Den islamiska tron enligt Koranen och Sunnan
Av Muhammad ibn Jameel Zeeno
1. Vad innebär den stora shirk?
Det innebär att man tillhägnar någonting av dyrkan till någon annan än Allah, såsom bön, offerdjur och liknande. Beviset är att Allah sade:
„Åkalla förutom Allah icke någon annan som varken kan gagna eller skada dig. Och om du gjorde det, skulle du helt visst vara bland syndarna – det vill säga de som gör shirk.“ [Yūnus, 106]
„Den största av de stora synderna: att göra shirk mot Allah, att vara olydig mot sina föräldrar och att vittna falskt.“ (Muslim)
2. Vilken är den största synden inför Allah?
Det är den stora shirk. Allah sade:
„O min käre son! Sätt ingen vid Allahs sida. Att förbinda medljälpare med Allah är förvisso en svår synd.“ [Luqmān, 13]
När profeten tillfrAgades om vilken som är den största synden sade han:
„Att du sätter någon vid Allahs sida medan det är Allah som har skapat dig.“ (Mutafaq ʿalayh)
3. Finns shirk i den muslimska ummahn?
Ja, det existerar. Allah sade:
„Och de flesta av dem tror icke på Allah utan att (samtidigt) förbinda medljälpare med Honom.“ [Yūsuf, 106]
„Domens timme kommer inte att äga rum förrän stammar ur min ummah följer dem som gör shirk, och inte förrän ummahn dyrkar avgudar.“ (al-Tirmidhi, sahih)
4. Vilken dom gäller de som ber till döda eller de som inte är närvarande?
Deras tillbedjan till dessa är en form av den stora shirk. Allah sade:
„Åkalla därför icke någon annan gud bredvid Allah, så att du icke blir av dem som är bestraffade.“ [al-Shuʼarāʼ, 213]
„Den som dör medan han åkallar någon annan än Allah kommer till helveteselden.“ (al-Bukhāri)
5. Är åkallelse (duʼā) en form av dyrkan?
Ja. Allah sade:
„Och er Herre säger: Be till Mig, Jag kommer att besvara er bön. De som är för stolta för att dyrka Mig kommer förvisso att föraktät träda in i helvetet.“ [Ghāfir, 60]
„Bön (duʼā) är dyrkan.“ (al-Tirmidhi, hasan sahih)
6. Hör de döda vår bön?
Nej, de döda hör inte. Allah sade:
„…och det kan icke få dem som är i gravarna till att höra.“ [Fātir, 22]
Ibn ʿUmar berättade: Profeten ställde sig efter slaget vid Badr, där de döda polyteisterna låg, och sade: „Har ni funnit det som Allah lovade er vara sant?“ [7:44] Sedan sade han: „Just nu hör de vad jag säger.“
När detta nämndes för ʼAʼīshah sade hon: „Profeten sade att de nu har fått bekräftat att det han brukade säga till dem var sant.“ Sedan reciterade hon:
„Du kan i sanning icke förmå de döda att höra.“ [al-Naml, 80]
Qatada, den som återberättar hadithen, kommenterade: Allah gav dem liv i detta tillfälle så att de kunde höra profetens ord som en tillrättavisning och förödmjukelse. (al-Bukhāri, Bok al-Janāʼiz, kapitel 8)
Vad vi förstår av denna hadith:
1. De döda polyteisternas hörsel var endast tillfällig. Beviset är att profeten sade: „Just nu hör de.“ – vilket innebär att det var ett undantag, inte en regel. Detär väl Qatada som kommenterade: Allah gav dem liv så att de kunde höra Hans tal.
2. ʼAʼīshah ifrAgasatte Ibn ʿUmars återgivning och hävdade att profeten inte sade „De hör“ som en allmän regel, utan „Just nu har de fått vetskapen.“ Hon stödde sig på Koranversen i Surat al-Naml.
3. En möjlig överensstämmelse mellan Ibn ʿUmars och ʼAʼīshahs berättelse är att de döda i princip inte hör – men att Allah i detta fall skänkte dem hörsel som ett mirakel, enbart för profeten, så att de kunde höra hans ord. Och Allah vet bäst.
Författare:
Muhammad ibn Jameel Zeeno