Innehåll
- När ägde slaget vid Khaybar rum?
- Orsaken till slaget vid Khaybar
- Varför kallades slaget vid Khaybar så?
- Berättelsen om slaget vid Khaybar
- Händelserna under slaget
- Muslimernas hunger i Khaybar
- Erövringen av Khaybar
- Resultaten av slaget vid Khaybar
Slaget om Khaybar var en stor seger för muslimerna och ett slag som bröt judarnas makt, eftersom de aldrig missade ett tillfälle att förråda Profeten och hans följeslagare. Khaybar var en miljö fylld av hat och fiendskap mot Profeten ﷺ, särskilt efter att judarna från Banu al‑Nadir hade flytt dit. När Profeten hade säkrat Qurayshs sida genom Hudaybiyya‑fördraget fick han möjlighet att hämnas och ta upp räkningen med Banu al‑Nadir.
När ägde slaget vid Khaybar rum?
Slaget vid Khaybar ägde rum mellan muslimerna och judarna år 7 e.H. — enligt vissa i Muharram, andra i Safar eller Rabiʿ al‑Awwal. Erövringen av Khaybar skedde ungefär 20 dagar efter Hudaybiyya‑fördraget. Profeten ﷺ hade med sig omkring 1800 soldater, de som deltagit i Hudaybiyya, och han gav fanan till ʿAli ibn Abi Talib må Allah vara nöjd med honom.
Orsaken till slaget vid Khaybar
Anledningen till slaget var att Profeten ﷺ ville göra sig av med judarnas militära makt efter att Quraysh bundits av Hudaybiyya‑fördraget. Judarna och Quraysh hade spelat en stor roll i al‑Ahzab‑koalitionen, och judarna i Khaybar hade varit drivande i att samla stammarna mot muslimerna i slaget vid Khandaq.
Judarna i Khaybar var samma judar från Banu al‑Nadir som Profeten hade fördrivit från Medina efter deras förräderi och mordförsök mot honom. De bar på ett djupt hat och utgjorde en farlig makt i Khaybar. Profeten ﷺ ansåg det nödvändigt att eliminera dem för att kunna sprida islam i trygghet.
Varför kallades slaget vid Khaybar så?
Slaget fick sitt namn efter staden Khaybar, judarnas fäste. Staden var känd för:
- sina starka fästningar
- underjordiska vattenkällor
- riklig mat som gjorde att de kunde uthärda långa belägringar
Khaybar var rik tack vare judarnas räntebaserade handel med grannländerna. De hade 10 000 stridstränade män.
Fästningarna var ett stort hinder för muslimerna, som saknade erfarenhet av att storma befästa städer. Judarna trodde inte att Profeten skulle våga anfalla dem och sade: ”Skulle Muhammad anfalla oss? Omöjligt!”
Khaybar var ett centrum för fiendskap mot muslimerna. De hade samlat koalitionen i al‑Ahzab, samarbetat med hycklarna och lyckats locka Banu Qurayza till förräderi. Profeten ﷺ såg ingen annan lösning än att göra slut på dem helt.
Berättelsen om slaget vid Khaybar
Efter Hudaybiyya var muslimerna fyllda av tro och hopp, särskilt efter Guds löfte:
”Gud har lovat er rikliga byten som ni ska ta, och Han har skyndat på detta för er…”
Profeten ﷺ tillät inte hycklarna att följa med. Endast de som deltagit i Bayʿat al‑Ridwan följde honom. Gud hade lovat dem rikligt byte i Khaybar.
Profeten ledde armén och slog läger i al‑Rajiʿ, mellan Khaybars judar och stammen Ghatafan, som brukade stödja dem. Han ville hindra Ghatafan från att hjälpa Khaybar. Ghatafan marscherade först för att hjälpa judarna, men återvände av rädsla för att muslimerna skulle anfalla deras egna hem.
