Ladda ner som PDF

En bok av AHMAD VON DENFFER
I Översättning av Bilal B.

Referenser

1.
Frågan om hur ondskan kom in i världen har sysselsatt många uppriktiga sanningssökare. Det svar som Koranen ger är enkelt men övertygande om det ses mot all evidens från historisk och samtida mänsklig civilisation. Vid roten av all ondska i denna värld finns olydnad mot Gud, som härrör från tron att man är överlägsen någon annan. Från denna tro uppstår människans förtryck av människan, diskriminering, brott och alla andra onder som råder. Prövningen ligger i lydnad mot Gud, för sett i förhållande till Gud, den ”helt andre”, är hela skapelsen verkligen på den andra sidan och jämlik. I sura al‑Aʿraf (7) berättas att Gud befallde alla änglar att falla ned inför Adam, den första människan. Änglarna lydde och följde Guds vilja, utom Iblis. När han tillfrågades varför han motsatte sig Guds vilja, svarade han: ana khayrun minhu — ”Jag (Iblis) är bättre än honom (Adam), Du skapade mig av eld och skapade honom av lera” (Koranen 7:12). Detta är alltså början på all ondska, för det är Iblis som därefter gör det till sin uppgift att uppmana människor att också handla mot Guds vilja.

2.
Jag kommer att använda följande två engelska översättningar av den Heliga Koranen: A. Yusuf Ali (The Glorious Qur’an: Text, Translation and Commentary, Leicester, 1978) och M. Pickthall (The Meaning of the Glorious Koran, New York, 1963).

3. Vissa säger att hela sura 87 är en hänvisning till denna första uppenbarelsebok, men andra menar att endast de få verser som citeras här faktiskt avses. Se mukhtasar tafsir Ibn Kathir, Beirut, 1402/1981, vol. 3, s. 631. En annan hänvisning till suhuf av Musa och Ibrahim finns i sura 53:36 ff.

4. Sura 17:93.

5. Sura 75:18; 17:46.

6. Sura 17:82.

7. För detaljer om hadith, se: Aʿzami, Muhammad Mustafa: Studies in Hadith Methodology and Literature, Indianapolis, 1977.

8. T.ex. . sura 12:101.

9. För detaljer, se Kitab al‑Risala av Imam al‑Shafiʿi, Kairo, n.d., särskilt s. 28–29. På engelska: Khadduri Majid, Islamic Jurisprudence: Shafi‘i’s Risala, Baltimore, 1961, kapitel 5, särskilt s. 121–122.

10. Sabuni, Tibyan, s. 52.

11. För en introduktion till ämnet och utvalda exempeltexter, se t.ex. . Ibrahim Izzuddin och Denis Johnson‑Davies: Forty Hadith Qudsi, Beirut, Damaskus, 1980.

12. Ibid., nr. 30.

13. Ordet som används här för vägledning är huda.

14. Al‑Itqan fi ʿulum al‑Qur’an, Beirut, 1973, vol. I, s. 39–40.

15. Engelska översättningar av ahadith är, om inte annat anges, från: Khan, Muhammad Muhsin: The Translation of the Meanings of Sahih al‑Bukhari, 9 vol., Istanbul, 1978 (förkortas Bukhari) och Siddiqui, Abdul Hamid: Sahih Muslim, 4 vol., Lahore, 1978 (förkortas Muslim).

16. Bukhari, I, nr. 3; VI, nr. 478; Muslim I, nr. 301.

17. Bukhari, I, nr. 2.

18. Se Suyuti, Itqan, I, s. 23–24.

19. Bukhari, I, slutet av nr. 3.

20. Suyuti, Itqan, I, s. 24.

21. Ibid.

22. Kamal, Ahmad Adil: Olum al‑Qur’an, Kairo, 1974, s. 18.

23. Sabuni, Tibyan, s. 18–19.

1 – Introduktion
2 – Koranen och uppenbarelsen
3 – Överföringen av den koraniska uppenbarelsen
4 – Koranen i manuskript och tryck
5 – Form, språk och stil
6 – Att förstå texten
7 – Att tolka texten
8 – Referenser

KORANEN & SUNNAH