Innehåll
- Orsaken till slaget mot Banu al‑Nadir
- Hycklaren ʿAbd Allah ibn Ubayy ibn Saluls roll
- Belägringen och slaget mot Banu al‑Nadir
- Banu al‑Nadirs hämnd
- Resultatet av slaget mot Banu al‑Nadir
- Lärdomar och visdomar
Slaget mot Banu al‑Nadir ägde rum i Rabiʿ al‑Awwal år 4 e.H. Banu al‑Nadir var en judisk stam som bodde i Yathrib fram till 600‑talet, och de var omkring 1500 personer. Deras ledare var Huyayy ibn Akhtab, en av judarnas lärda och far till Profetens hustru Safiyya bint Huyayy.
När Profeten ﷺ anlände till Medina kom Huyayy och hans bror Abu Yasir till honom för att se tecknen på profetskap. De bad honom att visa sigillet på hans rygg. De lämnade honom övertygade om att han var den utlovade Profeten, men valde ändå fiendskap. Profeten slöt ett fördrag med dem, men de bröt det, och han fördrev dem från Medina. Senare dödades Huyayy ibn Akhtab tillsammans med Banu Qurayza.
Orsaken till slaget mot Banu al‑Nadir
Berättelsen om Banu al‑Nadir visar judarnas förräderi genom historien. Efter muslimernas nederlag i Uhud blev judarna djärvare och visade sitt hat öppet. De började samarbeta med hycklarna och avgudadyrkarna mot Profeten ﷺ.
Profeten mötte deras avtalsbrott med tålamod, särskilt efter tragedierna vid Biʾr Maʿuna och al‑Rajiʿ, där 70 sahaba dödades. Profeten sörjde djupt över dessa förluster, som judar och avgudadyrkare hade del i.
Judarna nöjde sig inte med att intrigera – de planerade även att mörda Profeten ﷺ. De sade:
”Vem av er tar denna kvarnsten, klättrar upp och kastar den på Muhammeds huvud så att han krossas?”
ʿAmr ibn Jihash, den ondaste av dem, sade: ”Jag gör det.” Men Salam ibn Mishkam sade: ”Gör det inte! Vid Gud, han kommer att få veta vad ni planerar, och det är ett brott mot fördraget.”
En dag gick Profeten ﷺ till dem för att be dem bidra till blodspengarna för två män från Banu ʿAmir som dödats av misstag av ʿAmr ibn Umayya al‑Ḍamri. Fördraget med judarna innebar att de skulle hjälpa till i sådana fall.
De välkomnade Profeten och låtsades vara vänliga. Han satte sig mot en vägg, tillsammans med Abu Bakr, Omar och andra sahaba. En jude klättrade upp på taket för att kasta stenen, men Ängeln Jibril kom ned och varnade Profeten. Han reste sig snabbt och gick därifrån, och berättade för sahaba om förräderiet.
Hycklaren ʿAbd Allah ibn Ubayy ibn Saluls roll
Efter att Banu al‑Nadir brutit fördraget skickade Profeten ﷺ Muhammad ibn Maslama till dem med budskapet:
”Lämna Medina och bo inte med mig här. Jag ger er tio dagar. Den som jag finner kvar efter det kommer jag att avrätta.”
De började packa för att lämna staden.
Men hycklaren ʿAbd Allah ibn Ubayy kontaktade dem och sade:
”Lämna inte! Jag och 2000 man kommer att stödja er.”
Deras hopp väcktes igen, och Huyayy ibn Akhtab skickade ett trotsigt svar till Profeten: ”Vi lämnar inte.”
Gud uppenbarade:
{Har du inte sett hycklarna som säger till sina bröder bland Bokens folk: ’Om ni fördrivs ska vi gå ut med er, och om ni strider ska vi hjälpa er.’ Men Gud vittnar att de ljuger.}
Belägringen och slaget mot Banu al‑Nadir
Profeten ﷺ ville egentligen undvika strid, eftersom muslimerna redan var omringade av fiender. Men judarna fortsatte sitt förräderi, och när deras ledare vägrade lämna fanns ingen annan utväg.
Profeten utsåg ʿAbd Allah ibn Umm Maktum som ställföreträdare i Medina och marscherade själv med sahaba. Han gav fanan till ʿAli ibn Abi Talib.
Judarna barrikaderade sig i sina fästningar, skyddade av palmlundar. Profeten befallde att palmerna skulle huggas ned och brännas för att bryta deras försvar.
De väntade på hjälp från ʿAbd Allah ibn Ubayy, men han svek dem. Gud upprepade versen som avslöjade hycklarna.
Belägringen varade sex nätter. Gud kastade skräck i deras hjärtan, och de gav upp. De sade att de skulle lämna Medina.
Profeten tillät dem att ta med sig sina familjer och allt de kunde lasta på sina kameler – utom vapen. De accepterade.
Innan de lämnade förstörde de sina egna hus för att muslimerna inte skulle få nytta av dem. De lämnade Medina med 600 kameler, och flyttade till Khaybar eller al‑Sham. Endast två män antog islam.
Banu al‑Nadirs hämnd
De lämnade Medina fyllda av hat och begav sig till Khaybar. Där började de planera hämnd.
De skickade en delegation på 20 judar, ledda av Huyayy ibn Akhtab, till de arabiska stammarna.
Först gick de till Quraysh och påminde dem om Uhud. Quraysh gick med på att strida mot muslimerna.
Sedan gick de till Ghatafan, som gick med på att strida mot muslimerna i utbyte mot hela Khaybars dadelskörd i ett år.
Quraysh och deras allierade marscherade med 4000 soldater, Ghatafan och deras allierade med 6000, och Banu al‑Nadir lyckades samla en koalition på 10 000 soldater – detta blev slaget vid Khandaq (Diket).
De försökte även få Banu Qurayza att bryta sitt fördrag, och lyckades.
Trots alla dessa intriger besegrades de av muslimerna, som endast var 3000 och dåligt utrustade. Gud sände vindar och skräck över koalitionen.
Resultatet av slaget mot Banu al‑Nadir
- Judarnas förräderi vändes mot dem själva.
- Muslimerna besegrade dem trots sin ringa styrka.
- De fördrevs från sina hem förödmjukade.
- Muslimerna tog deras egendomar och allt de inte kunde bära.
- Profeten delade bytet mellan muhajirun, för att avlasta ansar som delat sina hem med dem.
- Endast två ansar fick del av bytet: Sahl ibn Hunayf och Abu Dujana, på grund av deras fattigdom.
- Gud avslöjade hycklarna i Koranen.
- Slaget borde ha varit en varning för Banu Qurayza, men de tog inte lärdom.
Lärdomar och visdomar
- Gud visar sin makt att förändra situationer. Muslimerna trodde att judarnas fästningar var ointagliga, men Gud kom åt dem där de minst anade.
- Den viktigaste lärdomen är att Guds plan är större än alla intriger.
- Banu al‑Nadir försökte mörda Profeten ﷺ, men Gud förstörde deras egna hem med deras egna händer och fördrev dem i skräck.
Källor
- Ibn Kathir: al‑Bidaya wa‑l‑Nihaya.
- Ibn Saʿd: al‑Tabaqat al‑Kubra.
- al‑Tabari: Tarikh al‑Rusul wa‑l‑Muluk.
- Sirat Ibn Hisham.
- Mawduʿ‑webbplatsen: Orsaker och resultat av slaget mot Banu al‑Nadir.
