Shaykh ʿAbd al-ʿAzīz ibn ʿAbdillāh ibn Bāz
All ära tillkommer Allāh allena, och må Hans frid och välsignelser vara över Hans sändebud och tjänare, vår Profet Muḥammad ﷺ, hans familj och följeslagare.
Syftet med denna kortfattade skrift är att förklara hur Profeten Muḥammad ﷺ brukade utföra sina böner. Jag önskar presentera denna förklaring för alla muslimer – män och kvinnor – så att de må sträva efter att följa Profetens ﷺ sätt att be och ta det som förebild.
Al-Bukhārī berättar att Profeten Muḥammad ﷺ har sagt: ”Utför era böner på samma sätt som ni har sett mig be.”
Här följer förklaringen till Profetens ﷺ sätt att utföra bönen:
1. Att utföra fullständigt wuḍūʾ
Man utför wuḍūʾ på det sätt Allāh har föreskrivit i Koranen:
”O ni som tror! När ni förbereder er för bönen, tvätta då era ansikten och era händer och armar upp till armbågarna, stryk över era huvuden med vatten och tvätta era fötter upp till anklarna.” (Surah al-Māʾida, 5:6)
Profeten ﷺ sade: ”Bön utan wuḍūʾ är ogiltig.”
2. Att vända ansikte och kropp mot Kaʿba, och att ha avsikten i hjärtat
Man vänder sitt ansikte och hela sin kropp mot Kaʿba – det heliga huset i Mecka – och formar i sitt hjärta avsikten att utföra den bön man avser, vare sig det är en obligatorisk eller frivillig bön.
Man tillkännager dock inte avsikten högt, ty varken Profeten ﷺ eller hans följeslagare brukade uttala sin böneavsikt med ord. Att tillkännage avsikten högt är därför en bidʿah – ett otillåtet nypåhitt.
Det är sunna att ha en sutra – ett föremål placerat framför sig – oavsett om man är imām eller ber ensam. Att vända sig mot qibla är ett absolut krav för varje bön, med undantag för några få situationer som beskrivs i de auktoritativa böckerna för den som önskar lära sig mer.
3. Att uttala öppningstakbīren
Man säger ”Allāhu Akbar” – Allāh är Störst – och riktar blicken nedåt mot den plats där man ska utföra sujūd.
4. Att lyfta händerna
Man lyfter händerna till höjd med axlarna eller nära örsnibben samtidigt som man uttalar öppningstakbīren.
5. Att placera händerna på bröstet
Man lägger höger hand ovanpå vänster hand och handled och placerar dem båda på bröstet, såsom Profeten ﷺ brukade göra.
6. Öppningsduʿāʾ, istiʿādha, basmalah och recitation
Det är rekommenderat att den bedjande läser en öppningsduʿāʾ. Man kan säga:
”Allāhumma bāʿid baynī wa bayna khaṭāyāya kamā bāʿadta bayna al-mashriqi wa al-maghrib. Allāhumma naqqinī min khaṭāyāya kamā yunaqqā al-thawbu al-abyaḍu min al-danas. Allāhumma ighsilnī min khaṭāyāya bi-al-māʾi wa al-thalji wa al-barad.”
”O Allāh, skilj mig från mina synder såsom Du har skiljt öst från väst. O Allāh, rena mig från mina synder såsom det vita tyget renas från smuts. O Allāh, tvätta bort mina synder med vatten, snö och hagel.”
Eller kan man istället säga:
”Subḥānaka Allāhumma wa bi-ḥamdika wa tabāraka smuka wa taʿālā jadduka wa lā ilāha ghayruk.”
”Lovprisning och ära tillkommer Allāh. Välsignat vare Ditt namn, upphöjt vare Din storhet och Ära. Det finns ingen gud utom Du.”
Det är förtjänstfullt att variera mellan dessa böner – den första exempelvis i Fajr och den andra i Ẓuhr – i likhet med vad Profeten ﷺ brukade göra.
Efter öppningsduʿāʾn säger man:
”Aʿūdhu billāhi min al-shayṭāni al-rajīm” – Jag söker skydd hos Allāh från shayṭān den förbannade.
