Innehåll
- Vem var Hassan ibn Thabit
- Hans härstamning
- Hans liv före islam
- Hans liv efter islam
- Hans liv under de rättledda kaliferna
- Hans poesi
- Hassans dikt i lovprisning av profeten
- Hans död
Hassan ibn Thabit var en av ansar från stammen al‑Khazraj och profetens poet. Hans berömmelse spreds långt utanför den Arabiska halvön. Han var hovpoet hos kungar före islam, och efter att han antog islam blev han profeten Muhammads ﷺ poet. Han diktade många lovprisningar av profeten och dikter om islam, kända som religiös poesi. Jämför man hans poesi i jahiliyya och i islam märks en stor skillnad: i jahiliyya fanns inga gränser för fantasi och beskrivning, medan han i islam byggde på sanningar och verkliga händelser. Före islam dominerades hans poesi av satir och stamstolthet, men efter islam ägnade han sin poesi åt att prisa profeten och satirisera Quraysh.
Vem var Hassan ibn Thabit
Hassan ibn Thabit föddes i Yathrib åtta år före profetens födelse, enligt vissa år 60 före hijra. Han levde 60 år i jahiliyya och 60 år i islam. Han levde i rikedom och status och var försjunken i nöjen och kärleksdiktning. Han tillhörde stammen al‑Khazraj, som ursprungligen kom från Jemen och bosatte sig i Medina. Han var poet redan i jahiliyya och besökte ghassanidernas kungar i Levanten, men efter sin islam blev han profetens poet.
Hans härstamning
- Namn: Abu al‑Walid Hassan ibn Thabit ibn al‑Munḏir al‑Khazraji al‑Ansari
- Han tillhörde Banu al‑Najjar, profetens farfars mödernesläkt
- Fader: Thabit ibn al‑Munḏir, en av sitt folks ädlingar
- Moder: al‑Faziʿa bint Khunays ibn Lawzan ibn ʿAbdun, även hon från al‑Khazraj
- Stam: al‑Khazraj, som utvandrade från Jemen till Hijaz och bosatte sig i Yathrib
- Hustrur:
- Sirin bint Shamʿun, en koptisk slavinna som Muqawqis skänkte till profeten, och profeten gav henne till Hassan. Hon var syster till Umm al‑Muʾminin Mariya al‑Qibtiyya.
- al‑Shaʿthaʾ, dotter till en kahin från Banu Aslam, enligt vissa dotter till Salam ibn Mishkam, en av Medinas judiska ledare. Hon var kvinnan han ofta diktade om.
- Barn: ʿAbd al‑Rahman ibn Hassan
- Dotter: Firas
Hans liv före islam
Medina var före profetens ankomst en arena för krig och konflikter mellan al‑Aws och al‑Khazraj. Hassan tillhörde al‑Khazraj och var deras poet, medan Qays ibn al‑Khatim var al‑Aws poet. Båda blev sina stammars röst i denna konflikt, och Hassan blev känd i hela Arabien för sin kraftfulla poesi.
Hans berömmelse nådde Levanten, där ghassanidernas kungar lärde känna honom. Han prisade dem i sin poesi och fick gåvor och belöningar, likt al‑Nabigha al‑Dhubyani och ʿAlqama al‑Fahl. Efter att ha smakat kungligheternas lyx reste han även till al‑Hira, där al‑Nuʿman ibn al‑Munḏir regerade, och blev hans poet i stället för al‑Nabigha, som hade hamnat i konflikt med kungen.
Hans kontakt med kungar förfinade hans poesi, särskilt inom lovprisning och satir. Hans poesi kännetecknades av kraftfulla uttryck, överdrift och storslagna bilder.
Hans liv efter islam
Hassan ibn Thabit antog islam vid sextio års ålder. Efter att tidigare ha använt sin poesi för att försvara sin stam och få gåvor från kungar, ägnade han nu sin poesi åt att försvara profeten och islam och besvara Qurayshs angrepp. Profeten berömde hans poesi och uppmuntrade honom. Det berättas att profeten bad för honom:
”O Gud, stöd honom med den helige Anden.”
