Ibn ’Abbas (رضي الله عنه) sade: ”Följande vers uppenbarades: (Allah sade:) ’Sannerligen, de som änglarna tar (i döden) medan de orätt sig själva (genom att stanna bland de otroende fastän emigration var obligatorisk för dem)…’ (Koranen 4:97)
– medan det fanns en man i Mecka vid namn Damrah, från stammen Banu Bakr. Han var sjuk och sade till sin familj: ’För mig ut ur Mecka, ty förvisso känner jag hettan (av febern).’ De sade: ’Vart skall vi flytta dig?’ Han pekade då med sin hand mot Madinah. (Och han avled på vägen. [791])*
Sedan uppenbarades denna vers: ’Och den som lämnar sitt hem och emigrerar till Allah och Hans Sändebud och sedan döden drabbar honom – hans belöning har blivit obligatorisk hos Allah, och Allah är Oft Förlåtande, Mest Barmhärtig.’ (Koranen 4:100)” [792]
Fotnoter:
[790] Enligt vissa lärde var hans namn Jundub ibn Damrah eller Damrah ibn Jundub. Se al-Usud al-Ghabah av Ibn Hajar al-’Asqalani, där även några andra namn nämns för denne sahabi. Och Allah vet bäst.
[791] Detta framgår av sammanhanget, samt av en berättelse från al-Isti’ab fi Ma’rifat al-Ashab 2/301.
[792] Denna hadith återberättades av Tafsir al-Tabari (9/118). För de övriga kedjorna, se Musnad Abi Ya’la 2679, Tafsir Ibn Kathir (1/543) och al-Isabah fi Tamyiz al-Sahaba av Ibn Hajar al-’Asqalani. Imam Ibn Hajar namngav denne följeslagare som Janda’ ibn Damrah. Och Allah vet bäst. Shaykh Muqbil ibn Hadi sade i Sahih Asbab al-Nuzul att denna berättelse från al-Tabari är mursal, men att den har andra kedjor (som stärker den). (Översättning och kommentar hämtad från al-Sahih al-Musnad min Asbab al-Nuzul av Shaykh Muqbil ibn Hadi – engelsk översättning av Abdullah MacPhee, från Authentic Statements Publishing (USA), s. 153. Kommentaren har något omformulerats och sammanfattats.)
Utdrag ur boken ”The Biography of Prophet Mohammad (ﷺ)” vol. 1 av Mohammad Thajammul Hussain Manna.