Det har berättats på auktoriteten av ’Aisha, Profetens (ﷺ) hustru, som sade till Allahs Sändebud (ﷺ):

”O Allahs Sändebud, har det kommit över dig en dag mer förfärlig än Uhud-dagen?”

Han (ﷺ) sade: ”Jag har upplevt (mycket) från ditt folk och den hårdaste behandling jag mötte från dem var det jag fick av dem på Aqaba-dagen.

Jag presenterade mig för Ibn ’Abd Yalil bin Abd Kulal [658] i syfte att bjuda in honom till islam, men han svarade inte på mig som jag önskade.

Så jag begav mig därifrån med tecken på (djup) bedrövelse i mitt ansikte. Jag återhämtade mig inte förrän jag nådde Qarn At-Tha’alib. Där lyfte jag mitt huvud och se! Nära mig fanns ett moln som hade kastat sin skugga över mig. Jag såg och se! I det fanns ängeln Jibril som ropade till mig och sade: ’Allah, Den Ärade och Ärorike, har hört vad ditt folk har sagt till dig och hur de har reagerat på ditt kall. Och Han har sänt till dig ängeln som ansvarar för bergen så att du kan befalla honom vad du önskar (att han gör) med avseende på dem.’

Ängeln som ansvarar för bergen ropade sedan till mig, hälsade mig och sade: ’Muhammad, Allah har lyssnat på vad ditt folk har sagt till dig. Jag är ängeln som ansvarar för bergen och din Herre har sänt mig till dig så att du kan befalla mig vad du önskar. Om du önskar att jag ska föra samman de två bergen [659] som står mitt emot varandra vid Makkahs ytterkanter för att krossa dem däremellan, (ska jag göra det).’

Men Allahs Sändebud (ﷺ) sade till honom: ’(Nej), jag hoppas snarare att Allah ska frambringa från deras efterkommande sådana personer som ska dyrka Allah, den Ende, och inte tillskriva Honom medgudar.'” [660]

Anmärkningar:

  1. Angående den berömda Dua som Profeten (ﷺ) gjorde när han (ﷺ) utvisades från Taif: ”O Allah! Till dig klagar jag över min svaghet om du inte är vred på mig…”, och hans möte med ’Addas. Imam Ibn Hajar och Shaikh Al-Albani sade om den [661] att Ibn Ishaq har nämnt den utan en berättelsekedja. Följaktligen är Duan och berättelsen om Profetens möte med ’Addas inte autentisk. [662]
  2. Dr. Mahdi sade: Rapporten av Musa bin ’Uqba (i Ad-Dalail) som säger att Taif-gatpojkarna hade ställt upp sig i två rader och väntade på att han skulle passera. När Profeten (ﷺ) passerade tillät de honom inte att lyfta en fot och placera den på marken utan att sikta på den med en sten. De fortsatte att stena honom tills hans fötter began blöda.

Al-Baihaqi citerade det från honom (Musa bin ’Uqba) i Ad-Dalail (2/414) och det är Mursal ty det stannar vid Zuhri; dessutom är en av berättelsekedjan Muhammad bin Fulayh som var pålitlig men benägen till felaktigheter som Ibn Hajar påpekade: Taqrib ut-Tahdhib, s. 502. Slut på citat från Dr. Mahdis bok, Vol. 1, s. 255. [663]

En viktig läxa i Dawah:

Profetens val att bjuda in ledarna för Thaqif-stammarna (i At-Taaif) visar på vikten av att bjuda in dem som folket följer. När de (ledaren/ledarna) vägrade blev det uppenbart att de andra skulle följa deras exempel. Därför dröjde han inte länge kvar i Taaif. [664]

Fotnoter:

[658] En av hövdingarna för Thaqeef-stammen, från At-Taaif.

[659] De är Makkahs två berg. Det ena kallas Abu Qubays, medan det som vetter mot det är känt som Qu’ayqi’aan. En annan åsikt är att de är Abu Qubays och Al-Ahmar bergen vid Mina. Se fotnoterna till Al-Bidaya wan-Nihayah (3/150). [Dr. Mahdi, Vol. 1, s. 256]

[660] Sahih Muslim 1795, Sahih Al-Bukhari 3231.

[661] Se Shaikh Al-Albanis kommentarer om denna Duas svaghet i hans granskning av Muhammad Al-Ghazzalis bok Fiqh-us-Seerah.

[662] Taget från min sammanfattade engelska översättning av Dr. Muhammad bin Abdullah Al-Ushans bok ’Ma Sha’a Wa Lam Yathbut Fis Seerah’. Punkt 27.

[663] Sålunda är den ofta omtalade berättelsen om att Profeten (ﷺ) stenades i At-Taaif och att hans skor fylldes med blod inte bevisad från någon autentisk källa. Och Allah vet bäst.

[664] Anpassad från Dr. Mahdis ord, Vol. 1, s. 260.

Utdrag ur boken ’The Biography of Prophet Mohammad (ﷺ)’ Vol 1 av Mohammad Thajammul Hussain Manna