Definition av avgudadyrkan (shirk)
Shirk i språklig mening: Ibn Manzur sade: Sharik – partner – i pluralis ashrak och shuraka. Man säger: sharika fulan – jag blev hans partner. Och: sharaktuhu fi al-bay’ wa-l-mizan (som i Lisan al-Arab).
Shirk i religiös mening: Ibn Manzur sade: Shirk är att du sätter en rival till Gud i Hans herravälde eller gudomlighet (som i Lisan al-Arab).
Jag säger: Shirk är att tjänaren tar sig en rival utöver Gud, som individen liknar med sin Herre – individen älskar honom som han älskar Gud, fruktar honom som individen fruktar Gud, tar sin tillflykt till honom, åkallar honom, fruktar honom, hoppas på honom, förlitar sig på honom, söker hans hjälp, och liknande (se: A’lam al-Sunna av al-Hakami).
Typer av avgudadyrkan
De lärde har delat in shirk i två typer:
Den ena: Den stora shirk (al-akbar), som utesluter en från islam.
Den andra: Den lilla shirk (al-asghar), som inte utesluter en från islam.
Den första ogiltigförklarar alla handlingar; den andra ogiltigförklarar den handling som blandades upp med shirk, men inte de handlingar som är uppriktiga för Guds skull. Exempel på den första: dyrkan av andra än Gud. Beviset är Guds ord – välsignad och upphöjd vare Han: ”Gud förlåter inte att man sätter medgudar vid Hans sida, men Han förlåter vad som är annat och mindre än detta åt den Han vill; den som sätter medgudar vid Guds sida begår en svår synd” (an-Nisa: 48).
Exempel på den andra: Litet skrymteri, och att säga: ”Vad Gud vill och vad du vill.” Beviset är hadithen av Mahmud ibn Labid – må Gud vara nöjd med honom – från Profeten – frid vare med honom: ”Det jag fruktar mest för er är den lilla shirken.” Man frågade om den, och han svarade: ”Skrymeriet” (återgiven av Ahmad, med god kedja). Och hadithen av Hudhayfa ibn al-Yaman – måtte Gud vara nöjd med honom – från Profeten: ”Säg inte: Vad Gud vill och vad den och den vill; säg: Vad Gud vill, och sedan vad den och den vill” (återgiven av Abu Dawud och är autentisk).
Nyttig lärdom: Vad är skillnaden mellan ”och” och ”sedan” i ovannämnda hadith?
Samordning med ”och” (waw) innebär jämlikhet och samordning – den som säger ”vad Gud vill och vad du vill” liknar tjänarens vilja med Guds. Till skillnad från samordning med ”sedan” (thumma) som innebär underordning – den som säger ”vad Gud vill, sedan vad du vill” erkänner att tjänarens vilja är underordnad Guds vilja, och att tjänarens vilja inte kan ske utan Guds vilja (se: a’lam al-Sunna av al-Hakami).
Guds straff för polyteisterna
Bland straffen för polyteisterna är att Gud har förbjudit dem paradiset och att deras hemvist är Elden. Gud – den Upphöjde – sade: ”Den som sätter medgudar vid Guds sida – Gud har förbjudit honom paradiset och hans hemvist är Elden; de orättfärdiga skall inte ha några hjälpare” (al-Maida: 72). Och Han sade: ”De som förkastar tron av skriftens folk och avgudadyrkarna skall vara i helveteselden och stanna kvar där till evig tid; de är det sämsta av allt skapat” (Al-Bayyina: 6). Bland straffen är också att de berövades Profetens – frid vare med honom – och de troendes förbön. Gud sade: ”Det är inte Profetens och de troendes sak att be om förlåtelse för de månggudadyrkare, inte ens om de är släktingar, sedan det blivit dem uppenbart att dessa är helvetets innevånare” (at-Tawba: 113).
Jag säger: Förbudet mot shirk är den första rekommendationen i Al-An’ams verser.