Profeten visade honom vänlighet, tog honom nära sig och gav honom gåvor från krigsbyten.
Hassan var en skarp tunga mot Quraysh. Han satiriserade dem genom att påminna dem om deras nederlag och deras stamlinjer — eftersom att håna dem för deras avgudadyrkan inte påverkade dem lika mycket.
Profeten sade:
”Håna Quraysh, för det är hårdare mot dem än pilar.”
Han kallade först på Ibn Rawaha, som diktade men inte tillfredsställande. Sedan på Kaʿb ibn Malik, och slutligen på Hassan. När Hassan kom sade han:
”Nu är det dags att kalla på detta lejon som slår med sin svans.”
Han räckte ut sin tunga och sade:
”Vid Honom som sände dig med sanningen, jag ska flå dem med min tunga som man flår ett skinn!”
Profeten sade:
”Skynda inte. Abu Bakr känner Qurayshs släktlinjer bäst, och jag har släktskap med dem. Låt honom klargöra min härstamning för dig.”
Hassan återvände efter att ha fått informationen och sade:
”Vid Honom som sände dig med sanningen, jag ska dra dig ur dem som ett hårstrå ur degen.”
ʿAʾisha sade:
”Jag hörde profeten säga till Hassan: ’Den helige Anden stöder dig så länge du försvarar Gud och Hans sändebud.’”
Hans liv under de rättledda kaliferna
Hassan hade en hög ställning även under de rättledda kaliferna, som gav honom gåvor och hedrade honom. Under Abu Bakrs tid var alla upptagna med riddakrigen, så hans poesi från den perioden är knapp. Under Omars tid finns några dikter bevarade. Under umayyaderna ökade hans poesi på grund av rivaliteten mellan ansar och Quraysh samt mellan qaysiter och yamaniter.
Hans poesi
Kritiker, berättare och poeter är eniga om att Hassan ibn Thabit var Jemens och hela Arabens främste poet. Ibn Habib återgav en stor samling av hans dikter. Tyvärr är många verser som tillskrivs honom förfalskade på grund av hans politiska och religiösa ställning.
Hans poesi dominerades av:
- satir
- stolthet över ansar
- lovprisning av profeten ﷺ
- lovprisning av ghassanidiska kungar
- lovprisning av al‑Nuʿman ibn al‑Munḏir
I jahiliyya dominerades hans poesi av kärleksdiktning, nöjen och vinbeskrivningar — något han övergav efter islam.
Hans poesi och andra muslimska poeters poesi påverkades av Koranen och haditherna, men behöll den arabiska ökenstilens ordval.
Hassans dikt i lovprisning av profeten
I islam begränsade Hassan sin poesi till profeten och de ädla följeslagarna, särskilt hjältarna som försvarade islam. Bland hans lovprisningar av profeten:
”En profet kom till oss efter en tid av förtvivlan och avbrott mellan sändebud, när avgudar dyrkades på jorden. Han blev en lysande lampa och vägledare, som glänste som ett polerat svärd. Han varnade oss för elden och gav oss glädjebud om paradiset, och lärde oss islam — och Gud prisar vi.”
Och han sade också:
”Med den utvalde hoppas jag på hans grannskap, och för att nå det målet strävar jag och anstränger mig.”
Hans död
Hassan ibn Thabit dog i Medina. Året är inte exakt fastställt; vissa säger mellan år 35 och 40 AH, under ʿAli ibn Abi Talibs kalifat. Han dog vid cirka 120 års ålder — 60 år i jahiliyya och 60 i islam. Andra historiker säger att han dog under Muʿawiya ibn Abi Sufyans tid, mellan år 50 och 56 AH.
Källor
- Ibn al‑Athir: Asad al‑Ghaba
- al‑Dhahabi: Siyar Aʿlam al‑Nubalaʾ
- Ibn Saʿd: al‑Tabaqat al‑Kubra
- Ibn Hajar: al‑Isaba