Att Inse Förekomsten av Najasah (Orent) på Sig Själv Efter Bönens Avslutning
Muhammad ibn Salih al-Othaymin
Bevis för att man inte behöver upprepa sin salah vid insikten om eller påminnelsen om förekomsten av najasah i efterhand.
Den Hanbalitiska regelverket för den som är omedveten, glömsk eller gkunnig om Najasah (orenhet)
Enligt den Hanbalitiska madh`hab behöver den som ser najasah [på sina kläder eller kropp] efter bönen, men var omedveten om den under bönen, inte upprepa sin salah. Vad gäller den som visste att den hade smutsat hans kläder, men glömde det eller var okunnig om dess plats, måste han upprepa sin salah.
Den najasah som avses här är en mängd som inte kan förbises. Eftersom förekomsten av en mängd som kan förbises inte skadar ens salah.
”På honom” det vill säga antingen på hans kropp eller kläder. Två scenarier har nämnts här:
Behandlat i uttalandet: ”men var omedveten om den.” Det vill säga, okunnig om huruvida najasah hade smutsat honom under hans bön, eller efter dess avslutning. I denna omständighet behöver han inte upprepa sin salah av två skäl:
- Salah har redan avslutats utan säkerhet om ett korrumperande element. Det grundläggande tillståndet för bönen är att najasah inte existerar. Av denna anledning, om en person skulle ha tvivel efter att ha bett angående antalet rakʿahs, och undrar om han bad tre eller fyra, spelar sådana tvivel ingen roll. Salah har redan avslutats.
- Denna person vet inte om denna najasah smutsat honom före hans taslim eller efter det. Hans ursprungliga tillstånd är ett som (antas vara) fritt från det och han behöver därför inte be sin salah igen.
Även om han är nästan säker på att najasah hade smutsat honom före salah, behöver han inte upprepa den. Detta beror på att nästan säkerhet här är detsamma som att hysa tvivel. Att tvivla på existensen av något är detsamma som att det inte existerar. Av denna anledning, när Sändebudet ﷺ tillfrågades angående en man som stördes av innehållet i sin mage under bönen och fick tvivel om huruvida gaser hade lämnat hans kropp eller inte, sade han ﷺ: ”Låt honom inte avbryta bönen tills han antingen hör dess ljud eller känner dess lukt.” ¹ Också på grund av regeln i rättsvetenskap: ”Säkerhet kan inte avlägsnas utom med det som på liknande sätt är säkert.” Därför förblir det som är säkert opåverkat av det som endast är troligt eller tveksamt.
En person som visste att han var smutstad av najasah under bönen, men var omedveten om det när han utförde handlingen som sådan, på ett sådant sätt att han inser det efter bönens avslutning. Det är den Hanbalitiska madh`habens åsikt att han måste upprepa sin salah. Ett exempel på detta skulle vara om en man bad och vid utförandet av taslim i slutet, ser han torkad najasah på sina kläder. Han är säker på att najasah i fråga smutsat hans kläder innan han påbörjade salah, även om han inte insåg det vid den tidpunkten.
Det finns tre former av okunnighet:
- Att veta att najasah hade smutsat ens kläder under bönen men bara inse det efter bönens avslutning.
- Att känna till närvaron av najasah under bönen, men vara okunnig om huruvida den är av tillräckliga proportioner för att ogiltigförklara den salah som utförs. Till exempel, medan en man ber ser han fläckar på sina kläder. Han vet inte om mängden najasah är tillräckligt liten för att förbises eller inte. Det klargörs sedan för honom att dess mängd inte kan förbises.
- En person känner till dess närvaro under bönen även om han är okunnig om det faktum att borttagning av najasah är en förutsättning för salah. Exemplet på detta är självklart.
I alla tre dessa scenarier måste personen upprepa sin salah [enligt den Hanbalitiska madh`hab] på grund av bristande uppfyllelse av en av förutsättningarna för salah vilket är det fullständiga undvikandet av najasah. Det är som om han bad utan att utföra wudu på grund av att han glömde att han hade ogiltiggjort den.
Vad gäller vårt uttalande ”men glömde det”, det vill säga han glömde att najasah hade smutsat honom och insåg det först efter att ha sagt taslim. Han måste upprepa sin salah enligt den Hanbalitiska madh`hab för att ha misslyckats med att uppfylla en av förutsättningarna för salah vilket är det fullständiga undvikandet av najasah. Detta är detsamma som att han glömsk bad efter att ha ogiltiggjort sin wudu. Detta gäller också för honom att glömma att rengöra det.
