Artikeln beskriver hur människor i alla tider och kulturer instinktivt söker efter Gud, särskilt i stunder av glädje, förundran, sorg eller rädsla. Naturens skönhet, livets prövningar och människans existentiella frågor väcker tanken på en Skapare. Samtidigt råder stor förvirring kring var Gud egentligen är, eftersom olika religioner och filosofier placerar Honom i naturen, i människans inre eller överallt samtidigt.
Texten förklarar att islam ger ett tydligt och enkelt svar: Gud är över himlarna, upphöjd över sin skapelse, samtidigt som Han är nära människan genom sin kunskap, makt och omsorg. Koranen och profetens handlingar används som bevis för denna tro, bland annat verser som beskriver Gud som den Högste och profetens vana att peka mot himlen när han nämnde Gud.
Artikeln betonar att Gud inte liknar sin skapelse och inte begränsas av rum, men att Han är skild från den och inte bor i den. Människan vänder sig därför instinktivt mot himlen i bön, särskilt i svåra stunder, och finner tröst i att Gud hör, ser och svarar. Slutligen framhålls att livets prövningar är en del av Guds visdom och att människans uppgift är att tillbe Honom, lita på Honom och förstå att Han är över allt men samtidigt medveten om allt som sker.
