Under en fredagspredikan (jumu’ah khutbah) i en liten stad talade imamen om betydelsen av att säga ”Insha Allah” — det vill säga ”om Allah vill” — när man planerar något inför framtiden.
Några dagar senare var en man som hade lyssnat på predikan på väg till marknaden för att köpa en ko. På vägen mötte han en vän som frågade vart han skulle. Mannen berättade om sin avsikt men glömde att tillägga Insha Allah. Vännen påminde honom om predikan och uppmanade honom att säga det. Men mannen viftade bort påminnelsen:
”Jag har pengarna jag behöver och benen att ta mig dit — det finns ingen anledning att säga Insha Allah. Jag kommer utan tvekan att köpa den kon.”
När han kom fram till marknaden hittade han en ko som uppfyllde hans förväntningar. Han förhandlade med säljaren och kom fram till ett rimligt pris. Men när han räckte fram handen för att betala stod han som förstenad — pengarna var borta. En ficktjuv hade tagit dem i den folktäta marknaden. Kosäljaren tryckte på honom om svar. ”Insha Allah köper jag den nästa vecka”, sade mannen och gick hem med tomma händer.
Hemma frågade hans fru om kon. Han berättade vad som hänt och tillade förvirrat: ”Insha Allah ville jag köpa kon. Men Insha Allah stals mina pengar. Insha Allah köper jag den nästa vecka.”
Hans fru rättade honom vänligt:
”Vi säger Insha Allah om det som ännu inte skett — inte om det som redan har hänt.”
Från den dagen glömde mannen aldrig sin Insha Allah igen.
Berättad av Shaikh Wahidullah, Toronto, Kanada.