Fråga:
Koranen nämner att människan skapats från jordstoff men den nämner också att hon skapats av sädesvätska.
Är inte detta motsägelsefullt?
Svar:
Koranens beskrivning av människans skapelse är inte motsägelsefull utan kompletterande. När Koranen säger att människan skapats av jord, syftar den på den första människan, Adam, som enligt islam formades direkt av jordens element. Detta är en grundläggande princip i klassisk tafsīr: Adam skapades av jord, lera och stoft, medan hans avkomma därefter skapades genom den biologiska process som Gud satt i system. Därför talar Koranen om två olika nivåer av skapelse – den ursprungliga och den fortlöpande.
När Koranen beskriver människan som skapad av sädesvätska, handlar det om den naturliga reproduktion som gäller för alla människor efter Adam. Verserna som nämner nutfah (en droppe) beskriver den embryologiska utvecklingen och visar hur Gud skapat ett system där människan kommer till genom föräldrarnas bidrag. Detta är inte en annan skapelse än den första, utan en fortsättning av den gudomliga ordningen.
Klassiska kommentatorer som al-Ṭabarī, Ibn Kathīr och al-Saʿdī förklarar att dessa två beskrivningar rör olika faser av mänsklighetens historia. Adam skapades direkt av jord, medan hans barn skapas genom sädesvätska som i sin tur är sammansatt av näringsämnen från jorden. På så sätt finns det ingen motsättning: även den biologiska processen är i grunden beroende av jordens ämnen, vilket gör att båda beskrivningarna i praktiken pekar mot samma ursprung.
Ur islams perspektiv är detta alltså inte en konflikt utan en helhetlig beskrivning av människans existens. Gud skapade den första människan direkt, och därefter skapade Han ett system där människan fortplantar sig genom naturliga medel. Koranen använder båda uttrycken för att påminna människan om hennes ödmjuka början – både den kosmiska och den biologiska – och för att visa att allt i slutändan återgår till Gud som Skaparen.