Innehåll
- Orsakerna till slaget vid al‑Taʾif
- Belägringen i slaget vid al‑Taʾif
- Upphävandet av belägringen
- Fördelningen av krigsbytet
- Hawazins islam efter slaget vid al‑Taʾif
Slaget vid al‑Taʾif var en fortsättning på slaget vid Hunayn. Efter att muslimerna segrat i Hunayn genom Guds nåd flydde Thaqif och Hawazin till al‑Taʾif och barrikaderade sig där, och Profeten ﷺ förföljde dem.
Orsakerna till slaget vid al‑Taʾif
Slaget vid al‑Taʾif ägde rum i Shawwal år 8 e.H., samma månad som slaget vid Hunayn.
Slaget vid Hunayn stod mellan muslimerna – muhajirun, ansar och de frigivna från Mekka som antagit islam vid erövringen – och stammarna Hawazin, Thaqif och deras allierade.
Efter erövringen av Mekka fylldes Hawazin och Thaqif av hat och fruktan inför muslimernas ökade styrka. Malik ibn ʿAwf al‑Nasri, en man från Hawazin, började samla stammarna för att anfalla muslimerna. Han lyckades samla 30 000 krigare och marscherade till Hunayn, där de mötte muslimerna som var 12 000.
Thaqif och Hawazin var nära att besegra muslimerna i början av slaget tack vare Malik ibn ʿAwfs plan att gömma delar av armén bland träden. De överraskade muslimerna, som flydde mot Mekka. Men Profeten ﷺ samlade dem igen, och Gud sände Jibril och en här av änglar som kämpade med muslimerna:
{Sedan sände Gud ned Sin frid över Sin Sändebud och de troende, och Han sände ned härar som ni inte såg…}
Muslimerna segrade genom Guds nåd, och Thaqif och Hawazin flydde till al‑Taʾif. Muslimerna tog deras krigsbyte, och Hawazin och Thaqif hade förlorat många krigare och stora materiella tillgångar. Profeten ﷺ förföljde dem och belägrade dem i al‑Taʾif.
Belägringen i slaget vid al‑Taʾif
Profeten ﷺ marscherade med 12 000 soldater mot al‑Taʾif för att slå ut de styrkor som flytt från Hunayn. Thaqif och Hawazin hade tagit skydd bakom al‑Taʾifs starka murar.
Muslimerna belägrade staden i flera dagar. Invånarna besvarade belägringen med kraftig pilbeskjutning och dödade 12 muslimska martyrer. al‑Hubbab ibn al‑Munḏir föreslog att armén skulle flytta längre bort från murarna för att undvika pilarna, och Profeten accepterade.
Muslimerna försökte bryta igenom murarna. Salman al‑Farisi föreslog att man skulle bygga en katapult, vilket gjordes. De byggde även en träsköld (dabbaba) som soldaterna kunde gömma sig under. De nådde murarna och slog med katapulten, och en del av muren skadades. När muslimerna försökte klättra upp kastade invånarna glödande järnkrokar och brinnande metallstycken på dem.
Muslimerna tvingades dra sig tillbaka och flera skadades. De försökte då sänka fiendens moral genom att bränna deras dadelpalmer. Invånarna bad Profeten att sluta, och han befallde att elden skulle släckas.
Profeten ropade sedan:
”Den slav som kommer ned från fästningen och söker skydd hos oss är fri.”
Ett dussintal män kom ned och Profeten frigav dem.
Upphävandet av belägringen
Belägringen varade i 40 dagar utan resultat, eftersom invånarna hade proviant för ett helt år. Efter att Profeten rådgjort med Nawfal ibn Muʿawiya al‑Dayli beslutade han att häva belägringen. Omar ibn al‑Khattab informerades och meddelade armén. Muslimerna återvände till Medina och sade:
”Vi återvänder, ångerfulla, tillbedjande, lovprisande vår Herre.”
Omar berättade:
Profeten belägrade al‑Taʾif men uppnådde inget. Han sade: ”Vi återvänder, om Gud vill.” Sahaba sade: ”Ska vi återvända utan att ha erövrat det?” Profeten sade: ”Gå ut och strid imorgon.” De gjorde det och blev sårade. Då sade Profeten: ”Vi återvänder imorgon.” De blev glada, och Profeten log.
Profeten öppnade inte al‑Taʾif eftersom situationen i Mekka fortfarande var känslig – många var nyblivna muslimer och behövde vägledning. Medina hade också varit utan skydd länge. När Omar ropade ut beslutet protesterade några sahaba, så Profeten lät belägringen fortsätta en dag till. De blev då svårt beskjutna och bad själva om att få lämna. Profeten log och befallde reträtt.
Fördelningen av krigsbytet
Efter belägringen återvände Profeten ﷺ till Wadi al‑Jiʿrana nära Mekka och delade krigsbytet.
Bytet delades i två delar:
- Fyra femtedelar till armén
- En femtedel till staten
Profeten gav den största delen till de nyblivna muslimerna, särskilt de vars hjärtan skulle vinnas (al‑muʾallafa qulubuhum). Han gav vissa 100 kameler var. Detta stärkte deras tro och gjorde dem till islamförsvarare.
Bland dem som fick mycket fanns:
- Abu Sufyan
- Safwan ibn Umayya
- Hakim ibn Hizam
- Oyayna ibn Hisn
Ansar blev ledsna eftersom de såg att Profeten gav mycket till dem som flytt i Hunayn, medan ansar hade stått fast vid hans sida och varit de första att stödja honom.
Profeten höll då ett tal som lugnade deras hjärtan:
”Är ni inte nöjda med att folk går hem med får och kameler, medan ni går hem med Guds Sändebud? Ansar är min inre krets, och folk är som en mantel. Om det inte vore för hijra skulle jag vara en man av ansar. Ni kommer att möta orättvisa efter mig, så ha tålamod tills ni möter mig vid bassängen.”
Ansar blev glada och deras hjärtan fylldes av frid.
Hawazins islam efter slaget vid al‑Taʾif
När Profeten delat bytet i Jiʿrana kom en delegation på 12 män från Hawazin – alla klaner utom Thaqif – för att anta islam.
De sade:
”O Guds Sändebud, vi är din släkt och ditt folk. Vi har drabbats av olyckor som du känner till. Visa oss nåd, så som Gud visat dig nåd.”
En man från Banu Saʿd (Profetens amningsstam) sade:
”I fånglägren finns dina mostrar, fastrar och ammor. Om vi hade ammat al‑Harith ibn Abi Shamir eller al‑Nuʿman ibn al‑Mundhir hade vi hoppats på deras mildhet – och du är bättre än dem.”
Deras avsikt var tydlig: de ville få tillbaka sina fångar och sin egendom.
Men Profeten hade redan delat ut bytet till de nyblivna muslimerna för att stärka deras tro. Att ta tillbaka det kunde få dem att lämna islam.
Profeten valde en klok lösning: Han gav Hawazin valet mellan fångarna och egendomen. De valde fångarna.
Profeten återlämnade sin del och Banu Hashims del. Han bad sedan muslimerna att följa hans exempel. Vissa gjorde det, andra inte. Profeten erbjöd dem extra byte i framtiden som kompensation, och de accepterade.
Fångarna återlämnades, och Hawazin antog islam.
Källor
- Ibn Kathir: al‑Bidaya wa‑l‑Nihaya.
- Ibn Saʿd: al‑Tabaqat al‑Kubra.
- al‑Tabari: Tarikh al‑Umam wa‑l‑Muluk.
- Qissat al‑Islam: Slaget vid al‑Taʾif – Profetens slag.
