Innehåll

• Orsaken till slaget
• Utmarschen mot Basra
• ʿAlis ankomst till Basra
• De som tände gnistan
• Stridens början
• Resultat och följder

Bakgrund

Slaget vid al‑Jamal ägde rum år 36 e.H., under kalifen ʿAli ibn Abi Talibs regeringstid. Hans period präglades av stora prövningar och intriger. De som låg bakom mordet på ʿOthman och andra upprorsmakare spelade en avgörande roll i att tända konflikten mellan muslimerna, vilket stoppade erövringarna och tvingade kalifen att fokusera på att återställa ordning och stabilitet.

Orsaken till slaget

Efter att kalifen ʿOthman ibn ʿAffan dödats av upprorsmän svor Medinas ledande personer trohetseden till ʿAli. Även upprorsmakarna stödde hans utnämning. Här började splittringen:

• ʿAli och hans anhängare ansåg att qisas (rättslig vedergällning) måste skjutas upp tills staten stabiliserats. Upprorsmännen hade nämligen kontroll över Medina och utgjorde en väpnad styrka som inte kunde besegras omedelbart.
• BanU Umayya, med Muʿawiya ibn Abi Sufyan i spetsen, krävde att qisas skulle genomföras innan de gav trohetseden till ʿAli.
• Talha och al‑Zubayr, som hade svurit trohetseden till ʿAli, ansåg också att qisas borde skyndas på.

Efter fyra månader lämnade Talha och al‑Zubayr Medina. På vägen mötte de ʿAʾisha, som återvände från hajj. De tre enades om att resa till Basra för att samla stöd för att genomföra qisas mot Othmans mördare — inte för att strida mot ʿAli.

Det fanns alltså ingen oenighet om ʿAlis legitimitet som kalif. Konflikten handlade om tidpunkten för att straffa mördarna.

Utmarschen mot Basra

Basra valdes eftersom:

• den låg långt från Medina, där upprorsmännen dominerade
• man ville samla folk i lugn och ordning
• målet var att nå en överenskommelse med ʿAli om hur qisas skulle genomföras

Men även i Basra fanns upprorsmakare. När de hörde om ankomsten började de hetsa folket mot ”kamelföljet”.

Basras guvernör, ʿOthman ibn Hunayf, som ʿAli hade utsett, försökte hindra dem från att komma in i staden och skickade Hakim ibn Jablah för att möta dem.

Talha och al‑Zubayr talade till folket, och många stödde dem. Hakim och hans grupp motsatte sig dem. När ʿAʾisha talade delades Basras folk i två grupper: en som stödde henne och en som stod kvar med Hakim.

Det började med ordväxling, sedan kastades stenar. Hakim ibn Jablah förvärrade situationen, förolämpade ʿAʾisha och uppmanade till strid. Han dödade alla som motsatte sig honom. Anhängarna till ”kamelföljet” försökte stoppa striden, men tvingades till slut slå tillbaka och dödade Hakim.

Efter detta slöts fred mellan Talha, al‑Zubayr och Othman ibn Hunayf. De kom överens om:

• att guvernören behöll emirens residens, statskassan och huvudmoskén
• att de nyanlända fick slå läger var de ville i Basra

ʿAlis ankomst till Basra

ʿAli hade begärt trohetseden från Muʿawiya, men denne vägrade. ʿAli avsatte honom som guvernör över Sham, men Muʿawiya vägrade lämna posten.

ʿAli förberedde en armé för att marschera mot Sham, men ändrade sin plan när han hörde om situationen i Basra. Han ville först lösa konflikten med ʿAʾisha, Talha och al‑Zubayr.

Han lämnade Medina under sin bror Tamam ibn al‑ʿAbbas och tog med sig upprorsmännen i armén för att inte lämna dem kvar i staden.

När han nådde Basra stannade han i tre dagar och skickade budbärare för att medla. En av dem var al‑Qaʿqaʿ ibn ʿAmr, som spelade en viktig roll i att nå en överenskommelse.

ʿAʾisha sade till honom:

”Jag kom hit för att skapa fred mellan människor.”

Parterna nådde enighet och beslutade att börja diskutera hur qisas skulle genomföras. ʿAli planerade att lämna Basra nästa dag och sade i en predikan:

”Jag reser i morgon. Ingen som deltagit i mordet på Othman får resa med mig.”

De som tände gnistan

När upprorsmännen — de verkliga mördarna — hörde om fredsavtalet blev de rädda. Bland dem fanns:

• al‑Ashʿtar al‑Nakhaʿi
• ʿAbd Allah ibn Sabaʾ
• Shurayh ibn Awfa

De insåg att om ʿAli och Basras ledare förenades skulle qisas genomföras mot dem.

al‑Ashʿtar sade:

”Om de sluter fred är det våra liv de enats om.”

Ibn Sabaʾ sade:

”När arméerna möts, tänd striden mellan dem. Låt dem inte förenas.”

Stridens början

På natten efter fredsavtalet samlade upprorsmännen 2 000 beväpnade män och anföll båda lägren i gryningen. Ingen visste vem som startat attacken, och båda sidor trodde att den andra hade brutit avtalet.

Striden bröt ut och blev snabbt våldsam. Runt:

• 20 000 samlades kring ʿAli
• 30 000 kring ʿAʾisha, Talha och al‑Zubayr

ʿAlis utropare ropade:

”Sluta strida! Sluta strida!” Men ingen hörde.

Talha ropade:

”Folk! Lyssna!” Men ingen lyssnade.

ʿAli sade när han såg blodet flyta:

”O Allah, detta var inte vad jag ville.”

Hans son al‑Hasan sade:

”Jag såg honom söka skydd hos mig och säga: ’O Hasan, jag önskar att jag dött tjugo år innan detta.’”

Resultat av slaget

• Talha träffades av en pil och dog av sina sår. ʿAli grät över honom och sade:”Det smärtar mig, AbU Muhammad, att se dig ligga under himlens stjärnor.”
• al‑Zubayr hade lämnat slagfältet efter att ʿAli påmint honom om Profetens ord, men dödades senare av en upprorsman.
• Omkring 5 000 dog från varje sida.

När ʿAli såg ʿAʾisha sade han:

”Må Allah förlåta dig.” Hon svarade: ”Och dig. Jag ville bara gott.”

Han lät henne bo i Basras finaste hus, ʿAbd Allah ibn Khalafs hus, och behandlade henne med största respekt. Sedan skickade han henne tillbaka till Medina, i enlighet med Profetens ord till honom:

”Det kommer att ske något mellan dig och ʿAʾisha. Du är inte den mest olycklige av dem. Men när det sker — för henne till trygghet.”