Sedan säger man:
”Bismi-llāhi al-raḥmāni al-raḥīm” – I Allāhs, den Nåderikes, den Barmhärtiges namn.
Och reciterar al-Fātiḥa – Koranens öppningssūra.
Profeten Muḥammad ﷺ sade: ”En bön i vilken man inte reciterar al-Fātiḥa är ogiltig.”
Efter al-Fātiḥa säger man ”Āmīn” – högt om bönen reciteras högt, och tyst om den reciteras tyst.
Vad gäller den efterföljande recitationen, är det rekommenderat att recitera verser från medellånga sūror i Koranen i Ẓuhr, ʿAṣr och ʿIshāʾ. I Fajr är det rekommenderat att recitera ett avsnitt ur en längre sūra. I Maghrib kan man välja att recitera antingen ur en lång sūra eller ur de kortare sūrorna i Koranen.
7. Rukūʿ – att böja sig
Man lyfter händerna till axlarnas eller öronens höjd och säger ”Allāhu Akbar” – Allāh är Störst – och böjer sig sedan ned så att huvud och rygg bildar en vågrät linje. Händerna placeras med utspridda fingrar på knäna.
Man ska känna stillhet och lugn i rukūʿ och säga minst tre gånger:
”Subḥāna Rabbiya al-ʿAẓīm” – Ärad vare min Herre, den Allsmäktige.
Det är dessutom rekommenderat att tillägga:
”Subḥānaka Allāhumma Rabbanā wa bi-ḥamdika, Allāhumma ighfir lī” – Ärad vare Du, o Allāh, vår Herre, och jag prisar Dig. O Allāh, förlåt mig mina synder.
8. Att resa sig från rukūʿ
Man lyfter huvudet från rukūʿ och höjer händerna till axlarnas eller öronens höjd. Den som är imām eller ber ensam säger:
”Samiʿa Allāhu li-man ḥamidah” – Allāh hör den som prisar Honom.
När man nått upprätt stående ställning säger man:
”Rabbanā wa laka al-ḥamdu ḥamdan kathīran ṭayyiban mubārakan fīhi, milʾa al-samāwāti wa milʾa al-arḍi wa milʾa mā baynahumā wa milʾa mā shiʾta min shayʾin baʿd.”
”Vår Herre, Prisad vare Du allena – rikliga, rena och välsignade prisningar som fyller himlarna, fyller jorden, fyller det som finns däremellan och fyller vad helst Du önskar utöver det.”
Den som ber bakom en imām säger när han reser sig:
”Rabbanā wa laka al-ḥamd…” och resterande duʿāʾ.
Det är rekommenderat för imāmen, den som följer imāmen och den som ber ensam att även tillägga:
”O Allāh, Du som förtjänar all dyrkan och ära – Din ära är den bästa och sannaste av vad Dina tjänare kan säga. Vi är alla Dina tjänare. O vår Herre, ingen kan beröva någon det Du har skänkt, och ingen kan ge det Du har undanhållit.”
Det är rekommenderat att placera händerna på bröstet efter resningen från rukūʿ, precis som innan bojningen. Både Wāʾil ibn Ḥujr och Sahl ibn Saʿd berättar att det var på detta sätt Profeten ﷺ brukade göra när han reste sig efter rukūʿ.
9. Sujūd – att falla ned
Man faller ned och säger ”Allāhu Akbar” – Allāh är Störst. Man bör sänka knäna mot marken innan händerna, om det är möjligt. Om det inte är möjligt är det tillåtet att röra marken med händerna först. Händerna och tårna ska vara riktade mot qibla. Händerna ska vara sträckta med fingrarna hållna tätt ihop.
I sujūd ska den bedjande använda sju kroppsdelar som vidrör marken: pannan och näsan (som räknas som en enhet), båda händerna, båda knäna och de inre delarna av tårna på båda fötterna.
Sedan säger man minst tre gånger:
”Subḥāna Rabbiya al-Aʿlā” – Ärad vare min Herre, den Högste.
