En Detaljerad Guide enligt Sunni Islam
I Allahs namn, den Nåderike, den Barmhärtige
Introduktion – Bönen, islams andra pelare
Bönen (arabiska: الصلاة, as-Salah) är en av de fem pelarna i islam och betraktas som den viktigaste handlingen i en muslims liv efter trosbekännelsen (Shahadah). Den utgör en daglig, direkt förbindelse mellan den troende och Allah, Välsignad och Upphöjd.
”Verkligenigen är bönen en förpliktelse som fastställts för de troende till specificerade tider.” (Koranen 4:103)
Profeten Muhammad ﷺ beskrev bönen som:
”Det som skiljer muslimen från polyteisten och otrogna är uppgivandet av bönen.” (Sahih Muslim, nr 82).
Bönen förrättas fem gånger per dag och är obligatorisk (fard) för varje muslim som är myndig och vid sina sinnens fulla bruk.
De fem dagliga bönerna är:
- Fajr (gryningsbön) – 2 rak’at
- Dhuhr (middagsbön) – 4 rak’at
- Asr (eftermiddagsbön) – 4 rak’at
- Maghrib (solnedgångsbön) – 3 rak’at
- Isha (nattbön) – 4 rak’at
De Nio Villkoren för Bönen (Shuroot as-Salah)
Villkoren för bönen (shuroot) är de krav som måste vara uppfyllda INNAN bönen påbörjas. Om något av dessa villkor saknas är bönen ogiltig och måste göras om.
1. Islam
Den bedjande måste vara muslim. En icke-muslim kan inte be en giltig islamisk bön. Att omvända sig till islam är det första steget.
Källa: Ibn Qudama, al-Mughni, vol. 1, s. 388
2. Förnuft (Aql)
Den bedjande måste vara vid sina sinnens fulla bruk. En person som är galen, medvetslös eller kraftigt berusad är inte ansvarig för bönen under den perioden.
Källa: Al-Nawawi, al-Majmu’, vol. 3, s. 5
3. Mognad (Bulugh)
Bönen är obligatorisk för varje muslim som uppnått könsmognadens ålder (bulugh). Barn uppmanas att be från sju års ålder och kan lätt bestraffas om de inte ber vid tio år, men det är inte obligatoriskt förrän vid mognad.
”Befalla era barn att be när de är sju år gamla, och visa dem koncekvens (lätt) för det när de är tio, och skilj dem i sina sovplatser.” (Abu Dawud, nr 495, klassificerad som Sahih)
4. Rituell Renhet (Tahara)
Den bedjande måste vara i ett tillstånd av rituell renhet. Det finns två typer:
- Liten rituell renhet: uppnås genom ablution (wudu) från smärre orenhet (hadath asghar)
- Stor rituell renhet: uppnås genom fullständigt bad (ghusl) från större orenhet (hadath akbar) – t.ex. efter samlag, menstruation eller nifas
”O ni som tror! När ni reser er för att be, tvätta då era ansikten och era händer upp till armbågarna, och torka av era huvuden och tvätta era fötter upp till anklarna.” (Koranen 5:6)
5. Renlighet på kropp, kläder och böneplats
Den bedjande måste vara fri från fysisk orenhet (najasat) på sin kropp, sina kläder och sin böneplats. Om en person omedvetet ber med orenhet på sig och senare inser det, ska bönen upprepas.
Källa: Ibn Qudama, al-Mughni, vol. 1, s. 396–400
6. Täckning av Awrah
Awrah (de delar av kroppen som måste täckas) ska vara täckt under bönen. För män: från naveln till knäna. För kvinnor: hela kroppen utom ansikte och händer, enligt den starkaste åsikten inom Hanafi-, Maliki-, Shafi’i- och Hanbali-madhab.
”O Adams barn, ta på er era prydnader vid varje bönstillfälle.” (Koranen 7:31)
7. Korrekt bönetid (al-Waqt)
Varje bön har ett fastställt tidsintervall. Att be utanför denna tid gör bönen ogiltig (såvida den inte är en qada-bön, dvs. en uppskjuten bön).
Källa: Koranen 4:103; al-Nawawi, al-Majmu’, vol. 3, s. 47
8. Att vända sig mot Qibla
Den bedjande måste vända sig mot Qibla (riktningen mot Ka’bah i Mecka) under bönen. Om man är långt borta räcker det att man riktar sig i den allmänna riktningen.
”Vänd ditt ansikte mot al-Masjid al-Haram; och var ni än är, vänd era ansikten mot det.” (Koranen 2:144)
Undantag gäller vid nafilah-böner (frivilliga böner) under resa, och vid extrem nödsituation.
