Rabi’ah ibn ’Ibad ad-Du’ali (رضي الله عنه) berättade: ”Jag såg Abu Lahab på marknaderna i Ukaz och han följde efter Allahs Sändebud och ropade till folket (och varnade dem för Sändebudet): ’O folk! Sannerligen är denne man vilsekommen, akta er för honom, så att han inte avleder er från dyrkan av era förfäders gudar.’

Profeten (ﷺ) rörde sig bort från honom och Abu Lahab följde efter honom (medan Profeten ständigt kallade folket till Allah).”

Rabi’ah ibn Ibad sade: ”Vid denna tid var jag en ung pojke. Vi gick bakom Abu Lahab, och jag minns fortfarande den ljushyade mannen med det vackra ansiktet, snedögda och med två flätor – Abu Lahab – som om jag kunde se honom.” [756]

Rabi’ah ibn ’Ibad, som också bevittnade jahiliyyans dagar och sedan omfamnade Islam, sade: ”Jag såg Allahs Sändebud (ﷺ) på marknaderna i Dhul-Majaz och han sade: ’O folk, säg La Ilaha IllAllah [757] så kommer ni att lyckas.’

När folk samlades runt honom stod det en man med ett vackert ansikte, snedögd och med två flätor, som sade: ’Han är en Sabi (en som har lämnat sin religion); en lögnare.’ Och han följde efter honom vart han än gick.

Jag frågade folket: ’Vem är denne?’ och de svarade: ’Det är Muhammad ibn Abdullah som förkunnar sitt profetskap.’ Sedan frågade jag: ’Vem är den som motstrider denne unge man?’ och de svarade: ’Det är hans farbror Abu Lahab.’

Rabi’ahs lärjunge frågade: ’Kanske var du för ung vid den tidpunkten?’ Rabi’ah svarade: ’Nej, jag var inte så ung, men jag kunde förstå saker.’ ” [758]

Jabir ibn ’Abdillah (رضي الله عنه) berättade: ”Profeten (ﷺ) brukade presentera sig för stammarna vid samlingen vid ’Arafa och säga: ’Finns det någon man bland er som kan föra mig till sitt folk? Ty Quraysh har hindrat mig från att förmedla min Herres ord, den Allsmäktige och Ärorike är Han!’

En man från (stammen) Hamdan kom till honom och Allahs Sändebud (ﷺ) frågade honom: ’Varifrån är du?’ ’Från Hamdan,’ svarade han.

(Profeten ﷺ frågade:) ’Och ger ditt folk skydd?’ (Han sade:) ’Ja.’ Därefter fruktade mannen att hans folk bevakade honom, så han kom tillbaka till Allahs Sändebud (ﷺ) och sade: ’Jag ska gå till dem och berätta (dvs. söka deras tillstånd), sedan kommer jag tillbaka till dig nästa år.’

’Väl,’ samtyckte Allahs Sändebud (ﷺ). Mannen gav sig sedan av, och i månaden Rajab anlände Ansarernas delegation (Hjälparna).” [759]

’Abdallah ibn ’Abbas citerade ’Ali ibn Abi Talib som hade sagt:

”När Allah beordrade Sin Sändebud att presentera sig för arabstammarna, gav han sig av tillsammans med mig och Abu Bakr till Mina. Där var vi närvarande vid ett majlis (en mottagning eller sammankomst) som araberna höll.

Abu Bakr, Allah välsigne honom, gick fram och hälsade. Han var alltid i täten för det goda, och en expert på genealogi [760].

Han frågade: ’Varifrån härstammar ni?’ ’Från Rabi’ah,’ kom svaret. ’Från vilken Rabi’ah, från dess huvudstam eller från en gren?’

’Från dess mäktigaste huvudstam.’

Abu Bakr frågade dem: ’Tillhör ’Awf er, om vilken det sades: ”Det finns inget Harr, ingen hetta, i ’Awfs dal?”’ ’Nej,’ sade de till honom.

’Tillhör Bistam ibn Qays Abu al-Liwa’ och Muntaha al-Ahya’ er stam?’ ’Nej,’ svarade de.

’Är al-Hawfazan ibn Shurayk, mördaren av kungar och rövaren av deras själar, en frände till er?’ ’Nej,’ svarade de.

’Är Jassas ibn Murra ibn Dhuhl, hederens beskyddare och grannarnas försvarare, av er?’ ’Nej,’ sade de.