Det är dessutom rekommenderat att tillägga:
”Subḥānaka Allāhumma Rabbanā wa bi-ḥamdika, Allāhumma ighfir lī” – Ärad vare Du, o Allāh, vår Herre, och jag prisar Dig. O Allāh, förlåt mig mina synder.
Det är rekommenderat att den bedjande fördjupar sin duʿāʾ och ber Allāh om mer, ty Profeten ﷺ sade:
”När du utför rukūʿ, ära då din Herre. När du utför sujūd, gör ditt bästa i din duʿāʾ och be Honom om mer – ty din duʿāʾ i sujūd är mer värd att bli besvarad.”
Den bedjande bör be sin Herre om välstånd i detta världsliga liv och i det kommande livet.
Vare sig det är en obligatorisk eller frivillig bön ska den bedjande i sujūd inte pressa armarna mot sidorna, inte pressa magen mot låren och inte pressa låren mot underbenen. Armarna ska hållas lyfta från marken, ty Profeten ﷺ förbjöd att lägga ut och sträcka armarna mot marken med orden: ”Rätta till er sujūd, håll fast vid den och sträck inte ut händerna mot marken som hundar gör.”
10. Att resa sig och sitta mellan de två sujūd
Man lyfter huvudet från sujūd och säger ”Allāhu Akbar”. Man lägger vänster fot platt mot marken och sitter på den, håller höger fot upprätt och lägger händerna på låren och knäna. Sedan säger man:
”Rabbi ighfir lī, wa-rḥamnī, wa-hdinī, wa-rzuqnī, wa-ʿāfinī, wa-jburnī” – O min Herre, förlåt mig, visa mig barmhärtighet, vägled mig, förse mig med uppehälle, skydda mig och trösta mig.
Man ska känna stillhet och lugn under detta uppehåll.
11. Det andra sujūd
Man faller ned i sujūd igen och säger ”Allāhu Akbar” och upprepar i detta sujūd vad man gjort och sagt i det första.
12. Vila-pausen och resningen till nästa rakʿa
Man lyfter huvudet och säger ”Allāhu Akbar” och gör en kort paus i sittande ställning – liknande den mellan de två sujūd. Detta kallas jalsat al-istirrāḥa – vilopausen. Det är rekommenderat men inte obligatoriskt. Sedan reser man sig upp med stöd mot knäna, eller mot marken om man inte kan stödja sig på knäna.
Man reciterar sedan al-Fātiḥa och ett ytterligare avsnitt ur Koranen och utför den andra rakʿan precis som den första.
De som ber bakom imāmen ska inte föregå honom i bönens rörelser. Profeten ﷺ sade:
”Imāmen är till för att följas. När han säger ’Allāhu Akbar’, säg då detsamma efter honom. När han utför rukūʿ, utför då rukūʿ efter honom. När han säger ’Samiʿa Allāhu li-man ḥamidah’, svara då: ’Rabbanā wa laka al-ḥamd.’ Och när han utför sujūd, utför då sujūd efter honom.” (Bukhārī, vol. 1, s. 37)
13. Sittandet i en tvårakʿa-bön och tashahhud
Om bönen består av två rakʿāt – såsom Fajr, ʿĪd-bönen eller fredagsbönen – sitter man efter det andra sujūdet med höger fot upprätt och vänster fot lagd platt under sig. Höger hand placeras på höger lår med alla fingrar ihopknäppta utom pekfingret, som pekar mot qibla som ett tecken på monoteismen. Vänster hand läggs på vänster lår.
Det är också tillåtet att hålla lillfingret och ringfingret slutna, forma en ring med tummen och långfingret och peka med pekfingret. Profeten ﷺ praktiserade båda dessa sätt, och det är förtjänstfullt att växla mellan dem.
I detta sittande läser man tashahhud:
”Al-taḥiyyātu li-llāhi wa al-ṣalawātu wa al-ṭayyibāt. Al-salāmu ʿalayka ayyuhā al-nabiyyu wa raḥmatu Allāhi wa barakātuh. Al-salāmu ʿalaynā wa ʿalā ʿibādi Allāhi al-ṣāliḥīn. Ashhadu an lā ilāha illā Allāh wa ashhadu anna Muḥammadan ʿabduhu wa rasūluh. Allāhumma ṣalli ʿalā Muḥammadin wa ʿalā āli Muḥammadin kamā ṣallayta ʿalā Ibrāhīma wa ʿalā āli Ibrāhīm. Innaka Ḥamīdun Majīd. Wa bārik ʿalā Muḥammadin wa ʿalā āli Muḥammadin kamā bārakta ʿalā Ibrāhīma wa ʿalā āli Ibrāhīm. Innaka Ḥamīdun Majīd.”
