Innehåll
- Hans egenskaper
- Muhammad ibn al‑Qasims erövringar
- Erövringen av al‑Daybul
- Erövringen av al‑Nayrun
- Muhammad ibn al‑Qasim dödar kung Dahir
- Erövringen av al‑Rawar
- Erövringen av Multan
- Avsättningen av Muhammad ibn al‑Qasim
- Sindh efter Muhammad ibn al‑Qasim
Muhammad ibn al‑Qasim al‑Thaqafi var erövraren av Sindh och kusin till al‑Hajjaj ibn Yusuf al‑Thaqafi. Han ledde erövringarna som en mycket ung man, endast sjutton år gammal, och gjorde stora militära insatser. Han föddes i al‑Taʾif år 72 e.H., under ʿAbd Allah ibn al‑Zubayrs styre i Hijaz. Han växte upp i en välkänd familj; hans farfar Muhammad ibn al‑Hakam var en av de framstående i Thaqif. När al‑Hajjaj blev guvernör över Irak år 75 e.H. utsåg han Muhammad till guvernör över Basra, där han växte upp bland ledare och befälhavare, vilket formade hans personlighet. Han blev en av de modigaste befälhavarna innan han ens fyllt sjutton.
Hans egenskaper
Mod och begåvning syntes hos Muhammad ibn al‑Qasim redan som barn, vilket gjorde att al‑Hajjaj utsåg honom till befälhavare över Sindh när han var 17 år. Han utmärkte sig genom klokhet, gott omdöme och förmåga att planera. Han var generös och rättvis, vilket både vänner och fiender vittnade om.
Han föredrog fred framför krig och öppnade de flesta städer genom fördrag, eftersom folket i Sindh såg hans rättvisa och godhet.
Trots sin unga ålder hade han många äldre befälhavare under sig, men han var ödmjuk och tog inga beslut utan att rådfråga dem.
Han har stor förtjänst i att islam spreds i dagens Pakistan, där han byggde moskéer och bosatte muslimer.
Muhammad ibn al‑Qasims erövringar
År 92 e.H. marscherade han med sin armé från Shiraz till staden Fanzabur, där han fann folket redo för strid. Han kämpade mot dem i månader tills han segrade och tog deras krigsbyte. Därefter fortsatte han till Armaʾil och erövrade den.
Erövringen av al‑Daybul
Muhammad marscherade med sin stora armé mot al‑Daybul (nuvarande Karachi). Han använde sig av att gräva skyttegravar runt fästningarna, enligt al‑Hajjajs råd. När härskaren över al‑Nayrun, Jaysiya ibn Dahir, hörde om hans ankomst ville han möta honom i strid, men hans far hindrade honom.
Muslimerna nådde utkanten av al‑Daybul i Rajab år 93 e.H. De reste upp katapulter och besköts staden med sten och eld. Muhammad befallde att det stora buddhistiska templet al‑Bud skulle beskjutas. Muslimerna förstörde templet och hissade islams fana. Al‑Daybul blev därmed den första stad som muslimerna erövrade i Sindh.
Innan han lämnade staden organiserade han dess administration, bosatte 4 000 muslimer där och byggde den första moskén i regionen.
Erövringen av al‑Nayrun
Efter al‑Daybul fortsatte han till al‑Nayrun (nuvarande Hyderabad). Det berättas att den muslimska armén var utmattad och törstig, och när de nådde Indusfloden fann de den uttorkad. Muhammad bad två rakʿa och sade:
”O vägledare för de vilsna, o hjälpare för de nödställda, hjälp mig för Bismillah al‑Rahman al‑Rahims skull.”
Regnet föll, dalarna fylldes och Indusfloden fylldes med vatten.
Folket i al‑Nayrun stängde in sig, och muslimerna belägrade dem i sex dagar tills deras proviant tog slut. En buddhistisk munk skickade proviant till muslimerna tillsammans med ett brev där han sade att han och hans folk stod till kalifatets tjänst. Han öppnade sedan portarna, muslimerna gick in och behandlade folket väl. Efter fredsavtalet byggde Muhammad en moské och utsåg en guvernör och imam.
Muhammad fortsatte sin marsch och erövrade stad efter stad: Sarbidis, Sahban, Sadustan, Siwis. Prästerna i dessa områden gav upp och gick med på att underkasta sig den islamiska staten, så de flesta städer öppnades genom fred.
