Abu Hurairah

Abu Hurairah (må Allah vara nöjd med honom) berättade att Allahs sändebud frid vare över honom sade: Allah den Upphöjde säger på Domedagen:

„O Adamsson! Jag var sjuk men du besökte mig inte.”

Han svarar: „O Herre, hur kan jag besöka Dig när Du är all världens Herre?”

Allah säger: „Visste du inte att Min tjänare den och den var sjuk och du besökte honom inte? Visste du inte att om du hade besökt honom, skulle du ha funnit Mig hos honom?”

„O Adamsson! Jag bad dig om mat men du gav Mig inte att äta.”

Han svarar: „O Herre, hur kan jag ge Dig att äta när Du är all världens Herre?”

Allah säger: „Visste du inte att Min tjänare den och den bad dig om mat men du gav honom inte att äta? Visste du inte att om du hade gett honom att äta, skulle du ha funnit det (belöningen) hos Mig?”

„O Adamsson! Jag bad dig om vatten men du gav Mig inte att dricka.”

Han svarar: „O Herre, hur kan jag ge Dig att dricka när Du är all världens Herre?”

Allah säger: „Min tjänare den och den bad dig om vatten men du gav honom inte att dricka. Visste du inte att om du hade gett honom att dricka, skulle du ha funnit det hos Mig?”

— Återberättad av Muslim

Detaljerad förklaring

Allmän bakgrund och sammanhang

Denna hadith är en av de mest kraftfulla och rörande berättelserna i islam. Den finns i Sahih Muslim, en av de mest autentiska hadith-samlingarna. Profeten Muhammad ️ förmedlar här ett budskap direkt från Allah — en s.k. hadith qudsi — där Allah talar i första person om tre grundläggande plikter gentemot medmänniskan: att besöka den sjuke, att ge mat till den hungrige, och att ge vatten till den törstige.

De tre delarna av hadith

1. Att besöka den sjuke

Allah säger: ”O Adamsson, Jag var sjuk men du besökte mig inte.” Människan förvånas — hur kan Allah vara sjuk? Allah förklarar omedelbart att det handlar om Hans tjänare. Att besöka den sjuke är i islam en av de viktigaste sociala skyldigheterna (fard kifaya). Den sjuke befinner sig i en sårbar situation och behöver stöd, tröst och sällskap. Allah identifierar sig med Sin svage tjänare i en sådan grad att Han säger: ”Hade du besökt honom, hade du funnit Mig hos honom.” Detta är en djupgående teologisk utsaga — Allah är nära den svage och lidande. Att bry sig om den sjuke är alltså som att bry sig om Allah själv.

2. Att ge mat till den hungrige

Allah säger: ”O Adamsson, Jag bad dig om mat men du gav Mig inte att äta.” Återigen förvånas människan — hur kan Allah behöva mat? Svaret är detsamma: det handlar om den hungrige tjänaren. Hunger är en av de mest akuta formerna av mänskligt lidande. Islam lägger oerhörd vikt vid att ta hand om de fattiga och hungriga. Zakat (obligatorisk välgörenhetsskatt), sadaqa (frivillig välgörenhet), och att dela med sig av mat är centrala pelare i islamsk etik. Allah lovar att den gode handlingen — att ge mat — återfinns hos Honom, det vill säga att Han belönar den mångfalt.

3. Att ge vatten till den törstige

Allah säger: ”O Adamsson, Jag bad dig om vatten men du gav Mig inte att dricka.” Vatten är livets källa och den mest grundläggande resursen för överlevnad. I arabiens ökenklimat var vatten en ytterst värdefull gåva. Att ge vatten till en törstig person är i islam en av de mest belönade handlingarna. Hadith berättar om att en man som gav vatten till en törstig hund belönades med paradiset. Hur mycket mer värd är då den som ger vatten till en törstig människa? Allah bekräftar återigen: den gode gärningen finns hos Honom och Han återgäldar den.

Teologisk förklaring: Vad betyder ”Allah var sjuk”?

Det är viktigt att förstå att Allah — den Upphöjde — varken är sjuk, hungrig eller törstig. Allah är fri från alla brister och behov. Det arabiska språket använder här ett stilistiskt grepp som kallas isnad majazi (bildlig tillskrivning). Allah tillskriver Sin tjänares tillstånd till Sig Själv för att betona hur mycket Han värdesätter omsorg om de svaga. Det är ett uttryck för Hans enorma kärlek till Sina tjänare och Hans vilja att upphöja välgörenheten till något heligt och gudomligt nära.

Viktiga lärdomar från hadith

Lärdom 1: Tjänande av medmänniskan är tjänande av Allah

Islam skiljer inte skarpt mellan gudsdyrkan och socialt ansvar. Att hjälpa en sjuk, hungrig eller törstig människa är lika mycket en akt av ibada (dyrkan) som bön och fasta. Denna hadith slår fast att kärlek till Allah måste uttryckas genom kärlek till Hans skapelse.

Lärdom 2: Allah är nära de svaga och utsatta

Frasen ”du skulle ha funnit Mig hos honom” är en av de mest trösterika utsagorna i hela hadith-litteraturen. Allah är med den sjuke i dennes ensamhet och smärta. Den som lider är inte ensam — Allah är närvarande med dem som är i nöd.

Lärdom 3: Ansvar inför Allah på Domedagen

Hadith utspelar sig på Domedagen, vilket understryker allvaret. Vi kommer att tillfrågas om hur vi behandlade våra medmänniskor. Försummelse av de fattiga, sjuka och behövande är inte en privat sak — det är en sak mellan oss och Allah.

Lärdom 4: Belöningens visshet

Allah säger att belöningen ”finns hos Mig”. Det är ett löfte om att goda gärningar aldrig går förlorade. Ingen handling av kärlek och omsorg är för liten. Allah bevarar allt och återgäldar det på bästa sätt.

Avslutande reflektion

Denna hadith är ett mäktigt budskap om att religionens kärna inte enbart handlar om ritualer, utan om hur vi behandlar varandra. En muslim som ber fem gånger om dagen men blundar för sin sjuke granne, den hungrige på gatan eller den törstige som ber om hjälp — har missat något fundamentalt i sin tro. Allah kallar oss att se Honom i varje människa som behöver hjälp. Varje gång vi sträcker ut handen till den svage, sträcker vi i sanning handen mot Allah själv.

Hadith-förklaring | Sahih Muslim

Den arabiska texten

عن أبي هريرة رضي الله عنه قال: قال رسول الله ﷺ: ”يا ابن آدم، مرضت فلم تعدني، قال: يا رب، كيف أعودك وأنت رب العالمين؟ قال: أما علمت أن عبدي فلانًا مرض فلم تعده؟ أما علمت أنك لو عدته لوجدتني عنده. يا ابن آدم استطعمتك فلم تطعمني، قال: يا رب، كيف أطعمك وأنت رب العالمين؟ قال: أما علمت أنه استطعمك عبدي فلان فلم تطعمه، أما علمت أنك لو أطعمته لوجدت ذلك عندي. يا ابن آدم استسقيتك فلم تسقني، قال: يا رب، كيف أسقيك وأنت رب العالمين؟ قال: استسقاك عبدي فلان فلم تسقه، أما علمت أنك لو سقيته لوجدت ذلك عندي.” — رواه مسلم