Muhammad ibn Saalih al-’Uthaymeen
En förklaring om de typer av kläder i vilka det är Haram att be, samt det sätt på vilket man bör välja att råda andra angående denna fråga.
Den Hanbalitiska rättsskolans åsikt
Vad gäller den som ber i kläder som är Haram bör hans bön betraktas som ogiltig. Skälet till detta är att tillåtlighet är bland förutsättningarna för de kläder man använder för att täcka sig. Så om en person ber i kläder som är Haram — vare sig detta beror på det sätt på vilket de anskaffades, deras material eller egenskaper, eller de specifika pengar som användes vid köpet — betraktas hans bön som ogiltig.
Typer av Haram-kläder
Ett exempel på kläder som är Haram på grund av det sätt de anskaffades inkluderar sådana som tagits genom olagligt beslag, stulna eller liknande. Ett exempel på kläder som är Haram i förhållande till deras material är sidenkläder för män, eller sådana som innehåller avbildningar vare sig för män eller kvinnor, eftersom sådana kläder är Haram för båda könen. Vad gäller kläder som är Haram på grund av deras egenskaper kan ett exempel på detta vara en mans bön i kvinnokläder eller vice versa.
Regeln för kläder köpta med stulna pengar
Vad gäller kläder som är Haram på grund av de specifika pengar som användes vid köpet kan ett exempel vara om en man köpte kläder med stulna pengar. Denna fråga kräver utvikning: Om köpavtalet inträffade specifikt gällande de stulna pengarna [som täckte kostnaden], kommer ens bön i sådana kläder att betraktas som ogiltig. Om dock köpavtalet inte har någon klausul som i förväg specificerar källan till förmögenheten — det vill säga om köparen tar ansvar för kostnaden i framtiden — är hans bön i sådana kläder giltig. En sådan utvikning representerar juristernas (rahimahumullah) omsorg och uppmärksamhet på detaljer i jurisprudensfrågor. Såtillvida att om du skulle gå till en klädhandlare och säga: ”Sälj mig detta plagg för detta belopp pengar”, som var stulna, och han säljer det till dig, skulle din bön i det vara ogiltig. Detta beror på att det avtalsliga arrangemanget som görs här likaså är ogiltigt på grund av att det inträffade i relation till sedlar som var stulna och Haram. Om du dock i stället skulle säga till honom: ”Sälj mig detta plagg för tio Dirham [betalda i framtiden]” och han säljer det till dig, och du senare täcker kostnaden för det plagget med stulna pengar, betraktas detta köpeavtal som giltigt även om de pengar som användes i transaktionen var Haram. Detta beror på att inga specifika pengar specificerades som en del av det ursprungliga köpeavtalet. Snarare skulle dess kostnad betalas i framtiden. Kostnaden reglerades slutligen av köparen med stulna pengar [som inte specificerades när varorna bytte ägare].
Bevis och resonemang för den Hanbalitiska rättsskolans åsikt
Beviset för att ens bön betraktas som ogiltig i sådana kläder är att täcka sig i bön är en form av dyrkan. Som sådan har varje dyrkansaktt som sker på ett förbjudet sätt också skett på ett sätt som strider mot Allahs och Hans Sändebuds ﷺ befallning. Därför måste den förkastas på grund av hans ﷺ uttalande: ”Den som ägnar sig åt en handling som inte är från vår sak [av Islam] kommer att få den handlingen förkastad.”¹ Dessutom är täckandet av sin ’Awrah bland bönens förutsättningar, men att bära dessa specifika kläder är Haram.
Det är omöjligt för en befallning och ett förbud att gälla ett enda föremål. Det vill säga, detta Haram-plagg används av en person för att täcka sig i bön, vilket är obligatoriskt. Samtidigt är det också Haram för honom att bära exakt samma plagg eftersom det är bland kategorierna av Haram-kläder. Följaktligen har skyldighet och förbud kolliderat i en enda fråga.
