Med ”junub” menar man tillståndet efter större orenhet (t.ex. efter samlag eller sädesutlösning), innan man utfört ghusl (det rituella helkroppsbadet). Frågan om vad en junub får göra trots detta tillstånd är klassisk fiqh-materia. Här är en förklaring, uppdelad efter de olika madhhaberna där det skiljer sig:

Vad alla madhhaber är överens om är tillåtet för en junub

  • Äta och dricka – tillåtet, men det rekommenderas (mustahabb) att först tvätta händerna och munnen, eller åtminstone göra wudu, innan man äter.
  • Sova – tillåtet, men rekommenderat att göra wudu först (baserat på hadith där profeten gjorde detta).
  • Arbeta, prata, gå ut, sköta vardagliga sysslor – fullt tillåtet. Junub är inget socialt eller praktiskt hinder.
  • Dhikr (att nämna Allah, t.ex. Alhamdulillah, SubhanAllah) – tillåtet enligt de flesta lärda, eftersom det inte räknas som ”recitation av Koranen” i strikt mening.

Vad som är förbjudet för en junub (enligt majoriteten)

  • Be (salah) – förbjudet tills ghusl utförts.
  • Röra vid mushaf (den fysiska Koranen) – förbjudet enligt majoriteten (Hanafi, Shafii, Hanbali), baserat på 56:79. Malikiterna har en något mer nyanserad syn här.
  • Recitera Koranen utantill – detta är där madhhaberna skiljer sig mest:
    • Hanafi och Hanbali: Förbjudet helt, även enstaka verser.
    • Shafii: Förbjudet att recitera även en hel vers, men man får säga enstaka ord ur Koranen om de används i vardagligt tal (t.ex. ”Alhamdulillah”) utan avsikt att recitera.
    • Maliki: Liknande Shafii, viss flexibilitet kring korta fraser.
  • Vistas i moskén (tawaf genom eller stanna kvar) – förbjudet enligt majoriteten, baserat på 4:43. Vissa lärda (bl.a. inom Hanafi) tillåter att bara passera genom om det är nödvändigt.
  • Tawaf runt Kaba – förbjudet, eftersom tawaf jämställs med bön i vissa avseenden.