När armén nådde Khaybar bad Profeten ﷺ:
”O Herre över de sju himlarna och vad de skuggar, Herre över de sju jordarna och vad de bär, Herre över vindarna och vad de sprider, Herre över djävlarna och vad de vilseleder, vi ber Dig om det goda i denna stad och dess folk, och söker skydd hos Dig från dess ondska och dess folks ondska.”
När judarna såg muslimerna blev de skräckslagna och flydde till sina fästningar.
Händelserna under slaget
Muslimerna belägrade Khaybar. Profeten ﷺ sade:
”Imorgon ska jag ge fanan till en man genom vilken Gud ska ge seger. Han älskar Gud och Hans Sändebud, och Gud och Hans Sändebud älskar honom.”
Alla önskade att få denna ära. Nästa dag sade han:
”Var är ʿAli ibn Abi Talib?”
ʿAli hade ögonproblem. Profeten spottade i hans ögon och bad för honom, och han blev botad. Han gav honom fanan och sade:
”Kalla dem till islam innan du strider. Om Gud vägleder en enda man genom dig är det bättre för dig än de dyrbaraste kamelerna.”
Khaybar hade många fästningar. Judarna vägrade islam och skickade ut sin mästarkämpe Marhab. ʿAmir ibn al‑Akwaʿ mötte honom men råkade döda sig själv av misstag. Profeten ﷺ sade att han ändå får dubbel belöning.
ʿAli mötte Marhab och dödade honom. Judarna blev skräckslagna. Hans bror Yasir kom för att hämnas, men dödades av al‑Zubayr ibn al‑ʿAwwam.
Muslimerna belägrade fästningen Naʿim i flera dagar. Judarna flydde på natten till fästningen al‑Saʿb ibn Muʿadh, som muslimerna sedan erövrade.
Muslimernas hunger i Khaybar
Belägringen av al‑Saʿb ibn Muʿadh var svår och muslimerna svalt. En man slaktade en åsna — åsnekött var då inte förbjudet. Profeten ﷺ såg elden och förbjöd dem att äta det:
”Ät inte av åsneköttet, häll ut det.”
Trots hungern lydde alla omedelbart. Profeten bad:
”O Gud, Du känner deras tillstånd. De har ingen styrka och jag har inget att ge dem. Öppna för dem den största av fästningarna, den med mest mat och fett.”
Erövringen av Khaybar
Nästa dag erövrade muslimerna fästningen al‑Saʿb ibn Muʿadh. Den var full av mat och dryck. De åt sig mätta och fortsatte striden.
De gick vidare till al‑Zubayr‑fästningen, som låg på ett berg och var mycket svår att nå. Efter tre dagars belägring lyckades muslimerna skära av deras vatten, och judarna tvingades ut och besegrades.
Judarna flydde från fästning till fästning, och muslimerna segrade varje gång. Till slut bad judarna om förhandlingar och erbjöd att få stanna i Khaybar mot att ge hälften av skörden till muslimerna. Profeten accepterade, med villkoret att han kunde förvisa dem när han ville.
Resultaten av slaget vid Khaybar
- Muslimerna erövrade Khaybar och fick enorma mängder byte.
- Judarna i Fadak bad om fred när de hörde vad som hänt, och Profeten lät dem stanna mot halva skörden.
- Judarna i Wadi al‑Qura och Taymaʾ kapitulerade också.
- Safiyya bint Huyayy ibn Akhtab var bland fångarna. Profeten ﷺ frigav henne och gifte sig med henne.
- 16 eller 18 muslimer stupade.
- 93 judar dödades.
Källor
- Ibn Saʿd: al‑Tabaqat al‑Kubra
- Ibn Hajar: Fath al‑Bari
- Sirat Ibn Hisham
- al‑Tabari: Tarikh al‑Umam wa‑l‑Muluk
- Ibn Kathir: al‑Bidaya wa‑n‑Nihaya