Innehåll
- Var ägde slaget vid al‑Yamama rum?
- Händelserna i slaget
- Dödandet av Musaylima den lögnaktige
- Martyrerna i slaget vid al‑Yamama
- Resultaten av slaget
- Bakgrund om avfällighetskrigen
Slaget vid al‑Yamama var det mest kända slaget i avfällighetskrigen. Det stod mellan muslimerna och de avfälliga från Banu Hanifa, anhängare till Musaylima den lögnaktige. Slaget ägde rum år 11 e.H., under den första kalifen Abu Bakr al‑Siddiq.
Efter Profetens ﷺ död avföll många arabiska stammar i söder: – vissa vägrade betala zakat – andra avföll helt och följde falska profeter som Musaylima.
Abu Bakr beslutade att strida mot alla som bröt mot den islamiska lagen och sade:
”Vid Allah, jag ska strida mot den som skiljer mellan bönen och zakat, för zakat är en rättighet i egendom. Vid Allah, om de vägrar ge mig ett lamm som de brukade ge till Allahs Sändebud ﷺ, ska jag strida mot dem.”
Var ägde slaget vid al‑Yamama rum?
Slaget fick sitt namn eftersom det ägde rum i al‑Yamama, i regionen Najd i dagens Saudiarabien. Området kallas idag al‑ʿArid, där huvudstaden Riyadh ligger.
Den första befälhavaren var ʿIkrima ibn Abi Jahl, därefter skickades Sharhabil ibn Hasana som förstärkning efter att ʿIkrima besegrats. Till slut anlände Khalid ibn al‑Walid och tog över ledningen med en armé på 12 000 soldater.
Händelserna i slaget
Banu Hanifa under Musaylima var den starkaste av de avfälliga stammarna. De lyckades samla 40 000 krigare.
Abu Bakr skickade först ʿIkrima, sedan Sharhabil. Men ʿIkrima väntade inte på Sharhabil och anföll ensam — och led ett stort nederlag.
Sharhabil väntade inte heller på Khalid, trots Abu Bakrs order, och led ett andra nederlag.
Då anlände Khalid ibn al‑Walid med en stor armé på 12 000, bestående av muhajirun, qurʾan‑recitatörer och veteraner från Badr.
När Musaylima hörde att muslimerna marscherade mot honom slog han läger i ʿAqrabaʾ, med Yamamas bördiga land och fästningar bakom sig. Han lyckades samla krigare från alla håll — även sådana som visste att han ljög, men som stödde honom av stamlojalitet.
Khalid slog läger mittemot honom, redo för ett av de hårdaste slag araberna någonsin sett.
Khalid försökte först påverka Musaylimas ledare och hövdingar, men de vägrade av stamlojalitet.
Striden började med envig, och muslimerna utsattes för hårda attacker.
Khalid ändrade då sin taktik: han delade armén efter stammar för att stärka deras kampvilja. Han gav:
- Ansars fana till Thabit ibn Qays
- Muhajiruns fana till Salim, Abu Hudhayfas mawla
- och fanor till de andra stammarna
Han uppmanade också qurʾan‑recitatörerna och de som memorerat Surat al‑Baqarah att kämpa.
Detta väckte både religiös och stam‑mässig iver, och de tävlade om att nå segern och drev sina män in i striden.
Dödandet av Musaylima den lögnaktige
Striden fortsatte i flera timmar. Många dödades på båda sidor, men Banu Hanifa stod fortfarande fast.
Khalid insåg att slaget inte kunde vinnas så länge Musaylima levde. Han ropade till sina män:
”Ya Muhammadah!”
Detta ökade deras kampvilja, och de pressade Musaylima och hans soldater hårt.
Musaylima tvingades fly in i en murad trädgård, tillsammans med sina män. Muslimerna belägrade trädgården och kastade al‑Baraʾ ibn Malik över muren. Han lyckades öppna porten, och muslimerna stormade in.
Inne i trädgården utkämpades en blodig strid. Wahshi ibn Harb, som tidigare dödat Hamza, kastade sitt spjut och träffade Musaylima. Sedan kom Abu Dujana och högg honom till döds.
