaʿqubi: Tarikh al‑Yaʿqubi
• al‑Suyuti: Tarikh al‑khulafaʾ
• al‑Khatib al‑Baghdadi: Tarikh Baghdad
• Ibn Taghribirdi: al‑Nujum al‑zahira
• al‑Baladhuri: Futuh al‑buldan