Som sådant kan det som är Haram — ur ett lagstiftande perspektiv (dvs. plagget) — likställas med det icke-existerande (dvs. handlingen att be), vilket skulle innebära att bäraren inte uppfyller den skyldighet som åläggs honom av den lagstiftningen. Med tanke på detta är det som om hans kläder inte existerar eftersom han har låtit det som är förbjudet ta platsen för den skyldighet som ålagts honom, och kolliderar skyldighet med förbud. Denna fråga måste ogiltigförklaras som om han aldrig uppfyllde den befallning med vilken han beordrades. Detta resonemang är ganska välgrundat. Dessutom stöds det av berättelsen i vilken Sändebudet ﷺ beordrade mannen som bad med sina kläder under anklarna att upprepa sin bön.² Detta bevisar att tillåtlighet är bland förutsättningarna för de kläder som används för att klä sig i bön.
Shaykh Ibn ’Uthaymins (rahimahullah) åsikt
Många andra lärde har också antagit åsikten att täcka sig i Haram-kläder i bön inte ogiltigförklarar bönen. Detta beror på att täckandet av sin ’Awrah fortfarande kan ske med hjälp av kläder som är Haram. Här gäller skyldighet och förbud olika frågor. Det vill säga, att bära det specifika plagget är Haram men dess förbud är orelaterat till bön. Snarare är det Haram att bära det i alla och varje omständighet.
För att ytterligare klargöra denna punkt: Om Lagstiftaren skulle säga: ”Be inte i dessa kläder”, och en person sedan bad i dem, skulle vi behöva säga: Den utförda bön är ogiltig eftersom du har bett i de kläder du specifikt förbjöds att be i. Lagstiftaren har dock inte specifikt förbjudit utförandet av bön i dessa kläder men har istället förbjudit att bära dessa kläder vid alla tider, vare sig i bön eller annars. Således stipulerar hans bärande av dem inte ogiltigheten av bön eftersom riktningen för skyldighet och förbud är olika. Befallningen att klä sig i bön är för bönens eget syfte:
”O Aadams barn! Tag er prydnad (genom att bära era rena kläder), när ni ber.” (Al-A’raaf, 7:31)
Förbudet mot att bära Haram-kläder är helt orelaterat till bön. Snarare härstammar dess otillåtlighet från användandet av en vara vars användning är olaglig för personen i fråga. Denna åsikt — det vill säga, att bön i kläder som är Haram bör betraktas som giltig — är korrekt. Utom om Hadeethen om mannen vars kläder hängde under anklarna bekräftas som autentisk. Om den berättelsen är autentisk måste vi anta en ståndpunkt konsekvent med den. Många lärde har dock bedömt den som svag. De säger: Den får inte användas som bevis. Som sådant kan vi inte ålägga en person att upprepa sin bön enbart baserat på en sådan svag berättelse.
[F]: Vad händer om en person ber medan han bär ett Haram-plagg men också bär andra tillåtna plagg samtidigt?
[S]: Kompositörens uppenbara ståndpunkt verkar vara att en sådan persons bön är ogiltig. Eftersom han säger: ”eller ber i ett plagg som är Haram för honom” snarare än att säga: ”eller täcker sig med kläder som är Haram för honom.” Med tanke på detta, enligt kompositören, om en man skulle be i siden men undertill också bär bomull eller ull, skulle hans bön fortfarande betraktas som inkorrekt. Det har också sagts: Om Haram-kläderna bärs som underkläder i kontakt med kroppen och de tillåtna kläderna bärs som ett täckande ovanpå dessa, är bön inkorrekt. Om vice versa bör bön betraktas som korrekt. Resonemanget bakom detta är att de kläder som bärs som underkläder i kontakt med kroppen faktiskt är vad man har använt för att täcka sig. Om ett plagg används som ett täckande har man fortfarande faktiskt täckt sig med det som bärs undertill. Således finns det en skillnad mellan de två. Även om kompositörens uppenbara ståndpunkt är att det inte finns någon skillnad. Den korrekta åsikten är, som tidigare nämnts, att bön i Haram-kläder bör betraktas som giltig.