När Musaylima dödades kollapsade Banu Hanifa, och muslimerna fick övertaget. Fienden hade inget val annat än att kapitulera.
I slaget dödades 21 000 av Banu Hanifa. Trädgården fick namnet ”Dödens trädgård”.
Martyrerna i slaget vid al‑Yamama
1 200 muslimer stupade, varav cirka 500 var qurʾan‑recitatörer.
Bland de mest kända martyrerna:
- al‑Tufayl ibn ʿAmr al‑Dawsi
- Zayd ibn al‑Khattab
- Abu Dujana
- Salim, mawla Abi Hudhayfa
- ʿAbbad ibn Bishr
- Yazid ibn Thabit
- al‑Hakam ibn Saʿid ibn al‑ʿAs
- al‑Saʾib ibn al‑ʿAwwam
- och många andra
Resultaten av slaget vid al‑Yamama
- Musaylima den lögnaktige dödades, och hans rörelse kollapsade.
- Muslimerna stormade Banu Hanifas fästningar och tog vapen, guld och silver.
- Khalid delade bytet mellan soldaterna och skickade en femtedel till Abu Bakr.
- En delegation från Banu Hanifa reste till Medina, tog med sig en femtedel av bytet och förklarade sin ånger och återgång till islam.
- Abu Bakr stärkte sin ställning som den första kalifen.
- Khalid ibn al‑Walid framträdde som en av islams största militära ledare.
- Koranen samlades i en bok för första gången, eftersom många qurʾan‑recitatörer stupade i slaget.
Omar fruktade att Koranen skulle gå förlorad och föreslog att Abu Bakr skulle samla den. Abu Bakr tvekade först eftersom Profeten ﷺ inte gjort det, men gick till slut med på det.
Han gav uppdraget till Zayd ibn Thabit, Profetens skrivare, och sade:
”Du är en ung, klok man som vi inte misstänker. Du brukade skriva uppenbarelsen åt Allahs Sändebud ﷺ. Samla Koranen.”
Zayd sade:
”Hur kan ni göra något som Allahs Sändebud inte gjorde?”
Men Abu Bakr och Omar fortsatte tills han accepterade.
Zayd sade:
”Vid Allah, om de hade bett mig flytta ett berg hade det varit lättare för mig än att samla Koranen.”
Han sade också:
”Jag samlade Koranen från palmblad, ben, läderstycken och från människors bröst.”
Bakgrund om avfällighetskrigen
Slaget vid al‑Yamama var inte det enda slaget. Abu Bakr skickade 11 arméer mot olika avfälliga stammar efter att Usama ibn Zayds armé återvänt från Sham:
- Khalid ibn al‑Walid: till Banu Asad, sedan Banu Tamim, sedan al‑Yamama
- ʿIkrima ibn Abi Jahl: till Musaylima, sedan Oman, al‑Mahra, Hadramawt och Jemen
- Sharhabil ibn Hasana: till al‑Yamama efter ʿIkrima, sedan Hadramawt
- Tarifa ibn Hajir: till Banu Sulaym och Hawazin
- ʿAmr ibn al‑ʿAs: till Qudaʿa
- Khalid ibn Saʿid ibn al‑ʿAs: till gränsen mot Sham
- al‑ʿAlaʾ ibn al‑Hadrami: till Bahrain
- Hudhayfa ibn Muhsin al‑Ghulfaʾi: till Oman
- ʿArfaja ibn Harthama: till al‑Mahra
- al‑Muhajir ibn Abi Umayya: till Jemen, sedan Sanʿaʾ och Hadramawt
- Suwayd ibn Muqarrin: till Tihama i Jemen
Källor
- al‑Tabari: Tarikh al‑Rusul wa‑l‑Muluk (Profeternas och kungarnas historia).
- Ibn al‑Athir: Usd al‑Ghaba (Lejonen i skogen – biografier över sahaba).
- al‑ʿAsqalani: al‑Isaba fi Tamyiz al‑Sahaba (Identifiering av Profetens följeslagare).
- al‑Baladhuri: Futuh al‑Buldan (Ländernas erövringar).
- Ibn Kathir: al‑Bidaya wa‑n‑Nihaya (Början och slutet).
