Betydelsen av ”wasiyya” (budord/testamente) i språket: Al-Jawhari sade: ”Awsa lahu bi-shay'” och ”awsa ilayhi” betyder att göra någon till sin testamentsexekutor. Substantivet är al-wasaya med öppet eller slutet waw, och awsahu och wassahu tawsiyatan har samma betydelse. Substantivet är al-wasah, och tawasa al-qawm betyder att de gav varandra råd och påbud (som i hans bok Mukhtar al-Sihah).
Betydelsen av ”wasiyya” i den islamiska lagen: Ibn Manzur sade: ”Yusikum Allahu fi awladikum” (Koranen 4:11) – dess betydelse är: Han ålägger er; ty Guds wasiyya är inte annat än ett påbud. Beviset för detta är Guds den Upphöjdes ord: ”Och döda inte den själ som Gud har förbjudit att dödas, utom med rätta skäl – detta är vad Han har ålagt er” (Al-An’am, vers 151), och detta är ett av de bindande påbuden för oss (som i Lisan al-Arab).
Jag säger: Wasiyyan i Hans ord ”detta är vad Han har ålagt er” (surat Al-An’am, verserna 151–153) är ett påbud från Gud till Sina tjänare att de ska hålla sig till vad Han har ålagt dem i dessa verser för att de ska bli lyckliga i denna värld och i det kommande livet.
Gud – välsignad och upphöjd vare Han – sade:
”Säg: Kom, jag ska läsa upp vad er Herre har förbjudit er: att ni inte ska sätta något vid Hans sida, och att ni ska behandla era föräldrar väl, och att ni inte ska döda era barn av fattigdom – Vi försörjer er och dem – och att ni inte ska nalkas skamlösheter, vare sig öppna eller dolda, och att ni inte ska döda den själ som Gud har förbjudit att dödas, utom med rätta skäl. Detta är vad Han har ålagt er, kanske ni då förstår. (151) Och nalkas inte den faderlöses egendom, utom på det bästa sättet, tills han når mognad, och uppfyll mått och vikt med rättvisa – Vi ålägger ingen själ mer än vad den förmår – och när ni talar, var då rättvisa, även om det gäller en nära anhörig, och uppfyll Guds förbund. Detta är vad Han har ålagt er, kanske ni då tänker efter. (152) Och att detta är Min raka väg, följ den därför, och följ inte andra vägar, ty de leder er bort från Hans väg. Detta är vad Han har ålagt er, kanske ni då fruktar Gud. (153)” (Surat Al-An’am, verserna 151–153)