Börja med en stark grund
Gud skänkte Luqman visdom. Visdom innebär att följa profeternas fotspår genom att kalla människor till att dyrka Gud allena. Utöver detta handlar det om att lära dem hur man gör detta på bästa möjliga sätt, med början i de viktigaste aspekterna och så vidare. Luqman ville det bästa för sin son och gav honom råd som skulle tjäna honom väl i både denna värld och det kommande livet. Detta råd gäller i vilken era som helst, och föräldrar som kämpar med att uppfostra troende barn idag kommer att ha stor nytta av detta råd. Vi har redan diskuterat de första tre viktiga råden, som var att dyrka Gud allena, att vara plikttrogen mot föräldrar och att inse att Gud har fullständig kontroll över alla angelägenheter. I del 2 fortsätter vi diskussionen.
4. ”O min son! Förrätta bönen fullständigt…” (Koranen 31:17)
Luqman råder sin son att be regelbundet och inom rätt tidsram. Alla föräldrar bör lära sina barn inte bara hur man ber utan varför vi ber och dess betydelse. Det arabiska ordet för bön är salah och ordet betecknar förbindelse. Bönen är vårt sätt att knyta an till och upprätthålla en förbindelse med Gud. Bön vid fasta tider fungerar som en påminnelse om varför vi är här och hjälper till att styra tankar och handlingar bort från synd och mot åminnelsen av Gud.
5. ”…påbjud människorna allt som är gott och förbjud dem från allt som är ont…” (Koranen 31:17)
Att påbjuda det goda och förbjuda det onda är ett ansvar för varje troende – härskare och undersåtar, män och kvinnor, var och en enligt sin förmåga. Profeten Muhammed sade: ”Den av er som ser en ond handling, låt honom ändra den med sin hand (genom att agera); och om han inte kan, då med sin tunga (genom att tala ut); och om han inte kan, då med sitt hjärta (genom att känna att det är fel), och det är den svagaste tron.”[1]
6. ”…och bär med tålamod vad som än drabbar dig…” (Koranen 31:17)
Luqman råder sin son att be fullständigt, påbjuda det goda och förbjuda det onda och rekommenderar sedan tålamod när man har att göra med människor för detta ändamål och i alla angelägenheter. Profeten Muhammeds svärson Ali ibn Abi Talib definierade tålamod som ”att söka Guds hjälp”.[2] Att minnas Gud och begrunda Hans storhet är nyckeln till tålamod, och tålamod är en nyckel till det eviga paradiset – därför var detta verkligen ett klokt råd.
7. ”Och vänd inte bort ditt ansikte från människor i stolthet…” (Koranen 31:18)
Försök att inte bete dig som om du är bättre än alla andra. Ödmjukhet är en mycket önskvärd egenskap för varje troende att sträva efter. Ödmjukhet kan leda oss till paradiset, precis som dess motsats, arrogans, kan leda oss till helvetet. Satans arrogans eller brist på ödmjukhet orsakade inte bara hans utvisning från paradiset utan dömde honom och hans anhängare till helvetet. Profeten Muhammed betedde sig inte mot andra som om han var bättre än de, och han vägrade heller inte manuellt arbete. En av hans följeslagare berättade att Profeten Muhammed arbetade glatt tillsammans med tjänare eller arbetare.
8. ”…och vandra inte med fräckhet genom jorden. Sannerligen, Allah tycker inte om någon arrogant skrävlare.” (Koranen 31:18)
Att vandra med fräckhet genom landet är en annan form av arrogans. Det är som om Luqman ville betona vikten av ödmjukhet. Alla människor är lika inför Gud – det enda som skiljer dem åt är fromhet. Profeten Muhammed, hans följeslagare och de tidiga generationerna av muslimer förstod begreppet ödmjukhet. Följande är historien om en man som vandrade genom jorden utan fräckhet.
Under sitt kalifat marscherade Umar ibn Al-Khattab mot Damaskus med sin armé. Abu Ubayda var med honom. De kom till en liten sjö. Umar steg ned från sin kamel, tog av sig sina skor, band ihop dem och hängde dem över axeln. Han tog sedan av sig kamelens grimma och de gick in i vattnet tillsammans. När han såg detta framför armén sade Abu Ubayda: ”O de troendes befälhavare! Hur kan du vara så ödmjuk inför alla dina män?” Umar svarade: ”Ve dig, Abu Ubayda! Om bara någon annan än du tänkte på det sättet! Sådana tankar kommer att orsaka muslimernas fall. Ser du inte att vi verkligen var ett mycket ringa folk? Gud lyfte oss till en position av heder och storhet genom islam. Om vi glömmer vilka vi är och önskar något annat än den islam som upphöjde oss, kommer den som lyfte oss säkert att förnedra oss.”[3]
9. ”Och var måttfull (eller visa inte fräckhet) i din gång…” (Koranen 31:19)
Ett indianskt ordspråk berättar för oss att vi kommer att bli kända av de spår vi lämnar efter oss. Luqman råder sin son att vandra varsamt på denna jord och inte krascha in i situationer med tunga stövlar. Han råder till att tålamod och ödmjukhet bör vara en persons normala – eller som vi säger nuförtiden – grundläggande uppträdande. Troende bör vara kända för ödmjukheten, mildhet och barmhärtighet i sitt beteende.
10. ”…och sänk din röst. Sannerligen, den hårdaste av alla röster är åsnehornas skrålande.” (Koranen 31:19)
Slutligen råder Luqman sin son att sänka rösten. Att vara högljudd och hård, säger han, får ens röst att låta som åsnors skrålande. Att skrika vinner inga hjärtan – det kränker och alienerar människor.
Luqman den vise ger sin son råd i 10 punkter. Det är viktigt att notera att Luqman börjar med den viktigaste lärdomen – tron på en Gud. Han klargör också att det att associera andra med Gud i dyrkan är den enda oförlåtliga synden. Därefter, efter att ha lagt troens grunder, påminner Luqman sin son om de grundläggande värderingar en troende måste sträva efter att förvärva, medan han samtidigt undviker stolthet och arrogans. När föräldrar kan förmedla dessa 10 råd till sina barn lägger de grunden för ett lyckligt liv. Om barn kan efterlikna detta beteende som visas av deras föräldrar och vårdnadshavare är det ännu bättre.
Fotnoter:
[1] Saheeh Muslim [2] Ibn Qayyim al-Jawziyyah, 1997, Patience and Gratitude, engelsk översättning, Storbritannien, Ta-Ha Publishers. S. 12 [3] As-Sallabi, Dr Ali Muhammad. Umar Ibn Al-Khattab: His Life and Times. International Islamic Publishing House, Saudiarabien. (2007)