Hadithen på svenska
Muʿawiyah al-Qushayri – må Allah vara nöjd med honom – sade:
”Jag frågade: ’O Guds Sändebud, vad har en av oss för plikt gentemot sin hustru?’ Han ﷺ svarade: ’Att du ger henne mat när du själv äter, och kläder när du själv klär dig eller skaffar något. Och slå henne inte i ansiktet, förolämpa henne inte, och lämna henne inte (vid konflikt) annat än i hemmet.’”
(Hasan – återberättad av Abu Dawud, Ibn Majah och Ahmad, [Sunan Abi Dawud: 2142])
Förklaring
Denna hadith sammanfattar grundläggande rättigheter och respekt inom äktenskapet. Profeten ﷺ betonar att mannen har ett ansvar att behandla sin hustru med rättvisa, värdighet och omtanke. Det innebär:
- Ekonomisk rättvisa: Att ge sin hustru mat och kläder på samma nivå som man själv har – inte att leva i överflöd medan hon försummas.
- Fysisk respekt: Att aldrig slå, särskilt inte i ansiktet – vilket är en grov kränkning av människans värdighet.
- Verbal respekt: Att inte förolämpa eller förnedra henne med ord.
- Konflikthantering med värdighet: Om man måste ta avstånd i en konflikt, ska det ske inom hemmet, inte genom att förnedra eller överge henne offentligt.
Profeten ﷺ visar här ett ideal av äktenskaplig etik där kärlek, respekt och ansvar går hand i hand.
Lärdomar från hadithen
- Rättvisa i försörjning och behandling är en plikt i äktenskapet
- Islam förbjuder våld och förolämpningar inom äktenskapet
- Konflikter ska hanteras med respekt och inom hemmets ramar
- Hadithen visar att äktenskapet är ett förtroende och en helig förbindelse
Praktiskt råd
- Behandla din partner med samma omsorg som du önskar för dig själv
- Undvik alla former av våld – fysisk, verbal eller känslomässig
- Vid konflikt – sök lösning med tålamod, inte genom att såra eller förnedra
- Be Allah: ”Å Allah, gör mig rättvis och kärleksfull mot min familj, och hjälp mig att följa Din Profets ﷺ väg i mitt äktenskap.”
Originalet på arabiska
عَنْ مُعَاوِيَةَ الْقُشَيْرِيِّ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ: قُلْتُ: يَا رَسُولَ اللَّهِ، مَا حَقُّ زَوْجَةِ أَحَدِنَا عَلَيْهِ؟ قَالَ: «أَنْ تُطْعِمَهَا إِذَا طَعِمْتَ، وَتَكْسُوَهَا إِذَا اكْتَسَيْتَ، أَوِ اكْتَسَبْتَ، وَلَا تَضْرِبِ الْوَجْهَ، وَلَا تُقَبِّحْ، وَلَا تَهْجُرْ إِلَّا فِي الْبَيْتِ». [حسن] – [رواه أبو داود وابن ماجه وأحمد] – [سنن أبي داود: 2142]