Hadith Qudsi: Allahs Ord om Rättvisa, Beroende och Ansvar

Hadithtext

Från Abu Dharr – må Allah vara nöjd med honom – som berättade att Profeten ﷺ återgav från Allah, den Välsignade och Upphöjde, att Han sade:

”Mina tjänare, Jag har förbjudit orättvisa för Mig själv och gjort den förbjuden mellan er, så förtryck inte varandra.

Mina tjänare, alla av er är vilsegångna utom den Jag vägleder, så sök vägledning från Mig och Jag ska vägleda er.

Mina tjänare, alla av er är hungriga utom den Jag ger att äta, så be Mig om mat och Jag ska ge er att äta.

Mina tjänare, alla av er är nakna utom den Jag klär, så be Mig om kläder och Jag ska klä er.

Mina tjänare, ni begår fel dag och natt, och Jag förlåter alla synder, så be Mig om förlåtelse och Jag ska förlåta er.

Mina tjänare, ni kan aldrig nå att skada Mig så att ni skadar Mig, och ni kan aldrig nå att gynna Mig så att ni gagnar Mig.

Mina tjänare, om de första av er och de sista av er, människor och jinner, hade hjärtat av den mest gudfruktige bland er, skulle det inte öka Mitt herravälde det minsta.

Mina tjänare, om de första av er och de sista av er, människor och jinner, hade hjärtat av den mest fördärvade bland er, skulle det inte minska Mitt herravälde det minsta.

Mina tjänare, om de första av er och de sista av er, människor och jinner, stod samlade på en enda plats och bad Mig, och Jag gav var och en vad han bad om, skulle det inte minska det som finns hos Mig mer än vad en nål minskar havet när den doppas i det.

Mina tjänare, det är endast era handlingar – Jag räknar dem för er, sedan återgäldar Jag dem till er. Den som finner gott, låt honom prisa Allah, och den som finner något annat än det, låt honom inte klandra någon annan än sig själv.”

[Återberättad av Imam Muslim]

Förklaring

Hadithen skildrar ett gudomligt tal där Allah vänder sig direkt till människan och påminner henne om både hennes natur och hennes behov, men också om Hans fullkomlighet och oberoende. Allah börjar med att fastslå att Han själv har förbjudit orättvisa och gjort den förbjuden mellan människor. Det betyder att förtryck i alla former är något som strider mot Hans vilja, och att människan måste vara ytterst varsam med hur hon behandlar andra.

Sedan beskriver Allah människans grundläggande tillstånd: utan Hans vägledning går hon vilse, utan Hans försörjning blir hon hungrig, utan Hans omsorg står hon naken. Det är en påminnelse om att människan i sitt innersta är beroende – inte svag i meningen värdelös, utan beroende i meningen skapad för att vända sig till sin Herre. Därför uppmanar Allah människan att söka vägledning, försörjning och skydd från Honom, och lovar att svara.

Allah fortsätter med att beskriva människans benägenhet att fela, dag som natt. Men istället för att fördöma henne erbjuder Han förlåtelse – inte selektivt, inte begränsat, utan för alla synder. Det enda som krävs är att människan vänder sig till Honom och ber om förlåtelse.

Sedan förklarar Allah att människans handlingar, vare sig goda eller onda, aldrig kan påverka Honom. Ingen kan skada Honom, ingen kan gynna Honom. Hans herravälde är fullkomligt och oberoende. Även om hela skapelsen – människor och jinner, från den första till den sista – skulle vara lika gudfruktiga som den mest rättfärdige människan, skulle det inte öka Hans rike det minsta. Och om alla skulle vara lika fördärvade som den mest syndige, skulle det inte minska Hans rike det minsta. Allahs storhet är absolut och förändras inte av skapelsens tillstånd.

Han ger också en bild av Hans oändliga givmildhet: om hela mänskligheten och alla jinner stod på en enda plats och bad om allt de önskade, och Han gav var och en exakt det de bad om, skulle det inte minska Hans rikedom mer än en nål minskar havet när den doppas i det. Det är en kraftfull metafor för att Allahs skatter aldrig tar slut.

Till sist påminner Allah människan om att hennes handlingar registreras och kommer att återgäldas. Den som finner gott på Domedagen bör prisa Allah, för det är Hans vägledning och nåd som gjorde det möjligt. Den som finner något annat har bara sig själv att klandra, eftersom Allah varken förtrycker eller behandlar någon orättvist.

Vad vi kan lära oss från hadithen

1. Orättvisa är absolut förbjudet – både från Gud och mellan människor

Hadithen börjar med att Allah säger att Han själv har förbjudit orättvisa. Det är en mäktig markering: om Gud, som har all makt, ändå avstår från orättvisa, då är det ännu mer självklart att människan – som är svag och begränsad – måste göra detsamma. Det lär oss att varje form av förtryck, kränkning, utnyttjande eller orättvis behandling är något djupt allvarligt i islam.

2. Människan är beroende av Gud – men inte värdelös

Hadithen beskriver människans natur: hon går vilse utan vägledning, hon är hungrig utan försörjning, hon är naken utan omsorg. Det betyder inte att människan är svag i negativ bemärkelse, utan att hon är skapad för att söka sin Herre. Det är en påminnelse om ödmjukhet: vi klarar oss inte själva, och vi behöver inte låtsas som att vi gör det.

3. Gud vill att vi ber – och Han lovar att svara

När Allah säger: ”Be Mig om vägledning… be Mig om mat… be Mig om kläder…” så är det inte en förebråelse, utan en inbjudan. Det är som om Han säger: ”Vänd dig till Mig. Jag vill ge dig. Jag vill ta hand om dig.”

