Imam Ibn Ishaq berättar att: Min fader Ishaq ibn Yasar på auktoritet av Salama, som hörde det från sin farmoder Umm Salama – Profetens hustru – berättade för mig att hon sade:

”När Abu Salama hade bestämt sig för att ge sig av till Madinah sadlade han sin kamel åt mig och satte upp mig på den tillsammans med min son Salama som var i mina armar.

Sedan gav han sig av och ledde kamelen. När männen från Ibn al-Mughira ibn ’Abdallah ibn ’Omar ibn Makhzum såg honom reste de sig och sade: ’Vad dig beträffar kan du göra vad du vill, men vad är det med din hustru? Tror du att vi skall låta dig ta henne med dig?’

Så de ryckte loss kamelens tygel från hans hand och tog mig ifrån honom. Abu Salamas familj, Ibn ’Abd al-Asad, blev arga över detta och sade: ’Ni skall inte lämna vår son med henne nu när ni har rivit henne från vår stamfrände.’ Så de drog min lille son Salama mellan sig (och slet i honom åt olika håll) tills de satte ur led hans arm, och Ibn al-Asad [788] tog honom, medan (stammen) Ibn al-Mughira behöll mig hos sig, och min man Abu Salama begav sig till Madinah.

Jag var alltså skild från min man och min son. Jag brukade gå ut varje morgon och sitta i dalen och gråta oavbrutet i ett år eller så, tills en av mina kusiner från Ibn al-Mughira kom förbi och såg mitt tillstånd och tyckte synd om mig.

Han sade till sina stammedlemmar: ’Varför låter ni inte denna stackars kvinna gå? Ni har skilt man, hustru och barn från varandra.’ Så de sade till mig: ’Du kan bege dig till din man om du vill’; och sedan återlämnade Ibn ’Abd al-Asad min son till mig.

Så jag sadlade min kamel, tog min son och bar honom i mina armar. Sedan gav jag mig av mot min man i Madinah.

Inte en enda själ var med mig. Jag tänkte att jag kunde få mat från vem jag än mötte på vägen tills jag nådde min man. När jag var i Tan’im mötte jag ’Othman ibn Talha ibn Abi Talha, broder till Ibn ’Abd al-Dar, som frågade mig vart jag var på väg och om jag var helt ensam. Jag berättade för honom att förutom Allah och min lille son var jag ensam.

Han sade att jag inte borde lämnas hjälplös på det sättet och tog tag i kamelens grimma och följde med mig.

Aldrig har jag mött en arab mer ädel än han. När vi stannade till fick han kamelen att knäböja åt mig och drog sig sedan undan; när vi nådde en rastplats ledde han bort min kamel, lossade lasten och band den vid ett träd. Sedan gick han ifrån mig och lade sig under ett träd.

När kvällen kom hämtade han kamelen och sadlade den, gick sedan bakom mig och sade åt mig att rida; och när jag satt fast i sadeln kom han och tog grimman och ledde den tills han förde mig till en hållplats. Så gjorde han hela vägen till Madinah.

När han såg en by tillhörande Ibn ’Amr ibn ’Awf i Quba’ sade han: ’Din man är i denna by (Abu Salama var där vid den tidpunkten), så stig in i den med Allahs välsignelse.’ Sedan gav han sig av tillbaka mot Mecka.

Hon brukade säga: ’Vid Allah, jag känner ingen familj i Islam som fick utstå vad Abu Salamas familj fick utstå.’ Och aldrig har jag sett en ädlare man än ’Othman ibn Talha.” [789]

Fotnoter:

[788] Ibn ’Abd al-Asad-stammen.

[789] Återberättad av Imam Ibn Ishaq i Sirat Ibn Ishaq 2/315. Dr. Muhammad as-Suyani sade att kedjan är qawi (stark). (Översättning anpassad från Alfred Guillaumes engelska översättning av Sirat Ibn Ishaq, s. 213–214.)

Utdrag ur boken ”The Biography of Prophet Mohammad (ﷺ)” vol. 1 av Mohammad Thajammul Hussain Manna.