Skuggade av Änglar!
När de sjuttio Ansaar gav Allahs Sändebud frid vare över honom trohetseden i det Andra Löftet vid ’Aqabah, var ’Abd Allah Ibn ’Amr Ibn Hiraam, även känd som Abu Jaabir Ibn ’Abd Allah, en av dem. När Allahs Sändebud frid vare över honom valde ut några ledare bland dem var ’Abd Allah Ibn ’Amr en av dessa ledare. Allahs Sändebud frid vare över honom utsåg honom till ledare för sitt folk, Bani Salamah. När de återvände till Al-Madiinah offrade han sig själv, sina pengar och sin familj i islams tjänst. Efter Sändebudets Hijrah till Al-Madiinah fann Abu Jaabir den yttersta glädjen i att följa Profeten frid vare över honom dag och natt.
I slaget vid Badr gick han ut och kämpade som en hjälte. Vid Uhud drömde han om sin död innan muslimerna gick ut i strid. Han överväldigades av en sann känsla av att han inte skulle komma tillbaka och hans hjärta var fyllt av glädje. Han kallade till sig sin son Jaabir Ibn ’Abd Allah, den ädle följeslagaren, och sade: ”Jag ser mig dödad i denna strid. Kanske ska jag vara den förste martyren bland muslimerna. Vid Allah, jag ska inte lämna någon som jag tycker mer om än dig efter Allahs Sändebud frid vare över honom. Jag är i skuld, betala mina skulder och gör dina bröder till din angelägenhet.”
Nästa morgon gick muslimerna ut för att möta Quraish som hade kommit med en bullrig armé för att invadera deras fridfulla stad. En fruktansvärd strid rasade, i vars början muslimerna uppnådde en snabb seger. Det kunde ha blivit en avgörande seger om det inte vore för bågskyttarna, som Sändebudet frid vare över honom hade beordrat att stanna på sina positioner och aldrig lämna dem, och som frestades av denna snabba seger över Quraish. De lämnade sina positioner på berget och sysselsatte sig med att samla bytet från den besegrade armén! Quraish samlade snabbt sina spridda rester när den fann muslimernas rygg fullständigt exponerad. De överraskade dem med ett snabbt anfall bakifrån och förvandlade muslimernas seger till ett nederlag.
Under denna bittra strid dog ’Abd Allah Ibn ’Amr som martyr. När muslimerna gick för att hitta sina martyrer efter att striderna hade upphört gick Jaabir Ibn ’Abd Allah för att söka efter sin far. Han fann honom bland martyrerna, som polyteisterna hade ställt ut på ett fruktansvärt sätt tillsammans med andra hjältar. Jaabir och en del av hans familj grät över islams martyr ’Abd Allah Ibn ’Amr Ibn Hiraam när Allahs Sändebud frid vare över honom passerade förbi. Han sade: ”Gråt över honom eller inte, änglarna är här för att skugga honom med sina vingar!”
Abu Jaabirs tro var stark. Hans kärlek till, eller rentav längtan efter, att dö i Allahs sak var hans största ambition. Efteråt tillkännagav Allahs Sändebud frid vare över honom de stora nyheterna som skildrade hans stora förkärlek för martyrskap. En dag sade han frid vare över honom till ’Abd Allahs son Jaabir: ”O Jaabir, Allah har aldrig talat till någon utom från bakom ett slöja, men Han har talat till mig ansikte mot ansikte. Han sade: ’O slav, be Mig att ge dig.’ Han sade: ’O Allah, jag ber Dig att låta mig återvända till jorden för att bli dödad igen i Din sak.’ Allah svarade: ’Jag har sagt förut: De ska inte återvända till dem.’ Han sade: ’O Allah, underrätta då dem som kommer efter mig om de välsignelser Du har skänkt oss.’ Så sände den Upphöjde Allah ned: ’Tro inte att de som dödats på Allahs väg är döda. Nej, de är levande hos sin Herre och försedda med livets förnödenheter. De fröjdar sig åt vad Allah har skänkt dem av Sin nåd, och de gläds för dem som inte ännu anslutit sig till dem utan lämnats kvar (inte ännu martyrer), att ingen fruktan ska komma över dem och de ska inte sörja'” (3:169–170).
När muslimerna identifierade sina fromma martyrer efter slaget vid Uhud och ’Abd Allah Ibn ’Amrs familj hade identifierat hans kropp, lade hans hustru honom, tillsammans med sin bror som också vann martyrskap, på sin kamel. Hon började ta dem tillbaka till Al-Madiinah för att begrava dem där. Likaså gjorde en del andra muslimer med sina martyrer. Men Allahs Sändebuds frid vare över honom utropare hann upp med dem och tillkännagav Sändebudets order: ”Begrav martyrerna på sin stridsbetesplats.” Så återvände de alla med sina martyrer.
Den ädle Profeten frid vare över honom övervakade begravningen av sina martyriserade följeslagare som hade uppfyllt sitt löfte till Allah och offrat sina dyrbara själar som ödmjuka gåvor till Allah och Hans Sändebud. När det var ’Abd Allah Ibn Hiraam’s tur att begravas ropade Allahs Sändebud frid vare över honom: ”Begrav ’Abd Allah Ibn ’Amr och ’Amr Ibn Al-Jamuuh i en och samma grav; de var kärleksfulla och uppriktiga mot varandra i denna värld.”
Nu, under förberedelsernas stunder av den lyckliga graven för att ta emot de två ärorika martyrerna, låt oss kasta en kärleksfull blick på den andre martyren, ’Amr Ibn Al-Jamuuh!