Sura al-Nas – Vers 1:
Med arabiska, translitteration och svensk betydelse:
قُلْ أَعُوذُ بِرَبِّ النَّاسِ
- قُلْ — qul — Säg
- أَعُوذُ — aʿudhu — Jag söker tillflykt
- بِرَبِّ — bi-rabbi — hos Herren
- النَّاسِ — al-nas(i) — för människorna
Teologisk innebörd:
Versen inleder en skyddsbön där människan söker tillflykt hos Gud som är människornas Herre. Det uttrycker beroende, tillit och erkännande av Guds överhöghet och omsorg över hela mänskligheten.
Sura al-Nas – Vers 2
Med arabiska, translitteration och svensk betydelse:
مَلِكِ النَّاسِ
- مَلِكِ — malik(i) — Konungen
- النَّاسِ — al-nas(i) — för människorna
Teologisk innebörd:
Efter att ha nämnt Gud som ”Herre för människorna” i vers 1, fördjupas nu förståelsen av Hans auktoritet genom titeln ”Konungen för människorna”. Detta uttrycker Guds suveränitet och makt – Han är inte bara en vårdande Herre, utan också den som har fullständig kontroll, lagstiftande rätt och domsrätt över människorna. Det är en påminnelse om att ingen världslig makt kan mäta sig med Guds kungadöme, och att sann tillflykt endast finns hos Honom.
Sura al-Nas – Vers 3
Med arabiska, translitteration och svensk betydelse:
إِلَٰهِ النَّاسِ
- إِلَٰهِ — ilah(i) — Gud
- النَّاسِ — al-nas(i) — för människorna
Teologisk innebörd:
Den tredje titeln för Gud i denna inledning är ”Gud för människorna”, vilket kompletterar de två föregående: Herre (rabb) och Konung (malik). Här betonas Guds roll som den ende som är värd att dyrkas – människornas verkliga Gud, till skillnad från falska gudar eller avgudar. Det är en deklaration av tawhid (Guds enhet) och en påminnelse om att människans tillbedjan, lojalitet och tillflykt endast bör riktas till Honom.
Sura al-Nas – Vers 4
Med arabiska, translitteration och svensk betydelse:
مِنْ شَرِّ الْوَسْوَاسِ الْخَنَّاسِ
- مِنْ — min — från
- شَرِّ — sharri — det ondas
- الْوَسْوَاسِ — al-waswas(i) — viskaren
- الْخَنَّاسِ — al-khannas(i) — den som drar sig undan (i smyg)
Teologisk innebörd:
Denna vers inleder själva bönen om skydd, efter att de tre gudstitlarna etablerats. Här söker man skydd från det ondas källa – särskilt den som viskar i människans inre. ”al-Waswas” syftar på den som viskar frestelser och tvivel, medan ”al-Khannas” beskriver hur denna viskare drar sig tillbaka när Guds namn nämns – ett tecken på dess feghet och dolda natur. Versen pekar på att det största hotet inte alltid är yttre, utan ofta inre och osynligt – något som kräver Guds skydd på en djupare, andlig nivå.
Sura al-Nas – Vers 5
Med arabiska, translitteration och svensk betydelse:
الَّذِي يُوَسْوِسُ فِي صُدُورِ النَّاسِ
- الَّذِي — alladhi — som
- يُوَسْوِسُ — yuwaswisu — viskar
- فِي — fi — i
- صُدُورِ — suduri — bröstkorgarna (hjärtan, inre)
- النَّاسِ — al-nas(i) — hos människorna
Teologisk innebörd:
Versen beskriver den som viskar i människors inre, vilket syftar på en dold, psykisk påverkan – ofta från Shaytan (djävulen) eller andra onda krafter. Att viskningarna sker ”i människors bröst” (sudur) antyder att det handlar om subtila, inre impulser som påverkar tankar, känslor och beslut. Det är en påminnelse om att det verkliga hotet inte alltid är synligt eller fysiskt, utan ofta andligt och psykologiskt – och att endast Gud kan skydda människan från detta.
Sura al-Nas – Vers 6
Med arabiska, translitteration och svensk betydelse:
مِنَ الْجِنَّةِ وَالنَّاسِ
- مِنَ — mina — från
- الْجِنَّةِ — al-jinna(ti) — de osynliga (djinnerna)
- وَالنَّاسِ — wa-al-nas(i) — och människorna
Teologisk innebörd:
Versen avslutar bönen genom att identifiera källan till det onda viskandet: både från djinnerna (andliga varelser skapade av eld) och människorna. Detta visar att frestelser, tvivel och destruktiva impulser inte bara kommer från Shaytan eller osynliga krafter, utan även från andra människor – genom ord, handlingar eller påverkan. Det är en kraftfull påminnelse om att människan behöver Guds skydd mot både yttre och inre hot, synliga och osynliga, och att skyddet måste omfatta hela det mänskliga och andliga spektrumet.
