Hadithen på svenska
Abu Hurayrah – må Allah vara nöjd med honom – berättade att Guds Sändebud ﷺ sade: ”Den som tror på Allah och den Yttersta dagen, låt honom tala gott eller tiga. Den som tror på Allah och den Yttersta dagen, låt honom visa godhet mot sin granne. Den som tror på Allah och den Yttersta dagen, låt honom visa gästfrihet mot sin gäst.” (Autentisk – överens om dess autenticitet, [Sahih Muslim: 47])
Förklaring
Profeten ﷺ nämner här tre praktiska uttryck för sann tro. Dessa handlingar är inte bara sociala dygder – de är tecken på en levande tro:
- Tala gott eller tiga – Tungan är kraftfull. Den troende bör använda den för att sprida gott, annars är tystnad bättre.
- Visa godhet mot grannen – Islam lägger stor vikt vid grannskapets rättigheter. Att vara en god granne är en form av dyrkan.
- Visa gästfrihet – Att ta emot gäster med värme och generositet är en profetisk sed och en hedersam handling.
Dessa tre handlingar är enkla men djupgående sätt att visa sin tro i vardagen. De stärker samhället, bygger tillit och speglar islams etik.
Lärdomar från hadithen
- Tro är inte bara i hjärtat – den visar sig i handling
- Tystnad kan vara en form av fromhet när man inte har något gott att säga
- Grannar och gäster har rättigheter – att hedra dem är att hedra sin tro
- Hadithen lär oss att vardagliga relationer är en arena för att visa vår tro på Allah och Domedagen
Praktiskt råd
- Innan du talar, fråga dig: ”Är detta gott, sant och nödvändigt?”
- Var uppmärksam på dina grannar – hälsa, hjälp, visa omtanke
- När du har gäster – bjud på det du kan, med ett öppet hjärta
- Be Allah: ”Å Allah, gör min tunga sann, mitt hjärta rent, och mitt hem en plats av gästfrihet och godhet.”
Originalet på arabiska
عَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ عَنْ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ: «مَنْ كَانَ يُؤْمِنُ بِاللَّهِ وَالْيَوْمِ الْآخِرِ فَلْيَقُلْ خَيْرًا أَوْ لِيَصْمُتْ، وَمَنْ كَانَ يُؤْمِنُ بِاللَّهِ وَالْيَوْمِ الْآخِرِ فَلْيُكْرِمْ جَارَهُ، وَمَنْ كَانَ يُؤْمِنُ بِاللَّهِ وَالْيَوْمِ الْآخِرِ فَلْيُكْرِمْ ضَيْفَهُ». [صحيح] – [متفق عليه] – [صحيح مسلم: 47]