Den Korrekta Ståndpunkten är att Han Inte Behöver Upprepa Sin Salah
Den korrekta åsikten i alla dessa frågor är att han inte behöver upprepa sin salah oavsett om han glömde att han var smutstad av najasah, eller glömde att rengöra den, eller var okunnig om dess närvaro, eller okunnig om att ett visst ämne betraktades som najasah, eller okunnig om regelverket, eller okunnig om huruvida den hade smutsat honom före påbörjandet av salah eller efter det. Beviset för detta är den övergripande, heltäckande, stora juridiska principen som Allah instiftat på behalf av Sina tjänare i Sitt uttalande:
لا يُكَلِّفُ اللَّهُ نَفْسًا إِلَّا وُسْعَهَا ۚ لَهَا مَا كَسَبَتْ وَعَلَيْهَا مَا اكْتَسَبَتْ ۗ رَبَّنَا لَا تُؤَاخِذْنَا إِن نَّسِينَا أَوْ أَخْطَأْنَا
”Allah belastar inte en person utöver hans förmåga. Han får belöning för det (goda) som han har förvärvat, och han straffas för det (onda) som han har förvärvat. ’Vår Herre! Straffa oss inte om vi glömmer eller begår misstag.'” (Al-Baqarah, 2:286)
Denne man som har ägnat sig åt det som är förbjudet har endast gjort det av okunnighet eller glömska. Allah har friat honom från straff på ett sådant sätt att ingenting återstår för vilket han kan hållas ansvarig.
Det finns också ett specifikt bevis som gäller denna fråga. När Allahs Sändebud ﷺ bad i skor smuttsade av najasah och informerades om dess tillstånd av Jibril ﷺ, startade han inte om sin salah [utan tog helt enkelt av sina skor under bönen]. ² Detta bevisar att detta inte ogiltiggjorde början av hans salah, precis som det inte ogiltiggjorde resten av den.
[F]: Vad har hindrat dig från att analogisera denna fråga med frågan om en person som glömskt eller okunnigt ber utan wudu [som skulle vara skyldig att utföra wudu och be igen]?
[S]: Att inte utföra wudu är en form av att överge en direkt order. Att utföra wudu är en handling som har befallts. Människor är därför ansvariga för dess utförande. Medan najasah hänvisar till det som är förbjudet. Människor är ansvariga för att befria sig från det. Som sådant kan engagemang i något förbjudet och övergivande av en order inte analogiseras med varandra.
Detta beror på att den som ägnar sig åt det som är förbjudet på grund av glömska eller okunnighet förlåts på ett sådant sätt att han och den som lyckas undvika det fullständigt är desamma i den meningen att de båda är fria från överträdelse. Vad gäller att överge en direkt order av glömska eller okunnighet, förlåts denna person likaså vid sitt övergivande av den och är till skillnad från den person som avsiktligt överger en direkt order som är syndfull. Denna person kan sedan kompensera och uppnå rättfärdighet genom att upprepa den aktuella handlingen på det sätt som befallts. Så lägg märke till den tydliga, uppenbart märkbara skillnaden mellan de två.
Med beaktande av detta, om en person skulle konsumera kamelkött men var okunnig om att köttet var från en kamel, eller om att konsumtionen av sådant kött ogiltiggjorde wudu, eller han visste att det är ett ogiltigförklarande element men glömde att utföra wudu efter att ha konsumerat det, eller glömde att han hade ätit det, så ställer han sig upp och börjar be, men sedan inser han sitt tillstånd, måste han upprepa sin salah. Detta beror på att frågan här rör övergivandet av en order vilket är i motsats till frågan om najasah som rör engagemang i det som är förbjudet. Detta är den korrekta åsikten i denna fråga. Det är också den ståndpunkt som Shaykh al-Islam Ibn Taymiyyah intagit, och har också berättats från Imam Ahmad.
Slutnoter:
¹ Autentisk: berättad av al-Bukhari: 175 och Muslim: 362.
² Autentisk: berättad av Abū Dawūd: 650 och betygsatt autentisk av Shaykh al-Albani. Se Sunan Abi Dawūd redigerad av Muhi al-Din ʿAbd al-Hamid.
Källa: Al-Sharh al-Mumtiʿ 2: 230-234
