’Abdullah bin ’Abdul Muttalib’s tillstånd [220]

Anas (رضي الله عنه) berättade:

En person sade: O Allahs Sändebud! Var är min fader? Han sade: ”(Han) är i Elden.” När han vände sig bort kallade han även på honom och sade: ”Sannerligen är min fader och din fader i Elden.” [221]

Al-Baihaqi rapporterade även på auktoriteten av Aamir ibn Sa’d (رضي الله عنه), att hans fader sade:

En beduin kom till Allahs Sändebud (ﷺ) och sade: ”Min fader brukade upprätthålla familjebanden, och han gjorde si och så (och nämnde hans välgärningar), så var är han?” Profeten (ﷺ) sade: ”Han är i Elden.” Beduinen tyckte det var svårt att bära.

Sedan sade han: ”Var är din fader, O Allahs Sändebud?” Han (ﷺ) sade: ”Närhelst du passerar förbi en avgudadyrkares grav, ge honom de glada budskapen om Helveteselden.”

Beduinen blev senare muslim och sade: ”Allahs Sändebud (ﷺ) gav mig en svår uppgift. Jag passerade aldrig förbi en avgudadyrkares grav utan att ge honom de glada budskapen om Helveteselden.” [222]

Fotnoter:

[220] Detta kapitel har i sin helhet hämtats och sammanfattats från den engelska översättningen av Sahih As-Seerah An-Nabawiyyah av Shaikh Al-Albani, av Abu Sahl Fahad bin Nawwaab Barmem.
[221] Sahih Muslim 203.
[222] Al-Baihaqi i ’Ad-Dalail’ (1/191–192), och även rapporterad av At-Tabarani i Al-Kabeer (326), samt av Ad-Dhiyaa’ Al-Maqdasee i ’Al-Mukhtaarah’ (1005) och dess kedja är Sahih. Se As-Sahihah (18). Abu Sahl Fahad: Det rapporteras även i Sunan Ibn Maajah (1573) och graderad som Sahih av Shaikh Al-Albani.

Abu Sahl Fahad: Shaikh Al-Albani sade: I denna Hadith finns en viktig fördel som många Fiqh-böcker har missat (eller försummat), dvs. föreskriften om att ge en Kafir de glada budskapen om Helveteselden när man passerar förbi hans grav. Och det är inte dolt – från denna lagstiftning – att det syftar till att väcka en troende och påminna honom om allvaret i detta brott som denna Kafir begått. Den synd som är den allvarligaste av dem alla; och som gör de övriga världsliga synderna – även om de alla samlades ihop – obetydliga i jämförelse. Det är synden av Kufr (otro på Allah) och Shirk (att tillskriva Allah partners i tillbedjan), om vilken Allah tydligt varnade oss att Han starkt avskyr det när Han uteslöt det från förlåtelse (för den som dör i det), som Han sade:

”Sannerligen förlåter Allah inte att partners sätts upp med Honom i tillbedjan, men Han förlåter vad som helst utöver det för den Han behagar.” Surah An-Nisa 4:48 och 116.

Det är därför Profeten (ﷺ) sade:

”Den största synden är att du sätter upp en rival mot Allah medan Han ensam har skapat dig.”

[Al-Bukhari och Muslim]

Okunnigheten om denna fördel har lett till att en del muslimer motsätter sig vad den Vise Lagstiftaren (Allah) har lagstiftat. Vi vet säkert att många muslimer besöker de otrognas länder för att uppfylla några av sina specifika behov (som för utbildning eller medicinsk behandling) eller allmänna (som turism etc.), och det räcker inte för dem förrän de besöker gravarna hos några av de ”stora männen” (i historien) bland de otrogna, och placerar blommor och kransar på deras gravar, och ödmjukt och sorgset står framför dem vilket visar deras godkännande av dem och deras brist på avsky för dem. Medan de utmärkta exempel som Profeten (ﷺ) lämnade efter sig lär det motsatta, som har nämnts i denna autentiska Hadith, och lyssna på vad Allah har sagt:

”Sannerligen har det funnits ett utmärkt exempel för er i Ibraheem och de med honom, när de sade till sitt folk: ’Sannerligen är vi fria från er och vad ni än dyrkar förutom Allah, vi har förkastat er, och det har börjat mellan oss och er, fientlighet och hat för evigt, tills ni tror på Allah Allena…'” till slutet av Ayah. Surah Al-Mumtahanah 60:4.

Detta var deras (Propheternas) ståndpunkt gentemot dem (de otrogna) medan de fortfarande var vid liv. Så hur borde det då vara efter att de är döda?!

Angående folket i Al-Hijr (Thamood) berättade Abdullah Ibn Omar att Allahs Sändebud (ﷺ) sade: ”Gå inte in i (platserna för) dessa folk där Allahs straff har fallit, såvida du inte gör det gråtande. Om du inte gråter, gå inte in i (platserna för) dessa folk, ty Allahs förbannelse och straff som föll över dem kan falla över dig.” [Sahih Al-Bukhari (433, 3380, 3381) och Sahih Muslim (5296, 5297)]. Slut på citat från Silsilatul Ahadith As-Sahihah (1/57–58).

[För Shaikh Ibn Baaz’s Fatwa, se: ilm4all.blogspot.com/2011/11/brief-comments-of-shaikh-ibn-baaz-on_16.html]

Utdrag ur boken ’The Biography of Prophet Mohammad (ﷺ)’ vol. 1 av Mohammad Thajammul Hussain Manna.