”Hälsningar, böner och allt gott i livet tillhör Allāh. Fred, barmhärtighet och välsignelser från Allāh vare med dig, o Profet. Fred vare med oss och med Allāhs rättfärdiga tjänare. Jag vittnar om att det inte finns någon gud utom Allāh och jag vittnar om att Muḥammad är Hans tjänare och sändebud. O Allāh, välsigna Muḥammad och hans familj såsom Du välsignade Ibrāhīm och hans familj. Sannerligen är Du den Mest Prisade, den Mest Ärorike. O Allāh, skänk Din välsignelse till Muḥammad och hans familj såsom Du skänkte den till Ibrāhīm och hans familj. Sannerligen är Du den Mest Prisade, den Mest Ärorike.”
Efter tashahhud ber man Allāh om skydd från fyra ondsaker:
”Allāhumma innī aʿūdhu bika min ʿadhābi Jahannam, wa min ʿadhābi al-qabri, wa min fitnati al-maḥyā wa al-mamāt, wa min sharri fitnati al-Masīḥi al-Dajjāl.”
”O Allāh, jag söker skydd hos Dig från straffet i Helvetet, straffet i graven, prövningarna i livet och efter döden och från al-Masīḥ al-Dajjāls ondska.”
Den bedjande kan sedan be Allāh om välstånd i detta och det kommande livet, om välsignelse för föräldrarna och för muslimerna. Ibn Masʿūd (raḍiya Allāhu ʿanhu) berättar att Profeten ﷺ lärde honom tashahhud och sade att man efter det ska anropa Allāh och be Honom om det man mest önskar.
Bönen avslutas med att man vänder huvudet till höger och säger:
”Al-salāmu ʿalaykum wa raḥmatu Allāh”
och sedan till vänster med samma hälsning:
”Al-salāmu ʿalaykum wa raḥmatu Allāh”
”Allāhs frid och barmhärtighet vare med er.”
14. Böner med tre eller fyra rakʿāt
I Maghrib, som består av tre rakʿāt, och i Ẓuhr, ʿAṣr och ʿIshāʾ, som består av fyra rakʿāt, reser man sig efter det mellanliggande tashahhud, lyfter händerna till axlarnas höjd och säger ”Allāhu Akbar”. Man placerar händerna på bröstet som förklarats tidigare och reciterar enbart al-Fātiḥa i den tredje och fjärde rakʿan.
Det är dock tillåtet att lägga till ytterligare verser efter al-Fātiḥa i den tredje och fjärde rakʿan i Ẓuhr, eftersom det har återgetts att detta var ett av Profetens ﷺ sätt, enligt det som rapporterats av Abū Saʿīd.
Efter den tredje rakʿan i Maghrib och den fjärde rakʿan i Ẓuhr, ʿAṣr och ʿIshāʾ sitter man och reciterar tashahhud och avslutar bönen med taslīm till höger och till vänster, som beskrivits ovan.
Dhikr och duʿāʾ efter bönen
Det är sunna men inte obligatoriskt att efter bönen be Allāh om förlåtelse tre gånger och sedan säga:
”Allāhumma anta al-salāmu wa minka al-salāmu, tabārakta yā dhā al-jalāli wa al-ikrām.”
”O Allāh, Du är frid och från Dig kommer frid. Du är välsignad, o Besittare av Ära och Heder.”