9. Avsikt (Niyyah)
Avsikten är i hjärtat, inte på tungan (det är inte sunnah att säga avsikten högt). Personen måste ha en klar avsikt att föra vilken specifik bön det gäller.
”Handlingar bedöms utifrån avsikterna, och varje person skall ha det han avsåg.” (Sahih al-Bukhari, nr 1; Sahih Muslim, nr 1907)
De 8 Obligatoriska Delarna i Bönen (Arkan as-Salah)
Arkan (pelarna/de obligatoriska delarna) är de handlingar som utgör bönen i sig. Om något av dessa utelämnas avsiktligt är bönen ogiltig. Om det sker av misstag, är det i de flesta fall inte möjligt att kompensera med sujud al-sahw (glömskans prostration).
1. Stående upprätt (al-Qiyam)
Den bedjande ska stå upprätt om möjligt. Om man inte kan stå på grund av sjukdom eller svaghet, kan man be sittande. Om man inte kan sitta, kan man be liggandes.
”Be stående; om du inte kan, då sittandes; om du inte kan det, då på sidan.” (Sahih al-Bukhari, nr 1117)
2. Inledande Takbir (Takbirat al-Ihram)
Bönen inleds med frasen ”Allahu Akbar” (الله أكبر). Detta är grunden för att träda in i bönens heliga tillstånd. Ingen annan fras är acceptabel för att inleda bönen.
اللهُ أَكْبَر
Allah är den Störste
Källa: Sahih al-Bukhari, nr 735; Ibn Qudama, al-Mughni, vol. 1, s. 464
3. Recitation av al-Fatiha
Surah al-Fatiha (Koranens öppningskapitel) måste reciteras i varje rak’at. Det räcker inte att recitera ett substitut.
الْحَمْدُ لِلَّهِ رَبِّ الْعَالَمِينَ
”Det finns ingen bön för den som inte reciterar al-Kitabs öppning (al-Fatiha).” (Sahih al-Bukhari, nr 756; Sahih Muslim, nr 394)
4. Bugning (Ruku’)
Ruku’ innebär att böja kroppen framåt med raka ben tills ryggen är horisontell och händerna vilar på knäna. Den bedjande säger i ruku’: ”Subhana Rabbiya al-Adhim” (Gloriad vare min Lord, den Störste) minst en gång.
سُبْحَانَ رَبِّيَ الْعَظِيمِ
Källa: Sahih Muslim, nr 772; Abu Dawud, nr 869
5. Upprättstående efter Ruku’ (I’tidal)
Att resa sig upp och stå upprätt efter ruku’ är en obligatorisk pelare. Man säger: ”Sami’ Allahu liman hamidah” (Allah hör den som prisar Honom) och sedan ”Rabbana wa laka al-hamd”.
سَمِعَ اللهُ لِمَنْ حَمِدَهُ – رَبَّنَا وَلَكَ الْحَمْدُ
Källa: Sahih al-Bukhari, nr 789; Sahih Muslim, nr 476
6. Prostration (Sujud)
Sujud (nedfall) utförs mot marken på sju delar av kroppen: panna (inkl. näsa), båda handflatorna, båda knäna och tårna på båda fötterna. Frasen som sägs är: ”Subhana Rabbiya al-A’la” (Gloriad vare min Lord, den Högste).
سُبْحَانَ رَبِّيَ الأَعْلَى
”Profeten ﷺ sade: ’Jag har blivit beordrad att prostra på sju ben…'” (Sahih al-Bukhari, nr 812)
7. Sittande mellan de två prostrationerna (al-Julus bayn al-Sajdatayn)
Mellan de två prostrationerna sitter den bedjande upprätt och kan säga: ”Rabbighfirli” (Min Herre, förlåt mig).
رَبِّ اغْفِرْ لِي
Källa: Abu Dawud, nr 874; Ibn Majah, nr 897
8. Sista Tashahhudet och Salam
Den sista sittande positionen (al-Qu’ud al-Akhir) och avslutningshälsningen (Taslim) är obligatoriska delar. Bönen avslutas med att vända huvudet till höger och sedan till vänster och säga ”As-Salamu Alaykum wa Rahmatullah”.
السَّلَامُ عَلَيْكُمْ وَرَحْمَةُ اللَّهِ
Källa: Sahih Muslim, nr 582; Ibn Qudama, al-Mughni, vol. 1, s. 590
At-Tashahhud – Innebörden och Texten
At-Tashahhud (التشهد) är det vittnesbörd som läses i sittande position i den andra rak’aten och i den sista rak’aten. Det är en av bönen viktigaste delar och uttrycker trons kärna.