’Är al-Muzdalif, han med den unika turbanen, av er?’ ’Nej,’ svarade de. ’Är ni besläktade med Kindas kungar?’ frågade han. ’Nej,’ svarade de.

’Är ni besläktade med Lakhms kungar?’ frågade han. ’Nej,’ svarade de.

Abu Bakr, Allah välsigne honom, kommenterade då: ’Alltså är ni inte av dess huvudstam, utan av en gren.’

Då hoppade en ung man vid namn Daghfal ibn Hanzala ad-Dhuhli upp – hans skägg hade just börjat spira – grep tag i Abu Bakrs kamels töm och reciterade: ’De som frågar oss kommer att bli tillfrågade; vad gäller bevisbördan – vi känner den varken till eller bär den som ett ansvar.’

Han kommenterade också: ’Hej du, du frågade och vi svarade och dolde inget för dig. Vi vill fråga dig något: vem är du?’ Abu Bakr svarade: ’En man av Quraysh.’

Den unge mannen kommenterade: ’Välsagt! Ni är ett folk av ledarskap och makt, arabernas förtrupp och vägvisare. Vilken del av Quraysh?’

Han (Abu Bakr) svarade: ’Jag är av Banu Taym ibn Murra.’

Den unge mannen frågade igen: ’Alltså träffade du bågskyttens pilbåge rakt i munnen! Är Qusayy ibn Kilab – han som besegrade dem som försökte erövra Mecka, drev bort dem och förde dit sitt eget folk från alla håll, bosatte dem i Mecka, tog över templet och placerade Quraysh i bostäderna – en frände till er? Den man som därför kallades ”samlaren” och om vilken en poet sade versen:

Var det inte din fader som kallades ”samlaren”, genom vilken Allah samlade Fihrs stammar?’

Abu Bakr svarade: ’Nej.’

(Den unge mannen sade:) ’Var inte ’Abd Manaf, den ytterste rådsgivaren, och Abu al-Ghatarif, den store ledaren, av ert ursprung?’

Abu Bakr svarade: ’Nej.’

’Och ’Amr ibn ’Abd Manaf Hashim – som beredde bröd och kött i rätten ath-thareed åt sitt folk och hela Mecka – var han inte av er?

Den om vilken poeten sade:

’Amr al-’Ula beredde al-thareed åt sitt folk, medan männen i Mecka var utblottade och under svälten,

Till honom tillskriver de båda resorna – vinterns och sommarens. Quraysh var som ett ägg som när det kläcktes visade sitt bästa, sin gula, i ’Abd Manaf. De välbärgade, sådana som inga andra kända, och de som säger ”stig in” till gästerna. De är de som slaktar skinande vita får, de som skyddar de oskyldiga med sina svärd. Vilket välbefinnande för dig, om du stannar vid deras bostad; de skyddar dig från allt ont och alla anklagelser.’

’Nej,’ svarade Abu Bakr.

Sedan fortsatte den unge mannen: ’Du måste vara besläktad med ’Abd al-Muttalib – den vördnadsvärde mannen av stort beröm, ledaren för Meckas karavan, och den som matade himlens fåglar och de vilda djuren, lejonen i öknen, han vars ansikte lyser som månen på en mörk natt?’

’Nej,’ sade Abu Bakr.

’Är du då av dem som har privilegiet att hålla i ifadan? (Signalen till pilgrimerna att röra sig från Arafa till Mina.)’ ’Nej,’ sade Abu Bakr.

’Kanske av dem som har privilegiet av hijaban? (Förvaltningen av de heliga platserna.)’ ’Nej,’ sade Abu Bakr.

’Dem med privilegiet av nadwan?’ (Att hålla tal till pilgrimerna.) ’Nej,’ sade Abu Bakr.

’Då måste du vara av dem som har privilegiet av siqayan? (Att förse pilgrimerna med dryck.)’ ’Nej,’ sade Abu Bakr.

’Är du då av dem med privilegiet att tillhandahålla rifadan?’ (Försörjningen av pilgrimerna.) ’Nej,’ svarade Abu Bakr.

’Är du då av dem som ger frikostig hjälp?’ ’Nej,’ sade Abu Bakr och ryckte loss tömmarna ur den unge mannens händer, som då citerade: ’Ibland händer det att utmärkelsen förs ned, ibland uppåt.’