Muhammad ibn al‑Qasim dödar kung Dahir
Muhammad återvände till al‑Nayrun för att möta kung Dahir, eftersom hans död skulle underlätta muslimernas erövringar.
Han nådde fästningen Ashbahar, som var mycket stark. Han befallde att en skyttegrav skulle grävas runt den och belägrade den tills folket gav upp.
Sedan fortsatte han till al‑Rawar, där han mötte Dahirs styrkor i flera strider som muslimerna vann.
När muslimerna närmade sig al‑Rawar skickade Dahir sin son Jaysiya med en armé och elefanter. När Jaysiya besegrades gick Dahir själv ut på sin vita elefant.
Striden varade i sex dagar, under Ramadan år 93 e.H. På den sista dagen lyckades muslimerna sätta eld på den vita elefanten, som flydde mot floden. När den kom ut besköts den med pilar. Dahir träffades av pilar, steg ner från elefanten och kämpade mot en muslimsk soldat som dödade honom.
Erövringen av al‑Rawar
Efter denna stora seger marscherade Muhammad mot fästningen al‑Rawar, där Jaysiya och kungliga familjens barn fanns. Jaysiya flydde till fästningen Brahmanabad och lämnade sin styvmor Rani Baʾi att försvara fästningen.
Hon hade 15 000 soldater med sig. När hon insåg att muslimerna skulle segra samlade hon kvinnorna, tände eld och kastade sig själv och dem i lågorna. Fästningen öppnades sedan för muslimerna. Muhammad gick in, tog krigsbytet och skickade det tillsammans med Dahirs huvud till al‑Hajjaj i Irak.
Erövringen av Multan
Muhammad erövrade Bahrur, Dahila och Brahmanabad. Han fortsatte att ta fästning efter fästning och behandlade folket med visdom, vilket gjorde att de frivilligt anslöt sig till honom.
Han marscherade sedan mot Multan i Punjab med en armé på 50 000 soldater. Han erövrade staden och tog enorma mängder guld och silver, vilket gav staden namnet ”Guldhuset”.
Avsättningen av Muhammad ibn al‑Qasim
Muhammad erövrade Sindh på endast tre år, tack vare sitt mod och sin militära skicklighet. Han planerade att erövra Kanauj, Indiens största kungarike, och Punjab för att säkra kalifatets gränser.
Men erövringarna stoppades efter:
- al‑Hajjajs död år 95 e.H.
- kalifen al‑Walid ibn ʿAbd al‑Maliks död
När Sulayman ibn ʿAbd al‑Malik blev kalif avsatte han Muhammad och utsåg Yazid ibn Abi Kabsha al‑Saksaki i hans ställe.
Anledningen var att al‑Hajjaj och hans familj, inklusive Muhammad, hade stött al‑Walid. Sulayman ville hämnas eftersom al‑Walid försökt avsätta honom som kronprins.
Sulayman nöjde sig inte med att avsätta Muhammad. Han befallde Yazid att arrestera honom och skicka honom till Irak. När kung Dahirs dotter hörde om hans arrestering tog hon chansen att hämnas och anklagade honom för att ha våldtagit henne.
Muhammad fängslades i Wasit, där han torterades. Efter månader av tortyr dog han år 96 e.H., endast 23 år gammal.
Sindh efter Muhammad ibn al‑Qasim
Trots alla hans ansträngningar för att erövra Sindh, islamisera dess härskare och stabilisera regionen, förlorade muslimerna det mesta av vad han hade erövrat. Härskarna i Sindh gjorde uppror och drev ut araberna, och endast några delar av de nedre regionerna förblev under muslimsk kontroll.
Trots detta fortsatte folket i Sindh att omfamna islam, tills 97 % av dem blev muslimer — dagens Pakistan. Muhammad ibn al‑Qasim blev en nationell hjälte i Pakistan, och många platser och institutioner bär hans namn, såsom Port Qasim i Karachi.
Källor
- al‑Baladhuri: Futuh al‑Buldan
- Muhammad Suhayl Taqush: Tarikh al‑Dawla al‑Umawiyya
- Ibn Hazm: Jamharat Ansab al‑ʿArab
- al‑Tabari: Tarikh al‑Rusul wa‑l‑Muluk
- al‑Dhahabi: Siyar Aʿlam al‑Nubalaʾ
- Ibn al‑Athir: al‑Kamil fi al‑Tarikh