Texten (Ibn Mas’uds version – den vanligaste bland Hanafi och Hanbali)
التَّحِيَّاتُ لِلَّهِ وَالصَّلَوَاتُ وَالطَّيِّبَاتُ
السَّلَامُ عَلَيْكَ أَيُّهَا النَّبِيُّ وَرَحْمَةُ اللَّهِ وَبَرَكَاتُهُ
السَّلَامُ عَلَيْنَا وَعَلَى عِبَادِ اللَّهِ الصَّالِحِينَ
أَشْهَدُ أَنْ لَا إِلَهَ إِلَّا اللَّهُ وَأَشْهَدُ أَنَّ مُحَمَّدًا عَبْدُهُ وَرَسُولُهُ
Översättning och innebörd, mening för mening
”At-Tahiyyatu lillah was-salawatu wat-tayyibat”
Alla hälsningar, böner och det goda tillhör Allah. Detta innebär att all ärevördnad och dyrkan är reserverad enbart för Allah. Det är ett uttryck för tawhid – Guds enhet.
”As-Salamu alayka ayyuhan-Nabiyyu wa rahmatullahi wa barakatuh”
Frid vare med dig, o Profet, och Allahs barmhärtighet och Hans välsignelser. Denna hälsning riktas till Profeten Muhammad ﷺ och är ett uttryck för kärlek, respekt och förbund med Profeten.
”As-Salamu alayna wa ala ibadillahis-salihin”
Frid vare med oss och med Allahs rättfärdiga tjänare. Denna fras inkluderar alla troende – de levande och de döda – och skapar en känsla av gemenskap i det globala muslimska ummat.
”Ashhadu an la ilaha ill-Allah wa ashhadu anna Muhammadan abduhu wa rasuluh”
Jag vittnar om att det inte finns någon sann gud utom Allah, och jag vittnar om att Muhammad är Hans tjänare och Hans sändebud. Detta är det dubbla vittnesbördet (shahadatayn) – islams fundament – och att upprepa det i bönen befäster tron i hjärtat varje dag.
”Profeten ﷺ lärde mig Tashahhudet med sin hand i min hand, som han lärde oss suror från Koranen.” (Sahih al-Bukhari, nr 831; Sahih Muslim, nr 402)
Sist i tashahhudet reciteras vanligtvis As-Salat al-Ibrahimiyya (välsignelsen över Profeten och Abrahams familj) i det sista sittandet:
اللَّهُمَّ صَلِّ عَلَى مُحَمَّدٍ وَعَلَى آلِ مُحَمَّدٍ كَمَا صَلَّيْتَ عَلَى إِبْرَاهِيمَ وَعَلَى آلِ إِبْرَاهِيمَ
O Allah, välsigna Muhammad och Muhammads familj, liksom Du välsignade Ibrahim och Ibrahims familj…
Källa: Sahih al-Bukhari, nr 3370; Sahih Muslim, nr 406
Sunnah (Rekommenderade) Delar i Bönen
Sunnah-handlingarna i bönen är de handlingar som Profeten ﷺ regelbundet utförde, men vars utelämnande inte ogiltigförklarar bönen. De delas ibland in i:
- Sunnah Mu’akkadah: starkt betonade sunnaher
- Sunnah Ghayr Mu’akkadah: ej lika starkt betonade sunnaher
- Mandubat/Mustahabbat: allmänt rekommenderade handlingar
1. Du’a al-Istiftah (Inledningsbön)
Efter den inledande takbiren och innan al-Fatiha reciteras en inledningsbön tyst. Den vanligaste versionen:
سُبْحَانَكَ اللَّهُمَّ وَبِحَمْدِكَ وَتَبَارَكَ اسْمُكَ وَتَعَالَى جَدُّكَ وَلَا إِلَهَ غَيْرُكَ
Gloriad vare Du, O Allah, och prise tillhör Dig, välsignat är Ditt namn och upphöjd är Din majestät och det finns ingen gud förutom Dig.
Källa: Abu Dawud, nr 775; klassificerad som sahih
2. Ta’awwudh (Sökande skydd hos Allah)
Att tyst säga ”A’udhu billahi min ash-shaytan ir-rajim” (Jag söker skydd hos Allah mot den förbannade djävulen) innan man reciterar al-Fatiha.
