(Hadith om sanningen och lögnen som moralisk väg)
ʿAbdullah ibn Masʿud berättade att Profeten ﷺ sade: ”Sanningen leder till godhet, och godhet leder till Paradiset. En människa fortsätter att sträva efter sanningen tills hon skrivs hos Gud som en sannfärdig. Och lögn är synd, och synd leder till Elden. En människa fortsätter att sträva efter lögn tills hon skrivs som en lögnare.” (Återgiven av al‑Bukhari 5743 och Muslim 2607)
عن عبد الله بن مسعود قال: قال رسول الله صلى الله عليه وسلم: إن الصدق بر، وإن البر يهدي إلى الجنة، وإن العبد ليتحرى الصدق حتى يكتب عند الله صدِّيقا، وإن الكذب فجور، وإن الفجور يهدي إلى النار، وإن العبد ليتحرى الكذب حتى يكتب كذاباً. رواه البخاري (5743) ومسلم (2607)
Förklaring
Denna hadith är en av de mest centrala texterna om moral i islam. Profeten ﷺ beskriver här inte bara att sanningen är en dygd, utan att den är en väg — en väg som formar människans karaktär och leder henne mot Paradiset. Sanningen är inte bara ord, utan ett sätt att leva, tänka och handla. När en människa medvetet söker sanningen, även när det är svårt, blir hon gradvis en person som Gud beskriver som ṣiddiq — en människa vars inre och yttre präglas av ärlighet och integritet.
Hadithen visar också att lögn inte bara är en enskild handling, utan en vana som formar själen. Profeten ﷺ beskriver lögnen som fujur, ett ord som betyder moralisk fördärv, att bryta gränser och att släppa taget om det som är rätt. När en människa vänjer sig vid att ljuga, även i små saker, börjar hennes hjärta luta åt falskhet, och hon riskerar att bli en person som Gud skriver som kadhdhab — en lögnare, någon vars ord inte längre bär trovärdighet.
Hadithen är också en psykologisk beskrivning av hur karaktär formas. Ingen blir sannfärdig eller lögnare över en natt. Det sker genom upprepade val, genom att man gång på gång väljer sanningen eller lögnen. Profeten ﷺ visar att varje ord vi säger bygger upp eller bryter ned vår moraliska identitet.
Samtidigt kompletterar denna hadith den tidigare du arbetade med. Där nämndes tre specifika undantag där en form av osann utsaga är tillåten för att uppnå ett gott syfte. Men denna hadith påminner om grundregeln: sanningen är normen, lögnen är förkastlig, och människans andliga resa formas av vilken av dessa två hon gör till sin vana.
Sammanfattningsvis lär hadithen oss att sanningen är en väg till renhet, godhet och Paradiset, medan lögnen är en väg till moralisk fördärv och Elden. Det är en uppmaning att vara medveten om sina ord, att vårda sin tunga och att förstå att varje uttalande är ett steg på en av två vägar.