Innehåll
- ʿIyad ibn Ghanms härstamning
- När antog ʿIyad ibn Ghanm islam?
- ʿIyad ibn Ghanms biografi
- ʿIyads erövringar i Irak
- ʿIyad ibn Ghanms erövringar i al‑Jazira al‑Furatiyya
- Erövringen av Armenien
- När dog ʿIyad ibn Ghanm?
Den ädle sahabin ʿIyad ibn Ghanm al‑Fihri må Allah vara nöjd med honom var en av de viktigaste befälhavarna i de islamiska erövringarna i Irak, al‑Sham, al‑Jazira al‑Furatiyya och Armenien. Hans liv var fyllt av jihad och fälttåg; han tillbringade sitt liv med att gå från en erövring till en annan, och han var en av Qurayshs ädlingar. Förutom sin tapperhet på slagfältet var han också känd för sin stora generositet.
ʿIyad ibn Ghanms härstamning
Hans fullständiga namn är: ʿIyad ibn Ghanm ibn Zuhayr ibn Abi Shaddad ibn Rabiʿa ibn Hilal ibn Wahib ibn Ḍabba ibn al‑Harith ibn Fihr ibn Malik ibn al‑Nadr ibn Kinana ibn Khuzayma ibn Mudrika ibn Ilyas ibn Mudar ibn Nizar ibn Maʿd ibn ʿAdnan.
Det sägs också att han var ashʿari, och att han var kusin till Abu Obayda ibn al‑Jarrah må Allah vara nöjd med honom.
När antog ʿIyad ibn Ghanm islam?
ʿIyad må Allah vara nöjd med honom antog islam före Hudaybiyya‑fördraget, när han var omkring 45 år gammal. Han deltog i många av Profetens ﷺ slag och händelser, bland annat Khandaq, och vissa nämner även Badr och Uhud.
Ibn Saʿd skriver i al‑Tabaqat att han bevittnade Hudaybiyya och alla efterföljande slag, och att han var en av de fem befälhavarna i slaget vid al‑Yarmuk.
ʿIyad ibn Ghanms biografi
Han var en gudfruktig, asketisk och mycket rättfärdig man. Han rörde aldrig muslimernas pengar och använde inte sin position för att gynna sina släktingar.
När Abu Obayda utsåg honom till guvernör över delar av al‑Sham kom några av hans släktingar och bad om ekonomiskt stöd. Han gav dem 10 dinarer var av sina egna pengar, men de blev missnöjda eftersom de ville ha mer.
De sade: ”Du har ingen ursäkt — du är guvernör över halva al‑Sham och ger oss bara så lite att det knappt räcker hem.”
Han svarade:
”Vill ni att jag ska stjäla Guds pengar? Vid Gud, att sågas itu eller hyvlas som trä är mer älskat för mig än att jag skulle förråda en enda dirham.”
De sade: ”Vi ursäktar dig i fråga om dina egna pengar, men ge oss ämbeten så att vi får del av det folk ger dig.”
Han svarade:
”Jag känner er som goda och dygdiga, men om Omar ibn al‑Khattab får veta att jag utsett mina släktingar kommer han att klandra mig.”
De sade: ”Men Abu Obayda utsåg dig, och du är hans släkting.”
Han svarade:
”Jag är inte för Omar vad Abu Obayda är.”
De gick därifrån och klandrade honom för att han inte gav dem pengar eller ämbeten.
Han var också känd för sin generositet och kallades ”Zad al‑Rakib” (”Den resandes proviant”), eftersom han brukade mata folk, och om han inte hade något hemma slaktade han sin egen kamel. Han dog utan att lämna något efter sig till sin familj.
ʿIyads erövringar i Irak
Irakerövringarna under Abu Bakr al‑Siddiq må Allah vara nöjd med honom var det första steget efter riddakrigens slut. Efter att ha återställt stabiliteten i Arabiska halvön och Jemen ägnade han sig åt erövringarna. Många befälhavare spelade en viktig roll, bland dem Khalid ibn al‑Walid och ʿIyad ibn Ghanm.
