Shaykh ʿAbd al-ʿAziz ibn ʿAbdillah ibn Baz
De nio villkoren för bönen
För att bönen ska vara giltig måste följande nio villkor vara uppfyllda:
- Islam
- Att man är vid sina sinnens fulla bruk
- Mognad
- Wudu – rituell rening
- Att man avlägsnat orenheter från kroppen, kläderna och platsen man ber på
- Rätt klädsel
- Avsikten att be
- Att vara vänd mot qibla
- Att bönens tid inträtt
De fjorton grunddelarna (arkan) i bönen
Följande fjorton moment utgör bönens grundpelare. Om någon av dem utelämnas är bönen ogiltig.
- Att stå upp, om man har förmåga till det.
- Att säga ”Allahu Akbar” – Allah är Störst – (öppningstakbiren).
- Att recitera öppningssūran i Koranen, al-Fatiha.
- Att sänka huvud och rygg i en rät vinkel – rukūʿ.
- Att återgå till stående ställning efter rukūʿ.
- Att falla ned så att båda fötters tår, knäna, händerna och pannan vidrör marken – sujūd.
- Att resa sig till sittande ställning.
- En kort paus i sittande ställning mellan de två sujūd.
- Lugn och stillhet i alla rörelser.
- Att utföra bönens grunddelar i rätt ordningsföljd.
- Det avslutande tashahhud.
- Att sitta under det avslutande tashahhud.
- Att sända salawat över Profeten Muhammad ﷺ.
- Att vända huvudet till höger och till vänster med orden ”Al-salamu ʿalaykum wa rahmatu Allah” – Allahs frid och barmhärtighet vare med er – en gång åt varje håll.
De åtta obligatoriska delarna (wajibat) i bönen
Om någon av dessa utelämnas måste muslimen kompensera genom att utföra sujūd al-sahw – de två glömskans sujūd.
- Alla tillfällen man säger ”Allahu Akbar” utom öppningstakbiren, som tillhör bönens grundpelare.
- Att säga ”Samiʿa Allahu li-man hamidah” – Allah hör den som prisar Honom – av imamen såväl som av den som ber ensam.
- Att säga ”Rabbana wa laka al-hamd” – Vår Herre, Prisad vare Du – av imamen såväl som av den som ber ensam.
- Att säga ”Subhana Rabbiya al-ʿAẓim” – Ärad vare min Herre, den Allsmäktige – i rukūʿ.
- Att säga ”Subhana Rabbiya al-Aʿla” – Ärad vare min Herre, den Högste – i sujūd.
- Att säga ”Rabbi ighfir li” – O min Herre, förlåt mig – mellan de två sujūd.
- Det första tashahhud.
- Att sitta under det första tashahhud.
Innebörden av al-tashahhud
Första delen:
”Al-tahiyyatu li-llahi wa al-salawatu wa al-tayyibat. Al-salamu ʿalayka ayyuha al-nabiyyu wa rahmatu Allahi wa barakatuh. Al-salamu ʿalayna wa ʿala ʿibadi Allahi al-salihin. Ashhadu an la ilaha illa Allah, wa ashhadu anna Muhammadan ʿabduhu wa rasūluh.”
Hälsningar, böner och allt gott i livet tillhör Allah. Fred vare med dig, o Profet, och Allahs barmhärtighet och Hans välsignelser. Fred vare över oss och över alla Allahs rättfärdiga tjänare. Jag vittnar om att det inte finns någon sann gud värd att dyrkas utom Allah allena, och jag vittnar om att Muhammad är Hans tjänare och sändebud.
Andra delen:
”Allahumma salli ʿala Muhammadin wa ʿala ali Muhammadin kama sallayta ʿala Ibrahima wa ʿala ali Ibrahim. Wa barik ʿala Muhammadin wa ʿala ali Muhammadin kama barakta ʿala Ibrahima wa ʿala ali Ibrahim, innaka Hamidun Majid.”
O Allah! Upphöj Muhammad och hans familj, såsom Du upphöjde Ibrahim och hans familj. Välsigna Muhammad och hans familj, såsom Du välsignade Ibrahim och hans familj. Sannerligen är Du den Mest Prisade, den Mest Ärorike.
Efter tashahhud söker den bedjande Allahs skydd från straffet i Helvetet, straffet i graven, prövningarna i detta liv och efter döden samt från al-Masih al-Dajjal. Därefter kan man be och fråga Allah om vad man önskar, särskilt det som Profeten ﷺ brukade be om:
”O Allah, hjälp mig att ständigt minnas Dig, att alltid tacka Dig och att dyrka Dig på ett fullgott sätt, såsom Allah och Hans Profet ﷺ har visat. O Allah, jag har gjort mycket orätt mot mig själv och ingen utom Du kan ge förlåtelse. Bevilja mig Din förlåtelse och visa mig Din barmhärtighet. Du är den Mest Barmhärtige, den Ofta Förlåtande.”
Sunnah – rekommenderade delar i bönen
Följande handlingar är sunna och utförs i enlighet med Profetens ﷺ föredöme:
- Att ropa adhan – kallelsen till bönen.
- Att placera höger hand över vänster hand på bröstet under det stående tillståndet.
- Att lyfta händerna i höjd med axlarna eller till öronen, med fingrarna hållna tätt ihop, vid öppningstakbiren, vid rukūʿ, vid resningen efter rukūʿ och vid resningen till den tredje rakʿan.
- Att säga ”Subhana Rabbiya al-ʿAẓim” och ”Subhana Rabbiya al-Aʿla” mer än en gång i rukūʿ respektive sujūd.
- Att säga ”Rabbi ighfir li, wa-rhamni, wa-hdini, wa-rzuqni, wa-ʿafini, wa-jburni” – O min Herre, förlåt mig, visa mig barmhärtighet, vägled mig, förse mig med uppehälle, skydda mig och trösta mig – mer än en gång mellan de två sujūd.
- Att hålla huvud och rygg i samma horisontala linje i rukūʿ.
- Att under sujūd hålla armarna borta från sidorna och låren borta från underbenen.
- Att lyfta armarna i sujūd.
- Att be för Profeten ﷺ och hans familj, och för Ibrahim och hans familj, såsom i tashahhud.
- Att recitera högt i Fajr och i de två första rakʿat av Maghrib och ʿIshaʾ.
- Att under de mellanliggande sittandena och under det första tashahhud sitta med vänster fot lagd platt mot golvet och höger fot upprätt med de inre delarna av tårna mot marken – kallat iftirash.
- Att under det avslutande tashahhud sitta i tawarruk-ställning: vänster fot lagd ned med höger fot upprätt.
- Att göra duʿaʾ efter det avslutande tashahhud.
- Att recitera tyst i Ẓuhr och ʿAsr, i den tredje rakʿan av Maghrib samt i de sista två rakʿat av ʿIshaʾ.
- Att recitera ytterligare en del ur den heliga Koranen efter öppningssūran al-Fatiha.
Vad som ogiltigförklarar bönen
Bönen är ogiltig eller bruten om något av följande inträffar:
- Avsiktligt tal.
- Skratt.
- Ätande.
- Drickande.
- Att blotta delar av kroppen som måste täckas under bönen.
- En kraftig förändring av riktningen mot qibla.
- Överdrivna rörelser utöver bönens sedvanliga rörelser, utan giltig anledning.
- Att wudun bryts.
