En historisk och interreligiös milstolpe
Den första migrationen till Abessinien (al‑Hijra ilā al‑Ḥabasha) utgör en av de mest betydelsefulla händelserna i islams tidiga historia. Den ägde rum omkring år 615 e.Kr., när de första muslimerna i Mecka utsattes för systematisk förföljelse av Quraysh. Migrationen markerar både islams första organiserade utvandring och det första dokumenterade mötet mellan islam och ett kristet rike.
Bakgrund: Förföljelsen i Mecka
Efter profeten Muḥammads offentliga kallelse intensifierades motståndet från Quraysh. De nya muslimerna utsattes för tortyr, social bojkott, ekonomiska sanktioner och fysiska övergrepp. Vissa, som Bilāl ibn Rabāḥ och ʿAmmār ibn Yāsir, utsattes för extrem tortyr. Profeten själv skyddades av sin farbror Abū Ṭālib, men hans följeslagare saknade motsvarande skydd.
När situationen blev ohållbar uppmanade profeten dem att söka skydd i Abessinien, ett land känt för sin rättvisa härskare.
Varför Abessinien?
Profeten beskrev den kristne kungen al‑Najāshī (Negus) som en härskare “hos vilken ingen förtrycks”¹. Abessinien var en regional makt med stabila institutioner och en tradition av att skydda religiösa minoriteter. Dessutom hade riket historiska och handelsmässiga band med Arabiska halvön.
Den första migrationen
Den första gruppen bestod av elva män och fyra kvinnor, däribland ʿUthmān ibn ʿAffān och hans hustru Ruqayya, profetens dotter². De korsade Röda havet och mottogs väl av abessinierna.
När Quraysh fick kännedom om migrationen skickade de en delegation för att få muslimerna utlämnade. Under audiensen inför Negus höll Jaʿfar ibn Abī Ṭālib ett tal där han beskrev islams budskap och reciterade verser ur sura Maryam. Kungen rördes till tårar och vägrade lämna ut dem³.
Muslimernas liv i Abessinien
Muslimerna levde i trygghet och kunde praktisera sin tro fritt. Källor beskriver att Negus gav dem skydd, ekonomiskt stöd och politiskt beskydd. Enligt vissa traditioner accepterade han senare islam, vilket profeten bekräftade genom att be den islamiska begravningsbönen för honom när han avled⁴.
Även om moderna historiker diskuterar detaljerna kring hans trosuppfattning råder bred enighet om att relationen mellan muslimerna och det kristna hovet var fredlig och respektfull.
Betydelsen av migrationen
1. Ett tidigt exempel på interreligiös solidaritet
Migrationen visar att relationerna mellan muslimer och kristna i islams tidiga historia präglades av ömsesidig respekt, inte konflikt.
2. En modell för migration vid förföljelse
Profeten lärde sina följeslagare att söka skydd där rättvisa råder, även i icke‑muslimska länder. Detta har blivit en viktig princip i islamisk rätt.
3. Islams första steg utanför Arabien
Migrationen markerar början på islams globala historia och dess tidiga närvaro i Afrika.
4. En del av Etiopiens och Afrikas islamiska arv
Händelsen har blivit en central del av muslimska samhällens identitet på Afrikas horn.
Slutsats
Den första migrationen till Abessinien är en av de mest symboliskt laddade episoderna i islams tidiga historia. Den visar hur en liten, förföljd gemenskap fann skydd hos en rättvis kristen kung, och hur interreligiös solidaritet kunde fungera i praktiken. Migrationen fortsätter att inspirera muslimer som ett exempel på rättvisa, tålamod och fredlig samexistens.
Fotnoter
- Ibn Hishām, al‑Sīra al‑Nabawiyya, kap. om migrationen till Abessinien.
- Ibn Saʿd, al‑Ṭabaqāt al‑Kubrá, vol. 1, s. 204–210.
- al‑Ṭabarī, Tārīkh al‑Rusul wa‑l‑Mulūk, avsnitt om Abessinien; även återgiven i Ibn Kathīr, al‑Bidāya wa‑l‑Nihāya.
- al‑Bukhārī, Ṣaḥīḥ, bok om begravningsböner; Ibn Kathīr, al‑Bidāya wa‑l‑Nihāya, biografi om al‑Najāshī.