Hadithen på svenska
Abu Saʿid al-Khudri – må Allah vara nöjd med honom – berättade att Guds Sändebud ﷺ sade:
”Ingen skada och inget skadande. Den som skadar (andra), honom kommer Allah att skada. Och den som orsakar svårigheter, honom kommer Allah att göra det svårt för.”
(Autentisk enligt stödjande kedjor – återberättad av al-Daraqutni, [Sunan al-Daraqutni: 3079])
Förklaring
Denna hadith är en av de mest grundläggande rättsprinciperna i islamisk lag och etik. Den består av två korta men kraftfulla satser:
- ”La darar” – ingen får skada andra
- ”Wa la dirar” – och ingen får orsaka skada i gengäld eller på ett orättvist sätt
Detta innebär att det är förbjudet att skada andra – vare sig fysiskt, psykiskt, ekonomiskt eller socialt – och även att hämnas på ett sätt som orsakar ny orättvisa. Islam bygger på rättvisa, barmhärtighet och att minimera skada i samhället.
Profeten ﷺ förklarar vidare att den som medvetet skadar andra eller gör livet svårt för dem, kommer själv att möta Guds straff och svårigheter.
Lärdomar från hadithen
- Skada är förbjudet i alla former, oavsett om det är aktivt eller reaktivt
- Islam uppmuntrar till att förebygga skada och att lösa konflikter med rättvisa och mildhet
- Denna princip används som grund i islamisk rätt (fiqh) för att ogiltigförklara avtal eller handlingar som orsakar skada
- Hadithen visar att Allah skyddar de förtryckta och straffar de orättvisa
Praktiskt råd
- Undvik att skada andra – i ord, handling eller beslut
- Om du har orsakat skada, be om förlåtelse och gottgör det du gjort
- I konflikter: sök lösningar som inte skadar någon part
- Be Allah: ”Å Allah, gör mig till en som inte skadar någon, och skydda mig från att bli orättvist behandlad. Hjälp mig att vara rättvis, mild och barmhärtig i allt jag gör.”
Originalet på arabiska
عَنْ أَبِي سَعِيدٍ الْخُدْرِيِّ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ: «لَا ضَرَرَ وَلَا ضِرَارَ، مَنْ ضَارَّ ضَرَّهُ اللَّهُ، وَمَنْ شَاقَّ شَقَّ اللَّهُ عَلَيْهِ». [صحيح بشواهده] – [رواه الدارقطني] – [سنن الدارقطني: 3079]