Syften (Maqasid) med Surah 18 al-Kahf

Det är det välkända bland lärda att Surah al-Kahf är helt mekansk, och att den är en av de suror som uppenbarades i ett sammanhang. Detta har även återberättats från några av sahaba – må Allah vara nöjd med dem alla.

Antalet verser är (110) – hundratio verser. Anledningen till att den fått namnet al-Kahf (Grottan) är att den innehåller berättelsen om grottans folk, som flydde med sin religion undan sin kungs förtryck.

Surans dygder

Det har kommit flera hadither om Surah al-Kahfs förtjänster, bland annat:

• I de två Sahih-verken återberättas från al-Bara’ ibn ‘Azib – må Allah vara nöjd med honom – att en man läste Surah al-Kahf, och bredvid honom stod en häst bunden med två rep. Ett moln täckte honom och började närma sig, och hästen började bli orolig. När morgonen kom gick han till Profeten ﷺ och berättade vad som hänt. Profeten ﷺ sade:
”Det var sakina (lugn) som sänkte sig ned med Koranen.”

• Muslim återberättar från Abu al-Darda’ – må Allah vara nöjd med honom – att Profeten ﷺ sade:
”Den som memorerar de tio första verserna av Surah al-Kahf kommer att skyddas från Dajjal.”
I andra versioner: tre verser, eller de sista tio verserna.

• Hos Muslim återberättas från al-Nawwas ibn Sam‘an – må Allah vara nöjd med honom – att Profeten ﷺ sade om Dajjal:
”Den av er som möter honom, låt honom läsa början av Surah al-Kahf över honom.”

• Al-Nasa’i återberättar i al-Sunan al-Kubra från Abu Sa‘id al-Khudri – må Allah vara nöjd med honom – att Profeten ﷺ sade:
”Den som läser Surah al-Kahf som den uppenbarades, kommer att ha ett ljus från sin plats till Mekka.”
Och:
”Den som läser den på fredagen får ett ljus mellan två fredagar.”

• I Musnad Ahmad återberättas från Mu‘adh ibn Anas att Profeten ﷺ sade:
”Den som läser början och slutet av Surah al-Kahf får ett ljus från sina fötter till sitt huvud. Den som läser hela suran får ett ljus mellan himmel och jord.”

• Al-Darimi återberättar att den som läser slutet av Surah al-Kahf vid den tidpunkt då han vill stiga upp för nattbön – han kommer att vakna vid den tiden. Detta bekräftades av erfarenhet.

Surans Maqasid (huvudsyften)

Innan vi går in på huvudsyftena finns två inledande punkter:

1. Suran börjar med att beskriva Koranen som ”rak och rättvis”

Det vill säga att den upprättar sanningen och undanröjer falskheten:

”Lov och pris tillkommer Allah som har uppenbarat Skriften för Sin tjänare och inte låtit något krokigt finnas i den. Den är helt rak, för att varna för ett strängt straff från Honom och ge de troende som gör goda handlingar det glada budskapet att de ska få en god belöning.”
(al-Kahf 1–2)

2. Surans dominerande stil är berättelser

I början kommer berättelsen om grottans folk – en berättelse som visar sann tro, ren monoteism och total avståndstagande från shirk. De lämnade sina hem och sitt folk för att rädda sin tro.

Sedan följer berättelsen om mannen med de två trädgårdarna, en antydan till berättelsen om Adam och Iblis, berättelsen om Musa och den rättfärdige tjänaren, och i slutet berättelsen om Dhu l-Qarnayn.

Alla dessa berättelser kretsar kring en central idé:
att uppståndelsen är sann, att de troende belönas och att de förnekande straffas – i detta liv och i nästa.

Sammanfattning av surans Maqasid

1. Surans början och slut knyts samman

I början:

”Lov och pris tillkommer Allah som har uppenbarat Skriften för Sin tjänare och inte låtit något krokigt finnas i den… för att varna… och ge de troende glada nyheter.”
(al-Kahf 1–3)

I slutet:

”Säg: Jag är bara en människa som ni; det uppenbaras till mig att er Gud är en enda Gud. Den som hoppas möta sin Herre, låt honom göra goda handlingar och inte sätta någon vid sin Herres sida i dyrkan.”
(al-Kahf 110)

Båda talar om:

tron på den yttersta dagen
monoteism
att goda handlingar är vägen till mötet med Allah
att shirk är det största hindret

2. Upprepade bevis för uppståndelsen

a) I berättelsen om grottans folk:

”Så lät Vi dem upptäckas för att de skulle veta att Allahs löfte är sant och att timmen (uppståndelsen) är utan tvivel.”
(al-Kahf 21)

b) I versen om valfrihet mellan tro och otro:

”Säg: Sanningen kommer från er Herre. Den som vill tro, låt honom tro, och den som vill förneka, låt honom förneka…”
(al-Kahf 29)

c) I berättelsen om mannen med trädgårdarna:

”Jag tror inte att timmen ska komma.”
(al-Kahf 36)

d) I liknelsen om livet:

”Som vatten Vi låter falla från himlen… sedan blir det torrt strå som vinden sprider.”
(al-Kahf 45)

Sedan följer skildringen av domedagen:

”Och boken läggs fram, och syndarna ska säga: ’Ve oss! Vad är det med denna bok som inte utelämnar något, litet eller stort, utan räknar det!’”
(al-Kahf 49)

e) I berättelsen om Adam och Iblis:

”Och de skyldiga ska se elden och tro att de ska falla i den, och de ska inte finna någon utväg.”
(al-Kahf 53)

f) I berättelsen om Dhu l-Qarnayn:

När muren mot Ya’juj och Ma’juj byggs:

”När min Herres löfte kommer, ska Han göra den till intet.”
(al-Kahf 98)

Sedan:

domedagen
uppståndelsen
helvetet visas för de förnekande

3. Surans avslutning sammanfattar dess budskap

”Tror de som förnekar att de kan ta Mina tjänare som beskyddare? Vi har förberett helvetet som härbärge för de förnekande.”
(al-Kahf 102)

Och:

”De som tror och gör goda handlingar ska få paradisets trädgårdar som härbärge.”
(al-Kahf 107–108)

Slutsats – Surans tre huvudsyften

1. Att Koranen är sanningen – helt rak och utan motsägelser.

2. Att Allah är En, och att det är falskt att ta andra som beskyddare vid sidan av Honom.

3. Att uppståndelsen, återuppväckelsen och den yttersta dagen är sanna.

Det tredje syftet är surans centrala tema, och alla berättelserna i suran kretsar kring det.

KORANEN & SUNNAH