Med arabiska, translitteration och svensk betydelse:
Sura al-Nasr – Vers 1
إِذَا جَاءَ نَصْرُ ٱللَّهِ وَٱلْفَتْحُ
- إِذَا — idha — när
- جَاءَ — jaʾa — kommer
- نَصْرُ — nasru — hjälp / seger
- ٱللَّهِ — Allah(i) — från Gud
- وَٱلْفَتْحُ — wa-al-fath(u) — och erövringen / öppningen
Teologisk innebörd:
Versen inleder med ett glädjebudskap om Guds hjälp och seger, som enligt klassisk tafsir syftar på erövringen av Mecka – en avgörande vändpunkt i islams historia. Ordet ”nasr” betecknar inte bara militär seger, utan också gudomligt stöd, upprättelse och triumf över motstånd. ”al-fath” betyder bokstavligen ”öppning”, men används här som en metafor för genombrott, tillgång och befrielse – både fysiskt och andligt. Teologiskt är versen en påminnelse om att Guds löften uppfylls, och att uthållighet i tro leder till seger – inte bara i denna värld, utan också i det kommande livet.
Sura al-Nasr – Vers 2
وَرَأَيْتَ ٱلنَّاسَ يَدْخُلُونَ فِى دِينِ ٱللَّهِ أَفْوَاجًا
- وَرَأَيْتَ — wa-raʾayta — och du ser
- ٱلنَّاسَ — al-nas(a) — människorna
- يَدْخُلُونَ — yadkhuluna — träder in / går in
- فِى — fi — i
- دِينِ — din(i) — religionen / tron
- ٱللَّهِ — Allah(i) — Guds
- أَفْوَاجًا — afwaj(an) — i skaror / grupper
Teologisk innebörd:
Versen beskriver hur människor i stora grupper börjar omfamna islam, vilket enligt klassisk tafsir syftar på tiden efter Meckas erövring då många stammar kom till Profeten ﷺ för att acceptera tron. Ordet ”afwaj” (skaror) visar att detta inte är enstaka konversioner, utan ett massivt och offentligt erkännande av islams sanning. Teologiskt är detta en bekräftelse på att Guds hjälp leder till spridning av vägledning, och att Profetens uppdrag närmar sig sitt fullbordande. Det är också en påminnelse om att framgång i daʿwa (inbjudan till tron) sker genom tålamod, gudomligt stöd och rätt tidpunkt.
Sura al-Nasr – Vers 3
فَسَبِّحْ بِحَمْدِ رَبِّكَ وَٱسْتَغْفِرْهُ ۚ إِنَّهُۥ كَانَ تَوَّابًا
- فَسَبِّحْ — fa-sabbih — prisa (med)
- بِحَمْدِ — bi-hamdi — med lovprisning av
- رَبِّكَ — rabbika — din Herre
- وَٱسْتَغْفِرْهُ — wa-staghfirhu — och be Honom om förlåtelse
- إِنَّهُۥ — innahu — sannerligen Han
- كَانَ — kana — är / har alltid varit
- تَوَّابًا — tawwab(an) — Den som ofta tar emot ånger / förlåtande
Teologisk innebörd:
Versen ger Profeten ﷺ en andlig instruktion: när segern kommer och människor strömmar till islam, ska han inte triumfera i världslig mening – utan istället vända sig till Gud i tacksamhet och ödmjukhet. Att prisa Gud och söka Hans förlåtelse är ett uttryck för att all framgång tillhör Honom, och att även Profeten – trots sin fullkomlighet – visar det högsta exemplet i ödmjukhet. Ordet ”tawwab” visar att Gud är ständigt benägen att ta emot ånger, vilket gör denna vers till en påminnelse om att varje seger bör följas av självrannsakan och tillbedjan.