Det lär oss att dua inte är en sista utväg – det är en relation.

4. Alla människor begår fel – men Gud förlåter allt

Hadithen säger att människan felar dag och natt. Det är inte en dom, utan en beskrivning av verkligheten. Det viktiga är att Allah direkt efteråt säger: ”Jag förlåter alla synder – be Mig om förlåtelse.”

Det lär oss att ingen synd är för stor, ingen människa är förlorad, och att vägen tillbaka alltid är öppen.

5. Gud påverkas inte av våra handlingar

Oavsett om hela mänskligheten vore extremt rättfärdig eller extremt ond, skulle det inte förändra Guds herravälde det minsta. Det betyder att:

Gud behöver inte vår lydnad
Gud skadas inte av vår olydnad
Gud är fullkomligt oberoende

Det vi gör är för vår egen skull, inte för Hans.

6. Guds givmildhet är oändlig

Metaforen med nålen i havet är en av de mest kraftfulla i hela hadithlitteraturen. Den visar att:

Guds skatter tar aldrig slut
Hans givande minskar inte Hans rikedom
Det finns ingen konkurrens om Hans gåvor

Det lär oss att aldrig tveka att be stort, be ofta och be med förtröstan.

7. Våra handlingar räknas – och vi ansvarar själva för resultatet

Hadithen avslutas med en tydlig princip:

Det goda vi finner är Guds nåd
Det onda vi finner är konsekvensen av våra egna val

Det är en balans mellan hopp och ansvar. Gud är inte orättvis – vi står själva för våra handlingar.

Sammanfattning: Vad lär hadithen oss?

Den lär oss:

att undvika all form av orättvisa
att vara ödmjuka inför vårt beroende av Gud
att vända oss till Gud i allt
att aldrig ge upp hoppet om förlåtelse
att förstå att Gud är oberoende och fullkomlig
att Hans givmildhet är gränslös
att våra handlingar spelar roll och att vi ansvarar för dem

Det är en hadith som förenar tawhid, tawakkul, rahma, hopp, ansvar och moral i ett enda sammanhängande tal.

Originalet på arabiska

عن أبي ذر må Allah vara nöjd med honom :
عَنِ النَّبِيِّ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فِيمَا رَوَى عَنِ اللهِ تَبَارَكَ وَتَعَالَى أَنَّهُ قَالَ:

«يَا عِبَادِي إِنِّي حَرَّمْتُ الظُّلْمَ عَلَى نَفْسِي، وَجَعَلْتُهُ بَيْنَكُمْ مُحَرَّمًا، فَلَا تَظَالَمُوا، يَا عِبَادِي كُلُّكُمْ ضَالٌّ إِلَّا مَنْ هَدَيْتُهُ، فَاسْتَهْدُونِي أَهْدِكُمْ، يَا عِبَادِي كُلُّكُمْ جَائِعٌ إِلَّا مَنْ أَطْعَمْتُهُ، فَاسْتَطْعِمُونِي أُطْعِمْكُمْ، يَا عِبَادِي كُلُّكُمْ عَارٍ إِلَّا مَنْ كَسَوْتُهُ، فَاسْتَكْسُونِي أَكْسُكُمْ، يَا عِبَادِي إِنَّكُمْ تُخْطِئُونَ بِاللَّيْلِ وَالنَّهَارِ وَأَنَا أَغْفِرُ الذُّنُوبَ جَمِيعًا فَاسْتَغْفِرُونِي أَغْفِرْ لَكُمْ، يَا عِبَادِي إِنَّكُمْ لَنْ تَبْلُغُوا ضَرِّي فَتَضُرُّونِي، وَلَنْ تَبْلُغُوا نَفْعِي فَتَنْفَعُونِي، يَا عِبَادِي لَوْ أَنَّ أَوَّلَكُمْ وَآخِرَكُمْ وَإِنْسَكُمْ وَجِنَّكُمْ كَانُوا عَلَى أَتْقَى قَلْبِ رَجُلٍ وَاحِدٍ مِنْكُمْ مَا زَادَ ذَلِكَ فِي مُلْكِي شَيْئًا، يَا عِبَادِي لَوْ أَنَّ أَوَّلَكُمْ وَآخِرَكُمْ وَإِنْسَكُمْ وَجِنَّكُمْ كَانُوا عَلَى أَفْجَرِ قَلْبِ رَجُلٍ وَاحِدٍ مَا نَقَصَ ذَلِكَ مِنْ مُلْكِي شَيْئًا، يَا عِبَادِي لَوْ أَنَّ أَوَّلَكُمْ وَآخِرَكُمْ وَإِنْسَكُمْ وَجِنَّكُمْ قَامُوا فِي صَعِيدٍ وَاحِدٍ فَسَأَلُونِي فَأَعْطَيْتُ كُلَّ إِنْسَانٍ مَسْأَلَتَهُ مَا نَقَصَ ذَلِكَ مِمَّا عِنْدِي إِلَّا كَمَا يَنْقُصُ الْمِخْيَطُ إِذَا أُدْخِلَ الْبَحْرَ، يَا عِبَادِي إِنَّمَا هِيَ أَعْمَالُكُمْ أُحْصِيهَا لَكُمْ ثُمَّ أُوَفِّيكُمْ إِيَّاهَا، فَمَنْ وَجَدَ خَيْرًا فَلْيَحْمَدِ اللهَ، وَمَنْ وَجَدَ غَيْرَ ذَلِكَ فَلَا يَلُومَنَّ إِلَّا نَفْسَهُ».

[صحيح] – [رواه مسلم] – [صحيح مسلم: 2577]

10 Senaste inlägg:

Kategorier:

Etiketter: