Fråga: Hur ropar man ut till bön?
Svar: Flera versioner av böneutropet har återberättats i fullgoda rapporter från profeten. För att sätta hela hans sunnah i bruk och för att få ett slut på de dispyter och meningsskiljaktigheter som väcks av de okunniga eller de som blint följer sin egen rättsskola är det sunnah att använda alla versioner som har berättats ifrån honom.
Shaykh Ibn ’Uthaymin har sagt:
”Allting som finns återberättat om böneutropet i profetens – över honom vare Allahs frid och välsignelser – sunnah är tillåtet. Det som bör göras är att en version reciteras vid vissa tillfällen och en annan vid andra tillfällen. Detta så länge det inte skapar någon förvirring eller fitnah.
Malik har återberättar sjutton olika fraser som skall läsas. Man börjar med att säga ’Allahu Akbar’ två gånger. Därefter läser böneutroparen trosbekännelsen först för sig själv för att sedan läsa den högt och fortsätta med böneutrop.
Enligt al-Shafa’i finns det nitton olika fraser med takbir fyra gånger i början. Därefter läser böneutroparen själv först trosbekännelsen för att sedan säga den högt och fortsätta med böneutropet.
Detta finns återberättat i profetens – över honom vare Allahs frid och välsignelser – sunnah. Om du då ropar ut till bön på ett sätt en gång och på ett annat sätt en annan gång är, då är detta det bästa. Den grundläggande principen om dyrkan som har återberättats på olika sätt är att det är fördelaktigt att utföra den på alla dessa sätt.” [al-Sharh al-Mumti’, 2/51, 52]
Imam Ahmads och Abū Hanifahs rättskolor säger att böneutropet består av femton fraser. Detta är Bilals böneutrop.
Det bevis som Malik och al-Shafa’i stödjer sig på är:
”Det har berättats ifrån Abū Mahdhūrah att Allahs profet lärde honom detta böneutrop:
’Allahu akbar, Allahu akbar, ash-hadu an la ilah ill-Allah, ash-hadu an la ilah ill-Allah, ash-hadu anna Muhammadan rasūl-Allah, ash-hadu anna Muhammadan rasūl-Allah. Sedan bör han läsa efter, ash-hadu an la ilah ill-Allah, ash-hadu an la ilah ill-Allah, ash-hadu anna Muhammadan rasūl-Allah, ash-hadu anna Muhammadan rasūl-Allah. Hayya ‘ala al-salah – två gånger; hayya ‘ala’l-falah – två gånger; Allahu akbar, Allahu akbar, La ilaha ill-Allah.’” [Muslim 379]
Denna hadith citeras som bevis för Maliks och al-Shafa’is åsikt då den beskriver två sätt för att recitera takbir i början av böneutropet – två gånger enligt Malik och fyra gånger enligt al-Shafa’i.
al-Nawawi har sagt:
”Denna hadith i Sahih Muslim nämner att ’Allahu Akbar’ endast skall sägas två gånger i början. I andra källor än i Muslim står det att ’Allahu Akbar’ skall sägas fyra gånger.”
al-Qadi ’Iyad har sagt:
”I några rapporter i Sahih Muslim nämns det att det skall sägas fyra gånger. al-Shafa’i, Abū Hanifah, Ahmad och en majoritet av dem lärde har sagt att det skall upprepas fyra gånger. Malik har sagt att det skall upprepas två gånger och han citerade denna hadith som bevis.”
Beviset för Abū Hanifahs och Ahmads åsikt: Det har berättats att ’Abd-Allah ibn Zayd har sagt:
”När Allahs sändebud beordrade att en bjällra skulle göras, för att man skulle slå i den för att kalla folket till bön, gick en man runt mig när jag sov [i en dröm] bärandes en bjällra i sin hand. Jag sade: ’Allahs tjänare, vill du sälja denna bjällra?’ Han frågade: ’Vad vill du göra med den?’ Jag svarade: ’Vi kommer att kalla folket till bön.’ Han svarade: ’Skall jag inte berätta om något bättre än det?’ Jag svarade: ’Ja.’ Han sade: ’Säg: Allahu akbar, Allah akbar, Allahu akbar, Allah akbar; ash-hadu an la ilah ill-Allah, ash-hadu an la ilah ill-Allah; ash-hadu anna Muhammadan rasūl-Allah, ash-hadu anna Muhammadan rasūl-Allah; hayya ‘ala al-salah, hayya ‘ala al-salah; hayya ‘ala’l-falah, hayya ‘ala’l-falah; Allahu akbar, Allahu akbar; La ilaha ill-Allah’. […] Sedan gick han bort en liten bit ifrån mig och sade: ’Och när bönen skall börja [iqamah], säg: Allahu akbar, Allah akbar; ash-hadu an la ilah ill-Allah; ash-hadu anna Muhammadan rasūl-Allah; hayya ‘ala al-salah, hayya ‘ala’l-falah; qad qamat il-salah, qad qamat il-salah; Allahu akbar, Allahu akbar; La ilaha ill-Allah.’
Den påföljande morgonen gick jag till Allahs sändebud – över honom vare Allahs frid och välsignelser – och berättade för honom om vad jag hade sett. Han svarade: ’Detta är en sann dröm, om Allah vill. Gå upp med Bilal och lär honom det du såg, för han har en mer välklingande röst än du.’ Så jag gick upp med Bilal och lärde honom, och han gjorde böneutropet. ’Omar ibn al-Khattab hörde detta i sitt hem och han kom ut, dragandes sina kläder efter sig, och han sade: ’Vid Den som sände dig med sanningen, Allahs sändebud, jag såg samma sak som han såg!’ Allahs sändebud sade: ’All lovprisan tillhör Allah.’”
Återberättad av Abū Dawūd 499 och klassad som sahih av Ibn Khuzaymah 1/191 och Ibn Hibban 4/572. al-Tirmithi har berättat att imam al-Bukhari ansåg att den var sahih, se Sunan al-Bayhaqi 1/390.
Shaykh ul-islam Ibn Taymiyah har sagt:
”Då så är fallet är den korrekta åsikten ahl al-hadiths och dem som är eniga med dem. Den är att acceptera allt som har återberättats ifrån profeten – över honom vare Allahs frid och välsignelser – och inte sätta sig emot några av dessa ahadith. Skillnaderna i böneutropet och iqamah är som skillnaderna vid recitationen av tashahhud. Ingen får motsätta sig något som Allahs sändebud – över honom vare Allahs frid och välsignelser – har ålagt för sitt samfund. De som för dispyter och delar sig i denna fråga till den grad att de ser människor som vänner eller fiender, eller strider i frågor där Allah har godkänt olika åsikter, som några av de i öst gör, det är de som har splittrat deras religion och blivit sekter [de uppfann nya saker i religionen och följde sina fåfänga begär].
För att följa profetens – över honom vare Allahs frid och välsignelser – sunnah fullt ut bör vi tillämpa den på ett sätt den ena gången och på ett annat sätt den andra gången; på ett sätt vid en plats och på ett annat sätt vid en annan plats – därför att överge det som har återberättats ifrån hans sunnah och att följa något annat kan leda till att något som är sunnah ses som innovation och att något som är rekommenderat ses som obligatoriskt. Detta leder i sin tur till uppdelning och dispyter om andra gör på ett annat sätt. Muslimer bör därför uppmärksamma de grundläggande principer som kallar till ett efterföljande av profetens – över honom vare Allahs frid och välsignelser – sunnah och jama’ah [majoriteten av muslimer].
Detta speciellt gällande bönen i församlingen. Att säga trosbekännelsen två gånger med en låg röst och sedan upprepa den högt var den åsikt som Malik och al-Shafa’i föredrog, men Malik ansåg att takbir borde sägas två gånger och al-Shafa’i ansåg att den borde sägas fyra gånger. Abū Hanifah ansåg att trosbekännelsen inte borde sägas med en låg röst under böneutropet. Ahmad har sagt att båda sätten är sunnah men han föredrog att inte göra det då detta var Bilals böneutrop.
När det gäller iqamah sade Malik, al-Shafa’i och Ahmad att fraserna bör sägas en gång, men Ahmad sade att det var sunnah att säga dem två gånger. Tre av dem: Abū Hanifah, al-Shafa’i och Ahmad föredrog att säga Qad qamat il-salah två gånger, men Malik gjorde det inte. Och Allah vet bäst.” [Majmū’ al-Fatawa, 22/66-69]