Att råda andra bör skilja sig åt före och efter att bön utförs
Om en person skulle begära ett utlåtande från oss efter att redan ha bett i ett Haram-plagg, skulle vi inte beordra honom att upprepa sin bön. Om han däremot skulle fråga oss om det innan han ber, skulle vi beordra honom att ta av de kläder som är Haram för honom. Inte enbart på grund av bön, utan snarare för att dessa kläder är Haram och det är otillåtet för honom att använda dem. Här finns det en skillnad mellan oss som underlättar användandet av Haram av en person som söker att använda det, och en person som frågar angående en handling som redan har utförts i det förflutna och avslutats. Han bör inte beordras att upprepa sin bön.
Enligt den Hanbalitiska rättsskolan skulle han dock vara skyldig att upprepa den. För att en persons bön ska betraktas som ogiltig på grund av att bära Haram-kläder [enligt den Hanbalitiska rättsskolan] måste han både ha kunskap om det förbjudna i sina kläder och komma ihåg det faktum att han har burit dem. Om han antingen är okunnig om eller ouppmärksam på sina kläders natur vid tidpunkten för bönen behöver han inte upprepa sin bön.
[F]: Om en person bara äger Haram-kläder, bör han bära dem för att be?
[S]: Vi måste undersöka hans omständigheter. Om klädernas förbjudna natur rör rättigheterna hos en annan Allahs tjänare, som kläder som anskaffats genom olagligt beslag, måste han inte be medan han bär dem. Om han bara äger kläder som anskaffats på detta sätt, skulle vi säga: ”Ta av dem och be naken. Det är otillåtet för dig att be i dessa kläder. Ty dess förbud rör en annans rättigheter. Utom om du befinner dig under en förmildrande omständighet, som till exempel att skydda dig från kyla, i vilket fall du bör be i dem. Eftersom att bära sådana kläder i denna omständighet betraktas som tillåtet.”
Om de ifrågavarande kläderna är Haram i förhållande till en av Allahs rättigheter, är det inget fel om han ber i dem. Till exempel sidenkläder för en man som inte äger något annat plagg. Han kan be i dem eftersom de bara är Haram på grund av en av Allahs rättigheter. Och Allahs rättighet kan efterges på grund av ett giltigt undantag. Här kan han be i dem utan att behöva upprepa sin bön. På liknande sätt, om man bara äger kläder som bär avbildningar, kan han be i dem under förutsättning att han inte kan hitta något annat.
Andra lärde säger också: Om de kläder han äger är Haram eftersom de rör rättigheterna hos en annan Allahs tjänare, kan han be i dem eftersom detta representerar en användning som är obetydlig angående vilken seder och bruk hos de flesta människor skulle stipulera tillåtelse. Vi tror med nära säkerhet att om den sanne ägaren av de ifrågavarande kläderna visste att du använde dem för att täcka dig och att du inte ägde något annat plagg än det, skulle han förlåta användandet av hans egendom för ett sådant syfte. Detta är fallet för majoriteten av människor och skulle annars vara välkänt. Denna åsikt är inte långt från välgrundat, särskilt om du vet att den sanne ägaren av dessa kläder är en generös, rättfärdig man. Här skulle vi behöva säga: Du måste använda dem för att täcka dig när du ber. Detta beror på att en sådan man med stor sannolikhet är nöjd med användandet av sin egendom på detta sätt.
Slutnoter:
¹ Autentisk: berättat av Muslim: 1718.
² Svag: berättat av Abu Dawod: 638. I den beordrar Profeten ﷺ en man vars kläder sträckte sig under anklarna att utföra Wudu två gånger och sade sedan: ”Sannerligen bad han med sina kläder hängande under anklarna och sannerligen accepterar Allah inte bön av den man som låter sina kläder hänga under anklarna.” Bedömd som svag av Shaykh al-Albaanee i Jaami’ Turaath 3:354. Se Sunan Abee Dawod redigerad av Muhee al-Deen ’Abd al-Hameed.
Källa: Al-Sharh al-Mumti’ 2:173-177