أَعُوذُ بِاللَّهِ مِنَ الشَّيْطَانِ الرَّجِيمِ
Källa: Koranen 16:98; al-Nawawi, al-Majmu’, vol. 3, s. 311
3. Basmala
Att reciteras ”Bismillahi r-Rahmani r-Rahim” tyst innan al-Fatiha. Shafi’ierna reciterar den högt.
بِسْمِ اللَّهِ الرَّحْمَنِ الرَّحِيمِ
4. Amin efter al-Fatiha
Att säga ”Amin” (آمين) efter att ha avslutat al-Fatiha är en stark sunnah. I bön i grupp sägs det högt av imam och följarna.
آمِينَ
Källa: Sahih al-Bukhari, nr 780; Sahih Muslim, nr 410
5. Recitation av Surah efter al-Fatiha
I de första två rak’aten är det sunnah att recitera en surah eller verser från Koranen efter al-Fatiha. Profeten ﷺ reciterade regelbundet korta suror i Maghrib och Isha och längre suror i Fajr och Dhuhr.
Källa: Sahih al-Bukhari, nr 764; Sahih Muslim, nr 461
6. Att höja händerna (Raf’ al-Yadayn)
Att lyfta händerna upp till axel- eller öronhöjd vid: (1) takbirat al-ihram, (2) innan ruku’, (3) efter ruku’. Detta är en bekräftad sunnah enligt Hanbaliter och Shafi’iter. Hanafiter höjer endast vid takbirat al-ihram.
Källa: Sahih al-Bukhari, nr 735; Sahih Muslim, nr 390
7. Att placera höger hand på vänster hand
Under qiyam (stående) placeras höger hand ovanpå vänster, antingen på bröstet eller under naveln, beroende på madhhab.
Källa: Sahih al-Bukhari, nr 740; Abu Dawud, nr 759
8. Tuma’ninah (lugn och ro)
Att utföra alla rörelser med lugn, stabilitet och värdighet. Profeten ﷺ varnade den som bad för snabbt och sa att han ’sitter och äter inte upp sin bön’.
”Den värsta tjuven är den som stjäl från sin bön.” (Ahmad, nr 22625; klassificerad som hasan)
9. Du’a i Sujud
Det är starkt rekommenderat att göra du’a (personlig bön) i sujud, för Profeten ﷺ sade:
”Den troende är närmast sin Herre när han prostrerar, så öka er supplication.” (Sahih Muslim, nr 482)
10. Att be Qunut i Witr-bönen
Qunut är en speciell dua som reciteras i den sista rak’aten av witr-bönen. Det är en sunnah mu’akkadah i Hanafi-madhhab.
اللَّهُمَّ إِنَّا نَسْتَعِينُكَ وَنَسْتَغْفِرُكَ وَنُؤْمِنُ بِكَ…
Källa: Abu Dawud, nr 1425; Tirmidhi, nr 464
Vad som Ogiltigförklarar Bönen
Det finns handlingar och tillstånd som, om de inträffar under bönen, gör den ogiltig och kräver att bönen görs om från början.
1. Avsiktligt att tala
Om man talar avsiktligt under bönen om världsliga ärenden ogiltigförklaras bönen omedelbart. Shafi’ierna och Hanbaliperna inkluderar också ofrivilligt tal om man vet att man befinner sig i bön.
”Denna bön är inte lämplig för något mänskligt tal; den består enbart av tasbih, takbir och recitation av Koranen.” (Sahih Muslim, nr 537)
2. Skratt
Att skratta högt (qahqaha) under bönen ogiltigförklarar bönen. Om man bara ler, är bönen inte ogiltig. Majoriteten av lärda anser att skratt också bryter wudu.
Källa: al-Nawawi, al-Majmu’, vol. 4, s. 19; Ibn Qudama, al-Mughni, vol. 1, s. 680
3. Att äta eller dricka avsiktligt
Att konsumera mat eller dryck under bönen, i oavsett mängd, ogiltigförklarar bönen. Om en liten mängd oavsiktligt hamnar i munnen och man sväljer det, varierar lärda i sin åsikt.
Källa: Ibn Qudama, al-Mughni, vol. 1, s. 677
4. Att förlora rituell renhet (Hadath)
Om wudu bryts under bönen – t.ex. att man rapar, har ofrivilligt utsläpp av luft, blod, urin, etc. – ogiltigförklaras bönen och måste göras om efter ny wudu.
Källa: Sahih al-Bukhari, nr 135; al-Nawawi, al-Majmu’, vol. 4, s. 26
5. Att vända sig bort från Qibla
Om den bedjandes bröstkorg vänds bort från Qibla utan giltig anledning ogiltigförklaras bönen. Lite rörelser av nacken räknas inte.
