Kvinnans ställning i samhället var verkligen inte avundsvärd, även om hon deltog i många sociala och ekonomiska aktiviteter och även om vi ibland finner strålande hyllningar till älskade i förislamisk poesi. I allmänhet behandlades kvinnor som ägodelar.

Det fanns ingen gräns för hur många hustrur en man ville ta. På liknande sätt skilde han sig från sina hustrur efter eget gottfinnande och mycket ofta. Det fanns ingen förbudsregel, så en man kunde och gifte sig oavsett blodsband. Ofta förenades två systrar som hustrur till en man samtidigt. Söner gifte sig med sina fäders tidigare hustrur eller änkor (inte mödrar). Det fanns ingen erkänd regel för en kvinna att ärva från sina förfäder eller make.

Att en dotter föddes betraktades som olycksaligt och ogillades. [113] Ytterst omänskligt var att många araber, av en falsk hederskänsla och av rädsla för fattigdom, begravde sina unga döttrar levande. [114] I samband med islams uppkomst tycks denna barbariska sed ha avtagit något i och runt Makkah, men den var ganska utbredd i andra delar av Arabien. Koranen talar om att det hade varit seden bland ”många avgudadyrkare”. [115] Qays ibn ’Asim av Banu Tamim, som omfamnade islam år 9 e.H., bekände att han tidigare hade begravt levande upp till 8 eller 12 av sina döttrar. [116]

Känslan av ansvarslöshet låg också till grund för det frekventa dödandet av människor utan några samvetskval eller ånger, och för stöld, plundring och berövande av andras egendom och tillhörigheter. Den enda kontrollen av sådana handlingar var stammens hämnd och vedergällning. Ett antal vidskepelser och samvetslösa seder var också utbredda bland dem.

De trodde på spåmäns och astrologers utsagor och beslutade ofta om ett handlingssätt, exempelvis ett äktenskap eller en resa, genom spådom med hjälp av att dra eller skjuta pilar på ett specificerat sätt eller nära specifika avgudabilder. Hasardspel och lottdragning användes i stor utsträckning. De avgjorde till och med sina respektive andelar i ett visst ting, exempelvis köttet från ett slaktat djur, genom att kasta lott med pilar. Köttet delades upp i ojämlika och företrädesberättigade andelar, dessa angavs på pilar som sedan drogs, likt dragning av moderna lottsedlar.

En annan egenartad sed var Habal Al-Habala, eller försäljningen av en dräktig kamelsto på villkoret att priset skulle betalas när hon födde en kamelhona och att denna kamelhona själv blev dräktig. [117]

En annan vidskeplig och polyteistisk sed var tabubeläggningen av vissa kameler, getter eller oxar, med benämningarna As-Saibah, Al-Bahirah, Al-Wasilah och Al-Hami. En kamelsto som i följd föder tio honkalvar utan att någon hankalv föds däremellan tabubelades och kallades As-Saibah. Hon fick inte användas för ridning eller bärande av last, hennes hår fick inte klippas och hennes mjölk fick inte drickas utom av en gäst.

Om hon sedan födde ytterligare en hona kallades denna hennes ”dotter” Al-Bahirah och tabubelades på liknande sätt. En get som på liknande sätt i följd föder tio honor i fem dräktigheter tabubelades också och kallades Al-Wasilah. En tjur som i följd avlar tio honkalvar tabubelades också och kallades Al-Hami. [118] Koranen fördömde sådana seder. [119] Dessa arabernas sedvänjor och trosuppfattningar, särskilt deras polyteism, lösaktighet, äktenskapsbrott, hasardspel, stöld, plundring, deras levande begravning av unga döttrar, deras stammesanda och lättantändlighet (Hamiyyah) osv., benämndes kollektivt i Koranen och traditionerna (Ahadith) som Jahiliyyah. [120]

Fotnoter:

[113] Koranen 16:58–59.
[114] Koranen 6:137; 6:151.
[115] Koranen 6:137.
[116] Al-Numayri (Al-Basri) Abu Zaid ’Omar ibn Shabbah (173–262 H.), Tareekh Al-Madinat Al-Munavvarah, red. F.M. Shaltut, del II, andra tryckningen, Medina, u.å., s. 532; Usud Al-Ghabah, IV, 220; Al-Isabah, III, 253 (nr 7194). Se även Al-Darimi, I, Inledning, 3–4.

Det nämns i Al-Mu’jam Al-Kabir av At-Tabrani (18/337) att ’Omar ibn Al-Khattab tillfrågades angående versen i Koranen — ”Och när flickan [som] begravdes levande tillfrågas” (Koranen 81:8). ’Omar svarade: ”Qays bin ’Asim kom till Rasulullah (ﷺ) och sade: ’Under okunnighetens dagar begravde jag åtta av mina döttrar levande.’ Rasulullah sade till honom: ’Frigör en slav för varje dotter.’ Qays bin Asim sade: ’Jag äger många kameler.’ Därför sade Rasulullah (ﷺ): ’Om du önskar, offra en kamel för varje dotter.'” Shaikh Al-Albani sade att denna berättelse är Sahih i Silsilatul-Ahadith As-Sahihah, 3298. (ahadithnotes.com/archives/114#ftn4) [Redaktören]

[117] Sahih Al-Bukhari, 3843. Profeten förbjöd sådana affärer.
[118] Ibn Hisham, I, 89.
[119] Koranen 5:103; 6:139.
[120] Koranen 3:154; 5:50; 48:26 och Sahih Al-Bukhari, 3524.

Utdrag ur boken ”The Biography of Prophet Mohammad (ﷺ)” vol. 1 av Mohammad Thajammul Hussain Manna