Det är rekommenderat att säga:
”Lā ilāha illā Allāh, waḥdahu lā sharīka lah, lahu al-mulku wa lahu al-ḥamdu wa huwa ʿalā kulli shayʾin qadīr. Allāhumma lā māniʿa li-mā aʿṭayta wa lā muʿṭiya li-mā manaʿta wa lā yanfaʿu dhā al-jaddi minka al-jadd. Lā ḥawla wa lā quwwata illā billāh. Lā ilāha illā Allāh wa lā naʿbudu illā iyyāh, lahu al-niʿmatu wa lahu al-faḍlu wa lahu al-thanāʾu al-ḥasan. Lā ilāha illā Allāh, mukhlisīna lahu al-dīna wa law kariha al-kāfirūn.”
”Det finns ingen gud utom Allāh, allena utan partner. Hans är herraväldet och Hans är all lovprisning, och Han har makt över alla ting. O Allāh, ingen kan undanhålla det Du ger och ingen kan ge det Du undanhåller, och den rikes rikedom gagnar honom inte inför Dig. Det finns ingen makt och ingen styrka utom hos Allāh. Det finns ingen gud utom Allāh och vi dyrkar ingen utom Honom. Hans är välsignelsen, Hans är nåden och Hans är all skön lovprisning. Det finns ingen gud utom Allāh – uppriktiga i vår hängivenhet till Honom, om än de otrogna ogillar det.”
Det är dessutom rekommenderat att prisa Allāh trettiotre gånger med ”SubḥānaAllāh”, lovprisa Honom trettiotre gånger med ”Al-ḥamdulillāh” och förhärliga Honom trettiotre gånger med ”Allāhu Akbar”, och sedan avsluta med etthundra genom att en gång säga:
”Lā ilāha illā Allāh, waḥdahu lā sharīka lah, lahu al-mulku wa lahu al-ḥamdu wa huwa ʿalā kulli shayʾin qadīr.”
”Det finns ingen gud utom Allāh, allena utan partner. Hans är herraväldet och Hans är all lovprisning, och Han har makt över alla ting.”
Slutligen reciterar man Āyat al-Kursī (al-Baqarah, 2:255), sūrat al-Ikhlāṣ, sūrat al-Falaq och sūrat al-Nās. Det är rekommenderat att recitera dessa tre sūror tre gånger efter Fajr och Maghrib, ty detta har återgetts som en av Profetens ﷺ sedvanor. Alla dessa efterböner är frivilliga och inte obligatoriska.
Frivilliga böner – rawātib
Varje muslim – man eller kvinna – rekommenderas att be tolv rakʿāt frivilliga böner varje dag: fyra rakʿāt före Ẓuhr, två rakʿāt efter Ẓuhr, två rakʿāt efter Maghrib, två rakʿāt efter ʿIshāʾ och två rakʿāt före Fajr. Dessa frivilliga böner kallas rawātib – regelbundna sunna-böner.
Profeten ﷺ brukade utföra dessa böner regelbundet när han var hemma. Under resor brukade han inskränka sig till de två frivilliga rakʿāt före Fajr och witr-bönen efter ʿIshāʾ.
Det är tillåtet att utföra dessa frivilliga böner i moskén, men det är bättre att utföra dem hemma. Profeten ﷺ sade: ”De bästa bönerna är de som fullbordas i ens eget hem, med undantag för de obligatoriska bönerna som bör utföras i församling i moskén.”
Att hålla fast vid dessa frivilliga böner är ett medel för att förtjäna Paradiset. Profeten ﷺ sade: ”Den som ber tolv frivilliga rakʿāt varje dag och natt – Allāh kommer att belöna honom med en boning i Paradiset.”
Det är också rekommenderat att be fyra frivilliga rakʿāt före ʿAṣr, två rakʿāt före Maghrib och två rakʿāt före ʿIshāʾ, ty detta har återgetts som en av Profetens ﷺ sedvanor.
Allāh den Upphöjde säger:
”Ni har sannerligen i Allāhs sändebud ett gott föredöme.” (Surah al-Aḥzāb, 33:21)
Och Profeten ﷺ sade: ”Be på samma sätt som ni har sett mig be.”
Allāh är Den som har förmåga att skänka oss framgång och välstånd. Och må Allāh sända Sin välsignelse och frid över vår Profet Muḥammad, son till ʿAbdullāh, hans familj, hans följeslagare och var och en som följer hans väg till Domedagen.