Namn Suran har fått sitt namn från ordet al‑Aʿla i den allra första versen.

Uppenbarelsens period

Ämnesinnehållet visar att även denna är en av de tidigaste surorna som uppenbarades, och orden ”Vi ska låta dig recitera, och du ska inte glömma” i vers 6 visar också att den sändes ned under den period då den Helige Sändebudet (över honom vare Allahs frid) ännu inte helt hade vant sig vid att ta emot uppenbarelse, och när uppenbarelsen kom fruktade han att han skulle glömma dess ord.

Om denna vers läses tillsammans med vers 114 i Surah Ta Ha och verserna 16–19 i Al‑Qiyamah, och dessa tre avsnitt också betraktas med avseende på stil och sammanhang, verkar händelseförloppet vara följande:

Först, i denna sura, blev den Helige Profeten (över honom vare frid) lugnad med innebörden: ”Oroa dig inte alls; Vi ska låta dig recitera detta Ord, och du ska inte glömma det.”

Sedan, efter en tids förlopp, vid ett annat tillfälle när Surah Al‑Qiyamah uppenbarades, började Profeten ofrivilligt upprepa uppenbarelsens ord medan den kom. Då sades det: ”O Profet, rör inte din tunga för att skynda dig att minnas denna uppenbarelse. Det är Vår uppgift att låta den bli ihågkommen och reciterad. Därför, när Vi reciterar den, lyssna noggrant till dess recitation. Återigen, det är Vår uppgift att förklara dess betydelse.”

Slutligen, vid uppenbarelsen av Surah Ta Ha, blev Profeten – på grund av mänsklig svaghet – återigen rädd att hans minne inte skulle kunna bevara någon del av de 113 verser som då uppenbarades fortlöpande, och därför började han memorera dem. Då sades det: ”Och se till att du inte skyndar dig att recitera Koranen innan dess uppenbarelse har fullbordats för dig.”

Efter detta inträffade det aldrig igen att han kände någon sådan oro, för bortsett från dessa tre ställen finns det ingen annan plats i Koranen där detta ämne nämns.

Tema och ämnesinnehåll

Denna korta sura innehåller tre teman: tawhid, instruktioner till den Helige Profeten (över honom vare frid) och det kommande livet.

I den första versen har tawhid‑läran sammanfattats i en enda mening: att Allahs namn ska prisas och upphöjas, det vill säga att Han inte ska nämnas med något namn som antyder brist, fel, svaghet eller likhet med skapade varelser. Ty roten till alla falska trosuppfattningar i världen är felaktiga föreställningar om Allah, som tar formen av felaktiga namn för Hans upphöjda och ärorika Väsen. Därför är det första steget i att rätta tron att Allah endast ska nämnas med de vackra namn som passar och anstår Honom.

I de följande tre verserna sägs: ”Er Herre, vars namn ni uppmanas att prisa, är Den som skapade allt i universum, gav det proportion, fastställde dess bestämmelse och lärde det att utföra den funktion för vilken det skapades. Och ni bevittnar dag och natt detta uttryck för Hans makt: att Han låter växtlighet växa på jorden och sedan reducerar den till torrt skräp. Ingen annan har makt att frambringa våren eller att hindra hösten.”

Sedan, i de två följande verserna, har den Helige Profeten (över honom vare frid) tröstats, som om det sades: ”Oroa dig inte för hur du ska minnas ord för ord den Koran som uppenbaras för dig. Det är Vår uppgift att bevara den i ditt minne, och dess bevarande är inte på något sätt resultatet av någon förträfflighet hos dig, utan resultatet av Vår gunst och nåd. Om Vi så ville skulle Vi låta dig glömma den.”

Därefter har den Helige Profeten (över honom vare frid) fått veta: ”Du har inte gjorts ansvarig för att föra alla till den rätta vägen; din enda plikt är att förmedla sanningen. Och det enklaste sättet att förmedla sanningen är att förmana den som är benägen att lyssna och ta emot förmaningen, och den som inte är benägen ska inte jagas. Den som fruktar de onda följderna av avvikelse och falskhet kommer att lyssna till sanningen och acceptera den, och den olycklige som undviker att lyssna och acceptera den kommer själv att se sitt onda slut.”

Framställningen har sammanfattats med orden: ”Framgång tillhör endast dem som antar renhet i tro, moral och handling, och som minns sin Herres namn och utför bönen. Men människorna är i stället helt upptagna av att söka världens bekvämligheter, fördelar och njutningar, medan de egentligen borde sträva efter sitt välbefinnande i det kommande livet. Ty världen är förgänglig och det kommande livet evigt, och det kommande livets välsignelser är långt bättre än världens välsignelser. Denna sanning har inte endast uttryckts i Koranen, utan även i profeterna Abrahams och Moses böcker har den framhållits för människan.”

10 Senaste inlägg:

Kategorier:

Biblioteket (24) Blandat (1496) Bönetider (93) Koranen (966) Sunnah (1495)

Etiketter:

40-Nawawi al-Bukhari al-Husari al-Koran al-Sunnah Ali ibn Abi Taleb as-Salat as-Sawm as-Sunnah Aʿlām al-Sunna al-Manshūra BÖNEN Bönetider Dajjal det förflutna det nästkommande De utvalda De ödmjukas bön DJJAL Enkel förklaring FASTAN fasta och hälsa fredagspredikan frågor & svar Följeslagare Hadith Hadither Hajj Halal Haram Historia Ibn Majah iftar Imam Muslim islam islamic islamister Islams historia iʿjāz al-Qurʾān KAPITEL 1 KAPITEL 2 KAPITEL 3 KAPITEL 4 KAPITEL 5 KAPITEL 21 KAPITEL 24 KAPITEL 77 KAPITEL 87 KAPITEL 88 KAPITEL 90 KAPITEL 91 KAPITEL 92 KAPITEL 93 KAPITEL 95 KAPITEL 96 KAPITEL 97 KAPITEL 98 KAPITEL 99 KAPITEL 100 KAPITEL 101 KAPITEL 102 KAPITEL 103 KAPITEL 104 KAPITEL 105 KAPITEL 106 KAPITEL 107 KAPITEL 108 KAPITEL 109 KAPITEL 110 Kapitel 111 KAPITEL 112 KAPITEL 113 KAPITEL 114 Koran Koranen KORANEN BERÄTTAR Koranen på svenska Koranvetenskap laylat al-qadr muslimer Män runtom profeten Omar PDF Profeten Profeten sa Profeten sade profetens följare Profetens Sirah RAMADAN Sahaba Sahabah Salah Salat sira Sirah Souhur Sunnah tawhid Tro Vägen till Koranen أعلام السنة المنشورة