Ladda ner som PDF

Innehåll

  • Utsändandet av Usama ibn Zayds armé
  • Avfällingskrigen
  • Insamlingen av Koranen (Abo Bakrs viktigaste gärning)
  • De islamiska erövringarna
  • Erövringarna i Irak
  • Erövringarna i Levanten

Insamlingen av Koranen samt erövringarna av Levanten och Irak var bland de viktigaste gärningarna som Abo Bakr al‑Siddiq utförde under sitt kalifat. Avfällingskrigen var det första han tog itu med efter Profetens ﷺ död. När han hade besegrat avfällingarna och återställt stabiliteten på Arabiska halvön skickade han arméer till Irak och Levanten, där delar av dessa områden erövrades och muslimerna segrade över perser och romare under ledning av Khalid ibn al‑Walid. Insamlingen av Koranen — på grund av att många memorerare och recitatörer stupade i slaget vid al‑Yamama — var sannolikt hans största och viktigaste bedrift.

Utsändandet av Usama ibn Zayds armé

Profeten ﷺ hade skickat ut Usama ibn Zayd med en armé för att strida mot romarna, men han dog innan armén hann avmarschera. När Abo Bakr blev kalif befallde han att armén skulle marschera och fullfölja det uppdrag Profeten hade gett.

Romarna blev förvånade över att muslimerna vågade angripa dem i deras eget land trots Profetens död — och ännu mer förvånade över att en ung man ledde armén. Överraskningen blev ännu större när denne unge man segrade och återvände med armén oskadd. Muslimerna sade: ”Vi har aldrig sett en armé som återvände säkrare än Usamas armé.”

Avfällingskrigen

Avfällingskrigen var bland Abo Bakrs viktigaste gärningar. Efter Profetens ﷺ död vägrade vissa arabiska stammar att betala zakat till Medina och nöjde sig med att be. Endast folket i Mekka, Medina och Taʾif höll fast vid islam som Profeten hade fört.

Abo Bakr svor: ”Vid Gud, jag ska strida mot dem som skiljer mellan bönen och zakaten, för zakaten är en rättighet i egendomen. Vid Gud, om de vägrar ge mig ett getkid som de brukade ge till Profeten ﷺ, ska jag strida mot dem.”

Falska profeter dök också upp, och Abo Bakr fick rapporter om att de planerade att anfalla Medina. Avfällingarna utnyttjade att Usamas armé var borta och att stadens försvar var svagt. Under tre dagar attackerade de Medina men besegrades och drevs tillbaka.

Stammarna Dhubyan och ʿAbs började sedan hämnas genom att döda muslimer i sina stammar. Abo Bakr svor att strida mot dem som hämnd för de dödade. Han skickade arméer mot de avfälliga stammarna enligt följande:

  • Khalid ibn al‑Walid: mot Banu Asad, sedan Banu Tamim och därefter al‑Yamama.
  • ʿIkrima ibn Abi Jahl: mot Musaylima al‑Kadhdhab i Banu Hanifa, sedan till Oman, al‑Mahra, Hadramawt och Jemen.
  • Sharhabil ibn Hasana: till al‑Yamama efter ʿIkrima, sedan till Hadramawt.
  • Tarifa ibn Hajir: mot Banu Sulaym och Hawazin.
  • ʿAmr ibn al‑ʿAs: mot Qudaʿa.
  • Khalid ibn Saʿid ibn al‑ʿAs: mot gränsen till Levanten.
  • al‑ʿAlaʾ ibn al‑Hadrami: till Bahrain.
  • Hudhayfa ibn Muhsin al‑Ghulfaʾi: till Oman.
  • ʿArfaja ibn Harthama: till al‑Mahra.
  • al‑Muhajir ibn Abi Umayya: till Jemen, sedan Sanʿaʾ och Hadramawt.
  • Suwayd ibn Muqarrin: till Tihama i Jemen.

Insamlingen av Koranen (Abo Bakrs viktigaste gärning)

Ett stort antal memorerare av Koranen, skrivare av uppenbarelsen och recitatörer stupade i slaget vid al‑Yamama — över 500 sahaba. Omar ibn al‑Khattab föreslog därför för Abo Bakr att Koranen skulle samlas i en enda bok, så att den inte skulle gå förlorad när memorerarna dog.

Abo Bakr tvekade först och motsatte sig idén, men Omar fortsatte insistera tills han övertygade honom. Den ädle sahabin Zayd ibn Thabit fick uppdraget att samla Koranen från palmblad, pergament, stenar och människors minnen och skriva den i en enda mushaf. Detta blev en av Abo Bakrs största och mest betydelsefulla gärningar.