Sedan kommenterade han: ’Ja, jag svär, O Qurayshiske broder, om du hade fortsatt att hålla ut skulle jag ha bevisat att du tillhör den lägsta klassen av Quraysh, inte dess elit!’ ”

Allahs Sändebud (ﷺ) kom nu fram till oss, leende,” fortsatte ’Ali, ”och jag kommenterade till Abu Bakr: ’Ja, denne beduine visade sig vara en katastrof för dig!’ ’Det är sant, Abu al-Hasan [761],’ svarade Abu Bakr,

’Och det finns aldrig en katastrof utan att en annan följer, och olyckan förstärks av ord.’ ”

’Ali fortsatte sin berättelse: ”Vi gick sedan vidare till ett möte som präglades av lugn och värdighet. Det fanns shaykhier [762] av hög rang och fin framtoning där.

Abu Bakr gick fram och hälsade.” ”Och,” kommenterade ’Ali, ”Abu Bakr var alltid i täten för det goda. Abu Bakr frågade dem: ’Varifrån är ni?’ De svarade: ’Vi är av Banu Shayban ibn Tha’laba.’ ”

Abu Bakr vände sig till Allahs Sändebud (ﷺ) och kommenterade: ’Jag svär, ingen har mer ’izz (makt) bland sitt folk än vad dessa har.’

I andra återberättelser ersätts ordet ’izz, makt, med ’udhr (ansvar) och ghurar (erfarenhet) i föregående mening.

’Alis berättelse fortsätter:

”Bland denna grupp fanns Mafruq ibn ’Amr, Hani’ ibn Qabisa, al-Muthanna ibn Haritha och al-Nu’man ibn Shurayk. Den man som var mest jämförbar med Abu Bakr var Mafruq ibn ’Amr – han var deras mest vältalige. Han bar sitt hår i två flätor som hängde ned till bröstet. Han satt närmast Abu Bakr.

Abu Bakr frågade honom: ’Hur många är ni till antalet?’ Mafruq svarade: ’Vi är mer än 1 000 man starka; och ”ett fåtal män kan inte besegra 1 000”, som man säger.’

(Abu Bakr sade:) ’Och hur är skyddet hos er?’ Mafruq svarade: ’Vi går hela vägen; och ”varje folk har en stamfader” (dvs. ”vi är stolta och ädla”).’

Abu Bakr frågade: ’Och hur är det när ni krigar mot era fiender?’ Mafruq svarade: ’När vi möts i strid är vi de mest ilskna av människor. Vi är stoltare över våra hästar än våra söner, och bryr oss mer om våra svärd än vår avkomma; segern vilar hos Allah. Ibland skänker Han oss seger, ibland skänks andra seger över oss. Du verkar vara en Qurayshit?’

Abu Bakr svarade: ’Om du har hört talas om den som är Allahs Sändebud – det är han, här!’

’Vi har hört,’ svarade Mafruq, ’att han påstår sig vara det.’

Han vände sig sedan till Allahs Sändebud (ﷺ) och frågade: ’Vad framhåller du, O broder från Quraysh?’

Allahs Sändebud (ﷺ) gick då fram och satte sig, medan Abu Bakr reste sig och stod och skuggade honom med sin mantel. Allahs Sändebud (ﷺ) talade sedan:

’Jag uppmanar er att vittna om att det inte finns någon värd dyrkan utom Allah allena utan partner, och att jag är Allahs Sändebud. Jag ber er att ge mig skydd och beskydda mig tills jag kan utföra vad Allah har beordrat mig att göra. Quraysh har ställt sig emot Allahs befallningar och förnekat Hans Sändebud. De har ställt sig på orätten sida mot rätten. Men Allah är Allsmäktig, Allprisad.’

’Vad framhåller du mer, O broder från Quraysh?’ frågade han.

Allahs Sändebud (ﷺ) reciterade då för honom:

”Säg (O Muhammad): ’Kom, jag skall recitera vad er Herre har förbjudit er. [Han befaller] att ni inte sätter något vid Hans sida, och att ni behandlar föräldrarna väl, och dödar inte era barn på grund av fattigdom; Vi försörjer er och dem. Och närma er inte al-fawahish [763] – det som är uppenbart av dem och det som är dolt. Och döda inte den själ som Allah har förbjudit [att dödas] annat än med [laglig] rätt. Detta har Han befallt er så att ni må bruka förnuftet.

Och närma er inte den föräldralöses egendom annat än på bästa sätt tills han uppnår mognad. Och ge full mått och vikt i rättvisa. Vi belastar ingen själ utom [med vad som är inom] dess förmåga. Och när ni vittnar, var rättvisa, även om det gäller en nära släkting. Och uppfyll Allahs förbund. Detta har Han befallt er så att ni må komma ihåg.