Abu Bakr utrustade två arméer:
1. Khalid ibn al‑Walids armé
Han marscherade mot Irak år 12 e.H. och fick förstärkningar från Abu Bakr.
2. ʿIyad ibn Ghanms armé
Han befann sig mellan al‑Nibaj och al‑Hijaz, mitt mellan Mecka och Basra. Abu Bakr befallde honom att gå in i Irak från dess nordöstra del, börja vid al‑Musaykh vid gränsen till al‑Sham och Irak, och marschera tills han mötte Khalid.
Abu Bakr skrev till båda att den som först nådde al‑Hira skulle bli dess befälhavare, eftersom al‑Hira var Iraks hjärta och nära persernas huvudstad al‑Madaʾin.
ʿIyad ibn Ghanms erövringar i al‑Jazira al‑Furatiyya
Folket i al‑Jazira förberedde sig för att hjälpa bysantinerna att anfalla muslimerna i Hims. Omar ibn al‑Khattab fick veta att de samlade en armé på 30 000 för att stödja romarna. Han befallde Saʿd ibn Abi Waqqas i Kufa att skicka al‑Qaʿqaʿ med en armé till al‑Jazira.
Tre arméer marscherade från Kufa, och ʿIyad ibn Ghanm var överbefälhavare. Muslimerna lyckades avskräcka folket i al‑Jazira, som drog sig tillbaka från belägringen av Hims.
ʿIyad ledde också belägringen av Halab (Aleppo). Abu Obayda utsåg honom till ansvarig för erövringarna i hela al‑Jazira, och Omar bekräftade detta.
Erövringen av Armenien
Efter att muslimerna erövrat al‑Jazira år 17 eller 19 e.H. befann de sig vid gränsen till Armenien. Regionen utgjorde en strategisk fara eftersom romarna kunde använda den som bas för att anfalla de muslimska områdena.
År 22 e.H. erövrade muslimerna Azerbajdzjan, vilket gjorde att de nådde Armeniens östra gräns. De började därför planera att erövra Armenien.
ʿIyad ibn Ghanm var den förste som marscherade in i Armenien. Han korsade al‑Darb, vägen mellan Tarsus och romarnas land. Han erövrade stad efter stad:
- Arzan
- Badhlis — genom fredsavtal mot jizya, och han lät dess kung behålla sin position tills han dog
Sedan gick han mot Akhlat. Dess kung vägrade islam och jizya, men hans dotter Tariyun antog islam tillsammans med sin make Yarghun. Hon övertalade sin far att abdikera och dödade honom sedan. Hon anslöt sig till muslimerna med sin armé, och ett stort slag utkämpades som slutade med seger.
ʿIyad utsåg henne till ledare över sitt folk och återvände till Irak.
Erövringarna i Armenien fortsattes av:
- Othman ibn Abi al‑ʿAs
- Suraqa ibn ʿAmr
Muslimerna lyckades erövra Bab al‑Abwab och Muqan.
När dog ʿIyad ibn Ghanm?
Efter ett liv fyllt av jihad, där han erövrade många områden i Irak, al‑Sham, al‑Jazira och Armenien, dog ʿIyad ibn Ghanm år 20 e.H., vid 60 års ålder.
Källor
- al‑Baladhuri: Futuh al‑Buldan
- al‑Tabari: Tarikh al‑Rusul wa‑l‑Muluk
- Ibn Saʿd: al‑Tabaqat al‑Kubra
- Ibn al‑Athir: Usd al‑Ghaba fi Maʿrifat Akhbar al‑Sahaba
- al‑Zarkali: al‑Aʿlam
- Ibn al‑Athir: al‑Kamil fi al‑Tarikh
- al‑ʿAsqalani: al‑Isaba fi Tamyiz al‑Sahaba
- Qissat al‑Islam: ʿIyad ibn Ghanm