De islamiska erövringarna

När Abo Bakr hade besegrat avfällingarna skickade han arméer till Irak och Levanten enligt följande:

Erövringarna i Irak

Al‑Muthanna ibn Haritha var den första som började strida i Irak. Abo Bakr skickade därefter Khalid ibn al‑Walid med 12 000 soldater efter slaget vid al‑Yamama, och även ʿIyad ibn Ghanm till nordöstra Irak.

Khalid utkämpade flera slag mot perserna:

  • Slaget vid Dhat al‑Salasil: perserna besegrades och muslimerna tog 1000 kameler som byte. Khalid skickade sedan räder mot områdena runt al‑Hira och tog mycket rikedomar.
  • Slaget vid al‑Walaja: muslimska styrkor dödade persiska befälhavare och 30 000 soldater. Perserna led ett förkrossande nederlag och de som flydde dog av törst i öknen.
  • Erövringen av al‑Hira: efter flera persiska nederlag fick de stöd av kristna araber, men Khalid segrade i Aylis och Amghishiya. Han korsade Eufrat och belägrade al‑Hira tills invånarna kapitulerade.
  • Erövringen av al‑Anbar: invånarna hade grävt vallgravar och befäst sig. Khalid använde en list — han slaktade svaga kameler och kastade dem i vallgraven så att armén kunde ta sig över. Persernas ledare Shiraz tvingades be om fred.
  • Erövringen av ʿAyn al‑Tamar: Khalid besegrade dess härskare och invånarna kapitulerade.
  • Erövringen av Dumat al‑Jandal: Khalid och ʿIyad ibn Ghanm omringade staden från två håll. Efter att ha besegrat armén barrikaderade sig folket i fästningen, men Khalid bröt sig in och dödade många.
  • Slaget vid al‑Furad: området låg vid gränsen mellan Levanten, Irak och Arabiska halvön. Romarna blev arga och allierade sig med perserna och arabiska stammar. Ett hårt slag utkämpades och muslimerna segrade och dödade tiotusentals perser.

Erövringarna i Levanten

Abo Bakr hade skickat Khalid ibn Saʿid ibn al‑ʿAs till Taymaʾ, men romarna anföll honom med stora styrkor och han besegrades. Abo Bakr utlyste då allmän mobilisering och utsåg fyra befälhavare, var och en med en egen armé:

  • Yazid ibn Abi Sufyan: 7000 soldater, uppdrag att erövra Damaskus.
  • Sharhabil ibn Hasana: 3000–4000 soldater, marschväg mot Tabuk, al‑Balqaʾ och sedan Busra.
  • Abu Obayda ibn al‑Jarrah: cirka 4000 soldater, marsch mot Hims.
  • ʿAmr ibn al‑ʿAs: cirka 7000 soldater, marsch mot Palestina.

Stora slag utkämpades mellan romare och muslimer, och segern gick till muslimerna. Bland de mest kända slagen:

  • Slaget vid Ajnadayn: muslimerna var 30 000. Khalid och ʿAmr spelade avgörande roller och visade stor militär skicklighet. De bröt igenom romarnas linjer och dödade befälhavaren. Romarna flydde åt olika håll och muslimerna segrade.
  • Slaget vid Yarmuk: efter Ajnadayn samlades muslimska styrkor vid Yarmuk, cirka 45 000 soldater under Khalid ibn al‑Walid. Romarna anlände med 240 000 soldater. I början hade romarna övertaget och muslimerna retirerade, men de återhämtade sig. Khalid anföll romarnas vänstra flank, dödade 6000 och pressade dem mellan Wadi al‑Yarmuk och Nahr al‑Zarqaʾ. I slutet av slaget dödades 120 000 romare — 80 000 av dem fastkedjade i varandra och 40 000 föll i ravinen.

Källor

  • Ibn ʿAsakir: Tarikh Madinat Dimashq
  • al‑Tabari: Tarikh al‑Umam wa‑l‑Muluk
  • Ibn Kathir: al‑Bidaya wa‑l‑Nihaya
  • al‑Azdi: Futuh al‑Buldan
  • Ibn al‑Athir: Usd al‑Ghaba fi Maʿrifat al‑Sahaba
  • Ibn Hajar al‑ʿAsqalani: al‑Isaba fi Tamyiz al‑Sahaba
  • Qissat al‑Islam: Futuh al‑ʿIraq fi ʿAhd Abi Bakr
  • Qissat al‑Islam: Futuh al‑Sham fi ʿAhd Abi Bakr
  • Mawduʿ: Aham Aʿmal Abi Bakr al‑Siddiq baʿda al‑Khilafa