Källa: Ibn Qudama, al-Mughni, vol. 1, s. 665
6. Att avslöja Awrah
Om Awrah (de delar som ska täckas) avslöjas under bönen och personen inte omedelbart täcker det, ogiltigförklaras bönen.
Källa: al-Nawawi, al-Majmu’, vol. 3, s. 170
7. Att utelämna ett obligatoriskt element (Rukn)
Om man avsiktligt hoppar över ett av bönepelarens element (som ruku’, sujud, al-Fatiha) ogiltigförklaras bönen. Om det sker av misstag kan det ibland kompenseras med sujud al-sahw.
Källa: Ibn Qudama, al-Mughni, vol. 1, s. 628
8. Att ändra avsikten
Om man ändrar sin avsikt mitt i bönen – t.ex. beslutar sig för att avbryta bönen eller byter till en annan bön – ogiltigförklaras den nuvarande bönen.
Källa: Al-Nawawi, al-Majmu’, vol. 4, s. 13
9. Överdrivna rörelser (Al-Amal al-Kathir)
Överdrivna, kontinuerliga rörelser som inte hör till bönen ogiltigförklarar bönen. Det finns oenighet om exakt vad som räknas som ”överdrivet”, men tre på varandra följande rörelser nämns som gräns.
Källa: Ibn Qudama, al-Mughni, vol. 1, s. 670–672
10. Att passera framför den som ber (Sutrah)
En person som passerar direkt framför en bedjande inte ogiltigförklarar bönen för den bedjande, men det är ett allvarligt brott av den som passerar. Den bedjande bör ha en sutrah (skärm) framför sig och aktivt förhindra att någon passerar.
”Om den som passerar framför den som ber visste vilken synd han begår, skulle det vara bättre för honom att vänta fyrtio än att passera.” (Sahih al-Bukhari, nr 510)
Sammanfattning
Bönen är hjärtat i en muslims dagliga liv och den direkta förbindelsen till Allah. Att förstå bönen djupt – dess villkor, pelare, sunnah och vad som ogiltigförklarar den – är en grundläggande religiös plikt.
Imam Ahmad ibn Hanbal sade: ’Bönen är islams viktigaste handling efter de två trosbekännelserna, och den som låter bönen förfalla har låtit sin religion förfalla.’
At-Tashahhud påminner oss i varje bön om det dubbla vittnesbördet och Profetens ﷺ roll. Sunnah-handlingarna berikar bönen med andlighet och skönhet. Att undvika det som ogiltigförklarar bönen säkerställer att vår dyrkan är fullständig och accepterad.
”Den första handlingen som tjänaren kommer att dömas för på Domedagen är bönen. Om den är korrekt har han lyckats och vunnit; om den är ofullständig har han misslyckats och förlorat.” (Tirmidhi, nr 413; klassificerad som sahih)
Källförteckning och Vidare Läsning
Primärkällor
- Sahih al-Bukhari – Imam Muhammad ibn Ismail al-Bukhari (d. 256 AH)
- Sahih Muslim – Imam Muslim ibn al-Hajjaj (d. 261 AH)
- Sunan Abu Dawud – Imam Abu Dawud as-Sijistani (d. 275 AH)
- Sunan at-Tirmidhi – Imam Muhammad at-Tirmidhi (d. 279 AH)
- Sunan Ibn Majah – Imam Ibn Majah al-Qazwini (d. 273 AH)
- Musnad Ahmad – Imam Ahmad ibn Hanbal (d. 241 AH)
Klassiska fiqh-verk
- Al-Mughni – Ibn Qudama al-Maqdisi (d. 620 AH), Hanbali
- Al-Majmu’ Sharh al-Muhadhdhab – Imam al-Nawawi (d. 676 AH), Shafi’i
- Al-Hidaya – Burhan al-Din al-Marghinani (d. 593 AH), Hanafi
- Al-Mudawwana – Imam Sahnun (d. 240 AH), Maliki
- Bidayat al-Mujtahid – Ibn Rushd al-Qurtubi (d. 595 AH)
Moderna verk
- Fiqh al-Islami wa Adillatuh – Dr. Wahba al-Zuhayli (d. 2015)
- The Reliance of the Traveller (Umdat al-Salik) – Ahmad ibn Naqib al-Misri, övers. Nuh Ha Mim Keller
- Sifat Salat al-Nabi – Imam al-Albani (d. 1999): Beskrivning av Profetens ﷺ bön
Må Allah acceptera våra böner och ge oss tawfiq att be korrekt och med khushu’ (andäktighet).