Och detta (Allahs befallningar) är Min väg, som är rak, så följ den; och följ inte [andra] vägar, ty ni kommer att skiljas från Hans väg. Detta har Han befallt er så att ni må bli rättfärdiga.’ ” [764]

Mafruq frågade: ’Och vad framhåller du mer, O Qurayshiske broder? Jag svär att dessa inte är ord från någon jordisk dödlig; om de vore det skulle vi känna dem som sådana.’

Sedan reciterade Allahs Sändebud (ﷺ) för dem:

’Allah påbjuder rättvisa, medkänsla och välgörenhet mot era släktingar. Han förbjuder otukt, omoral och förtryck. Han förmanar er så att ni skall ta till er [vägledningen].’ [765]

Mafruq kommenterade: ’Jag svär, Qurayshiske broder, du förespråkar förvisso etiskt uppträdande och gott beteende; och ändå har ditt folk förnekat, avvisat och motarbetat dig.’

Tydligen ville Mafruq involvera Hani’ ibn Qubaysa i diskussionen och sade: ’Detta är Hani’ ibn Qubaysa, vår shaykh och religiöse ledare.’

Hani’ sade: ’Jag hörde vad du sade, O Qurayshiske broder, och trodde på vad du sade. Jag anser att vårt övergivande av vår religion och att följa dig i din – på grund av ett enda möte vi har med dig, som varken haft förspel eller uppföljning, och utan att vi har gett det full eftertanke eller undersökt vad konsekvenserna skulle bli av vad du föreslår – vore ett bristande omdöme, förhastat och otillräcklig hänsyn till konsekvenser. Bristande omdöme kommer bara med brådska. Vi har bakom oss ett folk för vars skull vi bör tveka att ingå något förbund. Du bör dra dig tillbaka, liksom vi; du bör tänka igenom det, liksom vi.’

Tydligen ville Mafruq också involvera al-Muthanna ibn Haritha i diskussionen, för han sade sedan: ’Detta är al-Muthanna, vår shaykh och militäre ledare.’

Al-Muthanna talade då:

’Jag hörde och tyckte om vad du sade, O Qurayshiske broder. Jag imponerades av dina ord. Men vårt svar bör vara detsamma som Hani’ ibn Qubaysas; att vi lämnar vår religion och följer dig efter ett enda samtal med oss vore som att vi bosätter oss mellan två stillastående vattensamlingar – den ena al-Yamamah och den andra as-Samawa.’

Allahs Sändebud (ﷺ) frågade: ’Och vad är dessa stillastående vattensamlingar då?’

Al-Muthanna svarade: ’Den ena är där landet sträcker sig mot arabvärlden, och den andra är Persien och Chosroes floder. Vi skulle bryta ett förbund som Chosroe har lagt på oss – att vi inte skulle orsaka incidenter och inte ge skydd åt upprorsmakare. Den politik du föreslår för oss är en sådan som kungar skulle ogilla. Vad gäller de områden som gränsar mot arabländerna, skulle skulden hos dem som handlar så förlåtas och ursäkter godtas, men för de områden som gränsar mot Persien skulle de som handlar så inte förlåtas och inga sådana ursäkter accepteras. Om ni vill att vi hjälper och skyddar er från allt som rör arabiska territorier enbart, bör vi göra det.’

Allahs Sändebud (ﷺ) svarade: ’Ert svar är inte på något sätt dåligt, för ni har talat vältaligt och sanningsenligt. (Men) Allahs religion kan bara praktiseras av dem som omsluter [766] den från alla sidor.’

Han frågade sedan: ’Om det bara vore kort efter nu som Allah tilldelade er deras länder och egendomar och skänkte er deras unga kvinnor, skulle ni då prisa och vörda Allah?’

Al-Nu’man ibn Shurayk svarade: ’Skulle – vid Allah – ni åstadkomma det, Qurayshiske broder!’

Allahs Sändebud (ﷺ) reciterade sedan för dem:

’Vi har sänt dig som vittne, för att bära goda nyheter och varna, och för att inbjuda till Allah, med Hans tillstånd, och som en ljusgivande lykta.’ [767]

Allahs Sändebud (ﷺ) reste sig sedan och höll Abu Bakr i handen.

