’Abdul-Muttalib levde ett långt liv och utövade de två funktionerna i mer än ett halvt århundrade. Hans mest framstående bedrift var åter utgrävningen och återställandet av Zamzam-källan. Sedan dess förstörelse och nedgrävning av Banu Jurhum hade den förblivit outnyttjad och folk hade förlorat spåret av den. De facto hade Quraysh-folkets föregångare placerat statyer av två av sina gudar och gudinnor, Isaf och Na’ila, på platsen (dvs Zamzam-källans plats), där de och deras efterföljare brukade offra sina djur till sina gudar och gudinnor.
Det berättas att ’Abdul-Muttalib i drömmar under tre på varandra följande nätter fick befallningen att gräva upp källan igen och fick upplysning om dess läge. Därefter började han gräva upp platsen, assisterad av sin dåvarande ende son Al-Harith. När han grävde ned till ett visst djup fann han de vapen och rustningar samt de två gyllene gasellerna som Banu Jurhum hade begravt där. När han grävde ännu djupare stötte han på den stora stenen som hade täckt källmynningen. Han ropade av glädje och prisade Allah för sin framgång.
Quraysh-folket hade inledningsvis rest invändningar mot att han störde deras offerplats, men när de såg att ’Abdul-Muttalib hade hittat rätt plats för källan hävdade de att de hade rätt till en andel i den och sade att den egentligen tillhörde deras gemensamma förfader Ismaeel. ’Abdul-Muttalib höll inte med om förslaget och sade att han ensam hade blivit gudomligt utvald för att återställa och förvalta källan. Frågan avgjordes slutligen antingen genom det vanliga förfarandet med pilspådom eller genom lottdragning, vilket föll ut till ’Abdul-Muttalabs fördel.
Quraysh-folket lät i godo den senare äga och förvalta källan. Han fäste de två gyllene gasellerna vid Ka’bahs dörr. Detta är det första dokumenterade exemplet på att Ka’bahs dörr dekorerades med guld. [58]
Upptäckten och åter utgrävningen av Zamzam-källan höjde ’Abdul-Muttalabs prestige och inflytande. Innehavet av denna perenna vattenkälla underlättade också i hög grad hans utövande av funktionerna As-Siqayah och Ar-Rifadah. Under ’Abdul-Muttalabs tid blev dessa två funktioner faktiskt de viktigaste aspekterna av Makkans medborgerliga liv. Dessutom gjorde hans utövande av dessa funktioner under mer än ett halvt århundrade honom välkänd i hela Arabien och bland alla arabstammar och besökare till Makkah.
Och i kraft av sin ålder, visdom och rikedom blev han den faktiske hövdingen för Quraysh i både deras interna och externa angelägenheter.
Fotnoter:
[58] Ibn Hisham I, 141–142.
Utdrag ur boken ”The Biography of Prophet Mohammad (ﷺ)” vol. 1 av Mohammad Thajammul Hussain Manna