Imām ʿAbd Al-Raḥmān ibn Nāṣir al-Saʿdī
En kort påminnelse om muslimens skyldighet att ha taqwá av Allāh och att ge Sändebudets (ﷺ) ord företräde framför allt.
Allāh säger:
يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا لَا تُقَدِّمُوا بَيْنَ يَدَيِ اللَّهِ وَرَسُولِهِ ۖ وَاتَّقُوا اللَّهَ ۚ إِنَّ اللَّهَ سَمِيعٌ عَلِيمٌ
”O ni som tror, sätt er inte före Allāh och Hans Sändebud och frukta Allāh. Sannerligen är Allāh Allhörande, Allvetande.” (Al-Ḥujurāt, 49:1)
Denna vers nämner det korrekta uppförande som ska iakttas gentemot Allāh – den Upphöjde – och Hans Sändebud ﷺ, och den lämpliga vördnad, respekt och ära som han ﷺ är värdig. Allāh befaller Sina troende tjänare med det som deras tro på Allāh och Hans Sändebud ﷺ föreskriver, vilket är att lyda Allāhs befallningar och att avhålla sig från Hans förbud, att gå i takt med alla Hans order och att anta Hans Sändebuds Sunnah ﷺ i alla sina angelägenheter. Att inte sätta sig före Allāh och Hans Sändebud ﷺ innebär att de inte talar eller ger varandra befallningar förrän han ﷺ gör det.
Detta är den sanna kärnan av den obligatoriska etiketten av vördnad som tillkommer Allāh och Hans Sändebud. Dess iakttagande är ett tydligt tecken som vittnar om tjänarens lycka och framgång [i denna värld och i Efterlivet]. Vägran att rätta sig efter den kommer att resultera i att evig salighet och evigvarande glädje förspills.
Denna āyah förbjuder eftertryckligt att ge företräde åt uttalanden från någon annan än Sändebudet ﷺ. När hans Sunnah väl är tydlig, blir det obligatoriskt att följa den och att ge den företräde framför allt annat, vad det än må vara. Därefter befaller Allāh Sina tjänare att ha taqwá av Honom i allmänna ordalag, vilket är, som Ṭalq b. Ḥabīb sade, att arbeta i lydnad till Allāh, på ljus från Allāh, i hopp om Allāhs belöning, och att överge olydnad mot Allāh, på ljus från Allāh,[1] i fruktan för Allāhs straff. ”Sannerligen är Allāh Allhörande” det vill säga, av alla ljud, vid alla tider, till och med på dolda platser och obskyra orter.
”Allvetande” om det uppenbara och det dolda, vad som har föregått och vad som ännu ska inträffa, det oundvikliga, det omöjliga och det möjliga. I omnämnandet av dessa två ädla namn efter förbudet mot att sätta sig före Allāh och Hans Sändebud ﷺ och befallningen att ha taqwá av Allāh, ligger en uppmuntran att följa dessa föredömliga befallningar och önskvärda etikett samt en varning mot att inte följa dem.[2]
Slutnoter:
[1] Shaykh Abū ʿIyāḍ förklarade, ”Innebörden av ’på ljus från Allāh’ är på kunskap och insikt i Hans religion, att du lyder Honom och överger olydnad mot Honom på kunskap om vad Han beordrade och förbjöd.”
[2] Tafsīr al-Saʿdī 4:1687-1688.
Översatt av: Omar & Bilal