’Ali fortsatte: ”Allahs Sändebud (ﷺ) vände sig sedan till oss och sade: ’Ali, vilket fint karaktärsdrag araberna brukade ha i jahiliyyans tid – de sökte skydd från detta världslivets liv [768].’ ”

’Ali fortsatte: ”Vi gick sedan vidare till ett möte som Aws och Khazraj höll. Vi stannade hos dem tills de avlade trohetsed till Profeten (ﷺ).”

’Ali fortsatte: ”Och de var sanna, ståndaktiga vänner. Och Allahs Sändebud (ﷺ) var glad över Abu Bakrs kunskap, Allah välsigne honom, om deras stamtavlor.” [769]

[770] Strax därefter gick Allahs Sändebud (ﷺ) fram för att tala till sina följeslagare och sade till dem: ’Prisa Allah mycket. Ty idag har Rabi’ahs söner triumferat över Persiens folk. De har dödat deras ledare och tagit deras trupper till fånga, och det var genom mig som de skänktes seger.’ ”

’Ali fortsatte: ”Och slaget skedde vid Quraqir, vid sidan av Dhu Qar. Och om denna seger talade al-A’sha verserna:

’Min kamel vare ett offer för Banu Dhuhl ibn Shayban och dess ryttare vid sammandrabbningen, ty den bar sin börda väl.

De slog slag vid Hinw, böjarna vid Quraqir, [771] mot al-Hamurz förtrupp, tills de flydde.

Ära vare de ögon som skådade dessa riddare, likt Dhuhl ibn Shayban, när de var i befäl.

De reste sig, och vi reste oss också, med vänskap mellan oss, fast vi överväldigades av stridens mödor, tydligt uppenbara.’ ” [772]

Fotnoter:

[756] Musnad Ahmad, 16020. Shaykh Shu’ayb al-Arnaut sade att denna berättelse är sahih.

[757] Det betyder: ”Det finns ingen sann gud värd dyrkan utom Allah.”

[758] Musnad Ahmad, 16023. Shaykh Shu’ayb al-Arnaut sade att denna berättelse är sahih li-ghayrihi.

[759] Musnad Ahmad 3/390. Denna hadith är återberättad via olika vägar av lärda inom alla fyra as-Sunan al-Arba’a, från Isra’il. Imam al-Tirmidhi uppgav: ”Den är hasan sahih.”

[760] Studiet och spårandet av härstamningslinjer.

[761] Abu al-Hasan är kunyahn för ’Ali ibn Abi Talib.

[762] Äldre män.

[763] Olagligt sexuellt umgänge och skamliga synder.

[764] Koranen, Surat al-An’am 6:151–153.

[765] Koranen, Surat al-Nahl 16:90.

[766] Tar emot och skyddar det från alla håll.

[767] Koranen, Surat al-Fath 48:8 och Surat al-Ahzab 33:45.

[768] Från egenskaperna av vanära och grovhet. (Professor Trevor Le Gassick)

[769] Berättelsen återgavs till denna punkt av Dr. Muhammad as-Suyani i sin bok från al-Bayhaqis Dala’il al-Nubuwwah 2/422. Dr. Muhammad as-Suyani sade att kedjan i denna berättelse är qawi (stark) och sahih, och att den är från en jayyid (god) kedja. Dr. as-Suyani sade också i fotnoterna att ”al-Hafidh Ibn Hajar sade (i Fath al-Bari 15/71) att al-Hakim och al-Bayhaqi har återberättat denna hadith i ad-Dala’il från en hasan-kedja.”

[770] Den återstående delen av denna hadith hämtades från as-Sirah an-Nabawiyyah av Imam Ibn Kathir. Denna del förklarar vad som föregick i hadithen. Imam Ibn Kathir sade om hela denna berättelse, när han nämnde den i al-Bidaya wa al-Nihaya 3/139, att berättelsen är ”ytterst märklig och att den återberättades via andra vägar också.” Utöver detta kunde jag inte hitta någon som tydligt förklarat denna del av berättelsen som svag eller autentisk. Och Allah vet bäst. Och fullkomlighet tillhör enbart Allah.

[771] [Mohammed Thajammul Hussain Manna:] Jag kunde inte hitta någon förklaring till denna rad.

[772] Översättning anpassad och något korrigerad från as-Sirah an-Nabawiyyah översatt till engelska av Professor Trevor Le Gassick, vol. 2, s. 114.

Utdrag ur boken ”The Biography of Prophet Mohammad (ﷺ)” vol. 1 av Mohammad Thajammul Hussain Manna.