Koranen: Guds Eviga Tecken

av

Vet att Allah, den Upphöjde, har stöttat profeten Muhammad ﷺ med det största av alla mirakel: Koranen – som talar till både förstånd och hjärtan, och som Allah – den Mäktige och Ärorike – har tagit på Sig att bevara. Och innan vi talar om Koranen, låt oss först känna till något om miraklet.

Miraklet är det som Allah, den Upphöjde, ger som stöd åt profeterna och sändebuden – över dem vare frid. Det är något som bryter mot det vanliga, förenat med en utmaning, och fritt från motstånd. Det kan vara sinnesbaserat eller intellektuellt. Det kallas ”mirakel” eftersom människor är oförmögna att komma med något liknande. Det har fem villkor; om ett av dessa villkor saknas räknas det inte som ett mirakel (enligt det välkända hos lärda) [1]. Dessa villkor är:

För det första:
Att det är något som endast Allah – upphöjd är Han – förmår göra, såsom att dela havet, att månen klyvs, att uppväcka de döda… och liknande.

För det andra:
Att det bryter mot det vanliga, och att det är knutet till den som gör anspråk på profetskap. Som att han ber Allah – den Upphöjde – att sända ned ett bord från himlen, och Allah besvarar detta genom att bryta det vanliga. Eller att han förvandlar en stav till en orm genom profetens handling. Eller att vatten kommer ut mellan fingrarna genom profetens bön eller begäran. Eller att maten blir mer som ett bevis på profetens välsignelse.

För det tredje:
Att den som gör anspråk på profetskap använder miraklet som bevis från Allah – det vill säga att det är en väg som leder till att känna Allah, den Upphöjde.

För det fjärde:
Att miraklet sker i enlighet med den utmaning som profeten framför. Det vill säga att han säger till stenen: ”Tala!”, och stenen talar till hans fördel – inte att den talar emot honom. Det har berättats om Musaylima lögnaren – som gjorde anspråk på profetskap under profetens ﷺ tid – att han spottade i en brunn för att öka dess vatten, men brunnen torkade ut och vattnet försvann. Detta är motsatsen till vad han utmanade med.

För det femte:
Att ingen kan komma med något liknande det som profeten (utmanaren) kommer med. Om någon lyckas komma med något liknande, faller miraklets bevisvärde – såvida inte den andre också är en profet i en annan tid eller plats.

När vi vet att miraklen kräver dessa villkor, ska vi också veta att miraklen är av två typer:

Typ ett:
Det som blev känt genom överföring, men vars tid tog slut genom profetens död – såsom Musas stav och Isas uppväckande av de döda – över dem båda vare frid.

Typ två:
Det som har återberättats genom mutawatir (massöverföring), och vars sanning och förekomst har spridits så mycket att den som hör det får säker kunskap om det. Ett villkor för detta är att de som överför det är många till antalet, att de har säker kunskap om det de överför, och att de första, de sista och de mittersta i kedjan är många, så att det är omöjligt att de skulle ha kommit överens om en lögn.

Koranen är denna typ av mirakel. Koranen har överförts till oss på samma sätt som profetens ﷺ existens har överförts – genom mutawatir. Nationen har ständigt överfört Koranen, generation efter generation, tills det når profeten ﷺ, vars existens är nödvändigt känd, och vars sanning är bevisad genom bevis och mirakel. Profeten ﷺ tog emot Koranen genom uppenbarelse [2] från uppenbarelsens ängel, Jibril – över honom vare frid – som tog den från sin Herre – den Mäktige och Ärorike.

Så Koranen överfördes i grunden av två ofelbara sändebud, fria från att lägga till eller ta bort. Därefter överfördes den till oss av de som återger genom mutawatir, som inte kan ljuga i det de överför och hör, på grund av deras stora antal. Därför har vi fått säker kunskap om sanningen i det de överfört – om profetens ﷺ existens och om Koranens framträdande genom honom, och hans utmaning med den med fasthet, styrka och tillit. Detta liknar den nödvändiga kunskap en människa har om existensen av städer som Khorasan och al-Mada’in och andra, genom de många rapporter som når henne.

Alltså är Koranen vår Profets ﷺ bestående mirakel, och genom den har det hörbara beviset upprättats. Allah säger: ”Och om någon av avgudadyrkarna söker skydd hos dig, ge honom skydd tills han hör Allahs ord. För sedan till en plats där han är trygg. Detta eftersom de är ett folk som inte vet.” (at-Tawbah: 6)

Allah gjorde alltså beviset beroende av att höra den – för att den ska vara ett bevis mot den som hör den. Detta kan endast vara fallet om den är ett mirakel till Domedagen. Därför sade Allah, som svar till dem som bad profeten ﷺ att få särskilda tecken från sin Herre:

”Och de sade: ’Varför har inte tecken sänts ned till honom från hans Herre?’ Säg: ’Tecknen är endast hos Allah, och jag är endast en tydlig varnare.’ Är det inte tillräckligt för dem att Vi har sänt ned till dig Boken som reciteras för dem? I detta är sannerligen en barmhärtighet och en påminnelse för människor som tror.” (al-Ankabut: 50–51)

Så Allah – majestätisk och upphöjd – utmanade hela mänskligheten – än mindre dessa specifika människor – med att detta är det största av mirakel, tillräckligt för att kullkasta deras påståenden, och bestående till Domedagen. De andra profeternas mirakel försvann med deras död, eller förändrades.

[1] al-Qurtubis inledning (1/86) i hans tafsir, med viss omformulering.
[2] Uppenbarelse omfattar två typer: uppenbarelse med ord – vilket är Koranen, Allahs mirakulösa tal – och uppenbarelse med betydelse – vilket är Sunnah. Båda är uppenbarelse i lagens mening. Allah säger: ”Han talar inte av egen drift. Det är endast en uppenbarelse som uppenbaras.” (an-Najm: 3–4). Lärda har fastslagit att detta omfattar både Koranen och Sunnah. Se: ar-Razis tafsir (2/357), samt Hans ord: ”Och Allah har sänt ned till dig Boken och visdomen.” (an-Nisa’: 113).

KORANEN & SUNNAH