Imam Ibn Ishaq berättade att:

”Sedan begav sig ’Omar ibn al-Khattab och ’Ayyash ibn Abi Rabi’ah al-Makhzumi till Madinah. Nafi’, frigivne slav tillhörande ’Abdallah ibn ’Omar, berättade för mig att den senare underrättat honom om att hans fader ’Omar sade: ’När vi hade bestämt oss för att emigrera till Madinah – ’Ayyash, Hisham ibn al-’As ibn Wa’il as-Sahmi och jag – kom vi överens om att mötas vid törnbuskarna vid Adat tillhörande Ibn Ghifar ovanför Sarif, och vi sade: ”Om någon av oss inte dyker upp där på morgonen (antar vi att) han kan ha hållits kvar med tvång och de andra två måste fortsätta.”

’Ayyash och jag anlände duly dit, men Hisham hölls kvar och föll för frestelsen att avfalla. När vi nådde Madinah stannade vi hos Ibn ’Amr ibn ’Awf i Quba’; och Abu Jahl och al-Harith, söner till Hisham, kom till ’Ayyash – som var son till deras farbror och deras halvbroder på moderns sida – medan Sändebudet fortfarande var i Mecka.

De berättade för honom att hans mor hade lovat att hon inte skulle kamma sitt hår eller söka skydd från solen förrän hon fick se honom. Han kände medlidande med henne och jag (’Omar) sade till honom: ”Detta är inget annat än ett försök från folkets sida att locka dig bort från din religion, så akta dig för dem; ty vid Allah, om löss plågade din mor skulle hon använda sin kam, och om Meckas hetta tryckte på henne skulle hon söka skydd från den.”

Men han (’Ayyash) sade: ”Jag skall befria min mor från hennes löfte; dessutom har jag en del pengar där som jag kan hämta.” Jag (’Omar) sade till honom att jag var en av de rikaste bland Quraysh och att han kunde få hälften av mina pengar om han vägrade att följa de två männen. Men när jag såg att han var fast besluten att gå sade jag:

”Om du måste gå, ta då denna min kamel. Hon är välfödd och lätt att rida. Stig inte av, och om du misstänker förräderi från deras sida kan du fly på henne.”

De tre gav sig av och medan de var på väg sade Abu Jahl: ”Brorson, jag finner att mitt djur är svårt att rida. Vill du inte låta mig sitta upp bakom dig?” När han gick med på det lät de och han sina kameler knäböja för att genomföra bytet, och när de var på marken kastade de sig över honom, band honom ordentligt och förde honom till Mecka och förmådde honom att avfalla.’

En av ’Ayyashs familjemedlemmar berättade för mig att de förde in honom till Mecka bunden vid dagsljus och sade: ’O Meckas folk, behandla era dårar som vi har behandlat vår dåre!’

För att fortsätta Nafi’s berättelse om ’Omars ord: ’Vi sade: Allah tar varken kompensation, lösen eller ånger från dem som låter sig göras till avfällingar – ett folk som känner Allah och sedan återvänder till otro på grund av prövning!’ Och det sade de om sig själva.

När Sändebudet kom till Madinah sände Allah ned (verser) angående dem och vad vi hade sagt och vad de själva tänkte:

’Säg: O Mina tjänare som har handlat dåraktigt mot er själva, misströsta inte om Allahs barmhärtighet, ty Allah förlåter alla synder. Han är Förlåtande, Barmhärtig. Vänd er till er Herre och underkasta er Honom innan straffet kommer till er, sedan kommer ni inte att få någon hjälp. Följ den utmärkta väg som har sänts ned till er från er Herre innan straffet plötsligt kommer till er när ni inte anar det.’ [786]

Jag skrev dessa ord med min egen hand på ett blad och sände det till Hisham, och han sade: ’När det kom till mig läste jag det i Dhu Tuwa och höll det nära och sedan på armslängds avstånd men kunde inte förstå det, tills jag sade:

”O Allah, låt mig förstå det!” Då lade Allah i mitt hjärta att det hade sänts ned angående oss och vad vi tänkte och vad som sades om oss. Så jag återvände till min kamel och återförenades med Sändebudet som då befann sig i Madinah.’ ” [787]

Fotnoter:

[786] Koranen, Surat al-Zumar 39:53–54.

[787] Bedömd som sahih av Dr. Muhammad as-Suyani. Sirat Ibn Ishaq 2/321. Alfred Guillaumes engelska översättning av Sirat Ibn Ishaq, s. 216–217.

Utdrag ur boken ”The Biography of Prophet Mohammad (ﷺ)” vol. 1 av Mohammad Thajammul Hussain Manna.