Hadithen på svenska
ʿAʾishah – de troendes moder, må Allah vara nöjd med henne – berättade: ”Profeten ﷺ brukade dra sig tillbaka i iʿtikaf under de sista tio dagarna av Ramadan, fram till dess att Gud tog hans själ. Därefter fortsatte hans hustrur att göra iʿtikaf efter honom.” (Autentisk – överens om dess autenticitet, [Sahih al-Bukhari: 2026])
Förklaring
Denna hadith visar att iʿtikaf (andlig avskildhet i moskén) var en regelbunden vana för Profeten ﷺ under Ramadans sista tio dagar. Han brukade dra sig undan från världsliga sysslor för att fokusera helt på dyrkan, bön, Koranläsning och åminnelse av Gud.
Det är också anmärkningsvärt att hans hustrur fortsatte denna praktik efter hans bortgång, vilket visar att iʿtikaf är en rekommenderad handling för både män och kvinnor, så länge det sker med rätt avsikt och i enlighet med islams riktlinjer.
De sista tio dagarna av Ramadan är särskilt välsignade, eftersom Laylat al-Qadr (Ödets natt) infaller under denna period – en natt som är bättre än tusen månader.
Lärdomar från hadithen
- Profeten ﷺ visade med sitt exempel vikten av att söka närhet till Gud i Ramadans sista dagar
- Iʿtikaf är en särskilt rekommenderad handling under denna tid
- Kvinnor har också rätt att delta i iʿtikaf, vilket Profetens hustrur visade
- Det är en tid för inre stillhet, reflektion och intensiv dyrkan
Praktiskt råd
- Planera för att delta i iʿtikaf – även om det bara är några dagar eller nätter
- Om du inte kan göra iʿtikaf i moskén, försök skapa en andlig reträtt hemma – minska distraktioner och fokusera på dyrkan
- Sök Laylat al-Qadr genom bön, Koranläsning, ånger och åkallan
- Be Allah: ”Låt mig få uppleva Ödets natt, och ge mig kraft att tillbringa Ramadans sista dagar i närhet till Dig.”
Originalet på arabiska
عَنْ عَائِشَةَ أُمِّ المُؤْمِنِينَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا زَوْجِ النَّبِيِّ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: أَنَّ النَّبِيَّ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ كَانَ يَعْتَكِفُ العَشْرَ الأَوَاخِرَ مِنْ رَمَضَانَ، حَتَّى تَوَفَّاهُ اللَّهُ، ثُمَّ اعْتَكَفَ أَزْوَاجُهُ مِنْ بَعْدِهِ. [صحيح] – [متفق عليه] – [صحيح البخاري: 2026]